|
|
|
|
|
|
E n seriemördande prickskytt som kallar sig själv för Scorpio härjar på San Franciscos hustak. Han har redan dödat, men visar inga tecken på att sluta. Polisen Harry Callahan, som skiter fullständigt i regelboken, är fast besluten att få stopp på honom.
Med Dirty Harry introducerades en ny sorts filmpolis; en polis som inte tvekar över att korsa etiska eller professionella gränser för att få jobbet gjort och för att upprätthålla sin egna vision av rättvisa. Han drar sig inte för att döda och rättfärdigar det med att det drar ner på kriminaliteten. Självklart sätter det honom i problem hos övre makter, men det skiter vår superpolis fullständigt i.
Vem annars än Clint Eastwood skulle kunna spela en sådan antihjälte? Det krävdes visserligen att både Paul Newman och Steve McQueen tackade nej, men det är det ingen som bryr sig om idag. Clint Eastwood är lika mycket Harry Callahan som Harry Callahan är Clint Eastwood. Hans bistra uppsyn och inte direkt överpositiva attityd passar perfekt och coolhetsfaktorn är total.
Det bästa med Dirty Harry är att han inte är någon superhjälte. Han besitter inga superkrafter, eller några speciella egenskaper. Det går att slå ner och till och med skjuta honom. Det som är Harrys största styrka är sin attityd. När han ger sig fan på något låter han inte något stoppa honom.
Skurken Scorpio spelas av den då ganska okända Andy Robinson. Han är nog fortfarande rätt okänd, å andra sidan. Jag tycker Scorpio känns typisk filmskurk med enormt behov av bekräftelse. Dock är Robinson ganska bra, även om han inte är någon som går till historien som en badass-skurk.
Förutom Dirty Harry himself är fotot det man kommer ihåg. Genom att filma på San Franciscos gator har regissören Don Siegel skapat en realistisk och smutsig bild av verkligheten. Det är skakigt och dålig belysning stundtals, men det är i det här fallet bara bra. Att inte riktigt se Harry i mörkret ökar bara spänningen eftersom man vet vad han är kapabel till att göra. Inga liknelser ska göras med senare års Cloverfield och liknande försök att charma YouTube-generationen, för här är det realistiskt och stilfullt. I Cloverfield är det tillgjort och jobbigt, men nog om det.
Dirty Harry väcker många frågor kring vad som egentligen är rätt och fel. För att stoppa en brottsling och i sin tur förhindra att vanliga oskyldiga människors liv går till spillo, är det då rätt att bryta några regler här och där? Svaret kan verka ganska självklart, men om man vänder på det: Hur hade världen sett ut om varenda polis struntat helt i lagboken och levt efter en egen världsbild?
Med den realistiska hatkärleken till San Fransiscos gator och den hängivna polisen Harry är Dirty Harry en tragisk samhällsvision av verkligheten. Jag gillar det och det gjorde alla andra också, vilket fyra uppföljare är ett definitivt bevis på.
|
|
|
|
|
 |
|
