|
K inesisk pekingopera är något jag alltid älskat och som jag väl känner till, och därför visste jag redan i början av denna film hur den skulle sluta. Trots det fängslade den här filmen mig med sina vackra dräkter och till synes orealistiska handling.
M Butterfly är en kombination av operan Madame Butterfly och en verklig historia om en diplomat som förälskade sig i en vad han trodde var en kinesisk operasångerska. Jeremy Irons gör en fantastisk rollprestation i den här filmen, men den som verkligen imponerade mig var John Lone. Regissören lär ha sagt om hans roll att han ville att publiken skulle tycka att han var tillräckligt trovärdig som kvinna för att det inte skulle avbryta historien, men tillräckligt genomskinlig som man för att vi skulle förstå när vi såg dem kyssas att det var två män, och inte en man och en kvinna, som älskade, kysstes och rörde vid varandra. Lone lyckades med att övertyga mig som kvinna, samtidigt som jag fascinerat såg en man framför mig i kärleksscenerna. Det är enligt mig en enorm prestation.
Nu kan man fråga sig hur denna historia kan vara realistisk. Hur kunde Réne inte veta att det var en man han var tillsammans med alla de åren? Men det är just det som är det centrala i historien; han var förälskad i ett ideal, den "perfekta kvinnan" som han själv säger ett flertal gånger. Han kallar henne inte ens vid namn utan ger henne smeknamnet "Butterfly". När han slutligen tvingas inse sanningen, att hans perfekta kvinna var en man, går hela hans värld i kras. M Buttefly är en fantastisk bild av hur blind kärleken verkligen kan vara, och hur en människa kan förbise en uppenbar sanning för sin egen lyckas skull. För visst, när man ser filmen har man alltid en känsla av att Réne i själva verket visste sanningen, men valde att ignorera den. Det är det allra mest intressanta i filmen enligt mig.
|
