|
M arlon Brando spelar här Don Vito Corleone, gudfadern, som är en högtrespekterad, och fruktad, ledare av Corleone-familjen. Det är egentligen en siciliansk släkt som bor i New York sedan en tid tillbaka och styr nu staden med järnhand. Corleone försöker dock göra detta på ett lagligt sätt så långt det går, men det är inte alltför sällan som han måste ”make him an offer he can’t refuse” vilket ofta slutar med att någon får en pistol riktad mot huvudet.
Familjen och vännerna är dock det allra viktigaste i deras liv och när filmen startar hamnar vi mitt i ”the day of my daughters wedding”, med festligheter och presenter för att fira Vitos dotter.
Francis Ford Coppola som har regisserat Gudfadern har gjort ett fantastiskt jobb för att fånga känslan och kärleken i maffiafamiljen Coleone. Han visar att en maffiafilm inte bara behöver innehålla krig och blod och folk som får sova med fiskarna, även om denna film också har sådana inslag.
Balansgången mellan fartfylld action och känslosam dramatisering lyckas Coppola väldigt väl med. Tillsammans med skickligt skådespeleri av inga mindre än Marlon Brando och Al Pacino levererar den här filmen nära tre timmar av fantastiska scener.
I bakgrunden hör man en stilla musik av Nino Rota, vilket skapar en perfekt stämning i filmens ganska lugna miljö, men oftast tycker jag att tystnaden gör ett bra jobb i att ackompanjerar filmen i de flesta scenerna.
Skådespelarinsatserna är lysande. Marlon Brando levererar sin genom tiderna bästa roll här och Al Pacino får i och med denna roll sitt stora genombrott som skådespelare. Även birollerna är suveräna, där man kan se bland andra James Caan, Robert Duvall och Talia Shire.
När man ser filmen är det inte förvånande att många klassar den som världens bästa film genom tiderna. Jag skulle dock inte vilja klassa den så högt, men den är absolut en film i världsklass, som förtjänt tog emot tre Oscar i kategorierna bästa film, bästa manus och bästa manliga huvudroll.
|
