|
|
Regissör: Joachim Roenning, Espen Sandberg
År: 2008
Till filminfo
Betygsätt:
|
|
|
E fter att jag hade sett Max Manus så tänkte jag två saker: Den första tanken var att den här filmen verkligen har chans att vinna en Oscar med tanke på att den är oerhört välgjord och utspelar sig i Nazi-eran. Den andra tanken var att jag verkligen inte förstår varför vi i Sverige inte kan leverera äkta storproduktioner. Norge fokuserar sig på Nazismen… och vi på tempelriddare?
Filmen handlar uppenbarligen om Max Manus. Så mycket har ni listat ut. Men om ni är lika insatta som jag är inom ockupationsåren 1940-45 i Norge, så har ni kanske inte heller en aning om vem Max var. Men låt mig då upplysa er:
Max Manus var en frihetskämpe som tillsammans med sina vänner kämpade mot nazismen i Norge. Han hade 1940 åkt till Finland för att hjälpa till att landet inte blev intaget. Nazisterna kom inte mer än 17 mil in i Finland. På bara 2 månader hade de däremot ockuperat hela Norge. Max ansåg att detta var helt vansinnigt. Han kunde inte förstå att det fanns så många landsförrädare i Norge.
Tillsammans med några vänner började han producera propaganda mot nazismen. Men detta var bara början på att Max satte sitt namn i historieböckerna. Han begav sig till Storbritannien där han gick med i Kompani Linge. Efter ett tag blev han medlem i Oslogjenget, en grupp som England ansåg vara Europas bästa sabotörer under andra världskriget. Dessa jobbade under täckmantel i Norge där de helt enkelt saboterade för Nazisterna. Man sprängde båtar och järnvägar – allt för att stoppa Nazismens framfart.
Det är just det här som filmen handlar om. Tro nu inte att jag sitter och spoilerar något för er. För det gör jag inte. Det är ungefär som att säga att Tom Cruise INTE lyckas med att döda Hitler i filmen Valkyria.
Filmen kostade ungefär 55 miljoner norska kronor att producera och är därmed en av de dyraste produktionerna i Norge, vilket mer eller mindre är småpotatis om man jämför med våra egna filmer om Tempelriddaren Arn (210 miljoner kronor). Helheten på filmen är rakt igenom solid. Det vill säga att jag tycker att detta är en riktigt bra film.
Aksel Hennie gör en bra prestation som filmens huvudperson Max Manus. I början kändes han oerhört malplacerad och såg väldigt malplacerad ut. Men den känslan flög iväg ganska snabbt. Sen skulle jag inte vilja träffa Ken Duken i en mörk gränd. Här spelar han en sliskig och grym Naziledare. Nu kanske det låter som om jag har koll på de skådespelarna. Men det har jag verkligen inte. Alla som var med i filmen var för mig helt okända. Vilket i sin förhöjer känslan av att detta är en bra film (Det innebär inte heller att jag inte uppskattar filmer med kända skådespelare). Men filmen var oerhört spännande och bra, samtidigt som man får lära sig mer om vårt grannlands historia under ockupationstiden. En väldigt maffig film helt enkelt!
|
|
|
|
|
 |
|
