|
N atural Born Killers handlar om Mickey och Mallory Knox, och deras brutala med samtidigt poetiska mördarorgie på Highway 666. Det hela började efter att de tillsammans mördare Mallorys sexuellt övergripande fader och snällt tigande moder, för att sedan fly iväg och lämna ett spår av oskyldiga lik efter sig.
Polisen Jack Scagnetti (Tom Sizemore) är dem hela tiden hack i hälarna men lika nära är också media med Wayne Gale (Robert Downey, Jr.) i täten och sitt program American Maniacs. För trots allt brutalt mördande åt alla håll har ändå filmen en viktig frågeställning, nämligen hur massmedia kan få seriemördare till superstjärnor?
Filmen är någorlunda uppdelad i två delar. Först M&M:s 52 mord längs 666 och sedan, efter att bli tillfångatagna, deras liv på fängelse där Wayne Gale fortsätter sitt tv-program och gör allt för att få tittarsiffror.
Den ursprunglige manusförfattaren Quentin Tarantino, hoppade av projektet och vill inte veta av filmen, då han inte gillar vad som blev av den. Omskrivningarna av manus, utav framför allt regissören Oliver Stone får filmen att tappa fokus från satiren och medias hyllande av mördarna till att istället hylla dem på riktigt. Det känns många gånger som att Stone har lyckats med det filmen huvudsakligen ville stoppa, då Woody Harrelson och Juliette Lewis som paret Knox så fantastiskt skildrar mördarna att man sitter och hejar på dem i varje scen.
Rolluppsättningen i Natrual Born Killers är verkligen fenomenal. Från birollerna, där även Tommy Lee Jones måste nämnas för sin roll som speedad fängelsedirektör, till huvudrollsinnehavarna lever de in i sina roller så extremt att man verkligen tror att det är på riktigt. Deras passion i vad de gör lyser verkligen igenom och får en att tro att exempelvis kärleken som levereras mellan Mickey och Mallory mellan alla mord är sann.
Även musiken är helt rätt. Den skapar stämning och kaos på samma gång. Likt filmens alla olika medier, från svart/vitt till tecknat till 32mm, 16mm och super 8. Allt på samma gång och lite till. Många gånger är man glad att saker och ting visas i ett annat format en vad man är van att se, då allt blod skulle skrämma bort även den mest passionerade filmtittaren ifall allt visades som rött på bioduken.
Klarar man dock av att se förbi allt blod och brutalitet, och se budskapet i filmen så är det en fantastisk film man antingen väljer att älska eller hata. En actionfylld resa av hat och kärlek, vi mot dem, media och samhället.
|
