|
|
|
|
|
|
Å ret 1981 förde med sig mycket gott, Bland annat två underbara klassiker av Lucio fulci. Jag kommer att koncentrera mig på Huset vid kyrkogården. En film jag har en hatkärlek till!
Vi hoppar raskt in på handlingen. Ett par (Catriona MacColl & Paolo Malco) och deras son (Giovanni Frezza) lämnar new York för att söka lyckan i en småstad. Sonen berättar för sin mamma för att en flicka i ett fotografi har varnat honom för att åka till staden. När paret väl flyttat in i det lilla huset vid kyrkogården börjar det att inträffa kusligheter.
Jag tänker nu berätta varför jag hatar filmen:
För det första så är den lille pojken i familjen grymt irriterande, Mycket på grund av dubbningen. Vad han än säger så har han samma höga tonläge.
För det andra så innehåller filmen otroligt mycket logiska luckor och lösa ändar som aldrig knyts ihop.
Och då får jag väl passa på att berätta varför jag älskar filmen: För att den just har dom logiska luckorna, inget är vad det verkar vara. Om man inte är bekant med Fulcis filmskapande kan detta dock tyckas vara en nackdel. Filmen har en mörk underton men är samtidigt vacker (miljöerna är underbara). Sergio Salvatis foto är som vanligt av hög klass och Special effekterna är effektiva.
Fulcis kännetecken så som extrema närbilder på stirrande blickar och en hel del blod gör den här filmen till rena julafton för oss som är frälsta av Lucios tidiga åttiotals filmer.
Så vill ni se skräck när den var som bäst, dubbad och med tvivelaktiga skådespelar insatser (unge herr Frezza) så är det här den ultimata upplevelsen.
|
|
|
|
|
 |
|
