|
|
|
|
|
|
A lejandro Jodorowsky slog igenom med El Topo och fick sig ett rykte som en av filmvärldens underligaste filmskapare och då El Topo kom jämnfördes hans verk tillsammans med bland annat Buñuel och Dalís verk. Och det är en slående likhet jag ser mellan just Dalís konst och Jodorowskys sätt att göra film på. El Topo är som inget annat jag har sett tidigare.
Jodorowsky spelar själv revolvermannen El Topo som färdas på häst tillsammans med sin nakna son genom en ödsligt ökenlandskap. Dom rider tills de kommer till en by vars invånare blivit lemlästade brutalt och byn drivs av en bandit och hans underordnade. Topo som den hjälte han är tar saken i egna händer och blir kvitt banditerna åt byn och på kuppen möter han den fagra Mara. Topo är intresserad av Mara men hennes villkor är att han ska döda världens fyra bästa revolvermän för att bevisa sin kärlek till henne. Han lämnar sonen hos ett par munkar och rider ut i ödsligheten tillsammans med Mara för att finna revolvermännen och vinna kvinnans hjärta.
Till en början är filmen en aning intressant med sin säregna stil och sin psykideliska surrealistiska toner, men ju längre tiden går och ju mindre man börjar hänga med desto tråkigare blir det. Jag får en känsla av att Jodorowsky slänger in lite vad som helst i handlingen för att det ska bli så konstigt som möjligt, vilket inte hjälper ett dugg. I stället för att ägna tid åt att förstå filmen låter jag bilderna och miljöerna tala för filmen. Det är något som han lyckats bra med. Skådespelet är bra, det lär vara krävande att medverka i denna typen av film och gå runt naken, göra diverse saker och annat som en skådespelare skulle slippa göra i en vanlig film. Samtliga spelare gör sina roller riktigt bra och trovärdigt vilket tillsammans med fotot och miljöerna gör att man orkar ta sig igenom filmen.
Jag hade minst sagt kanske väl höga förväntningar inför vad jag skulle se. Trots mitt intresse för surrealism i både konst och film kunde inte det hålla intresset uppe som synd är. Jorodowskys övriga filmer, såsom hyllade Holy Mountain lär passa mig bättre, hoppas jag.
|
|
|
|
|
 |
|
