|
|
|
|
|
|
D et är inte ofta man inte vet vad filmen ska handla om innan man sätter sig ner och ser den, men så var faktiskt fallet den här gången.
Jag trodde av någon anledning att regissören var fransk, vilket var felaktigt, och jag förmodade därmed att filmen likaså skulle vara fransk och antagligen ganska djup eller svår (inga fördomar här inte...).
Jag kan nu säga att jag hade extremt fel på samtliga punkter för när Kevin Bacon dök upp på skärmen fick jag för mig att jag slunkit in till fel film ända tills filmtiteln dök upp på skärmen. Så det var alltså bara att hänga med helt utan information eller förväntningar.
Nog med sånt trams, nu går jag rakt på sak och berättar om filmen.
Handlingen i kort: Den unga Karen O'Connor (Alison Lohman) får uppdraget att skriva en bok om Vince Collins (Kevin Bacon) som var en av femtiotalets största komiker tillsammans med partnern Lanny Morris. Hon vill framförallt få reda på mer om omständigheterna under vilka paret bröts upp; upptäckten av en död kvinna i deras hotellrum. Hennes fascination för dessa personer visar sig härstamma från en personlig upplevelse från när hon var barn... Sen blir det mycket svängar i historien, många olika versioner av vad som kunde hänt berättas och det visar sig att ämnet Karen försöker närma sig är mycket känsligt; både för det forna komikerparet och för andra personer.
Det finns många dramaelement i den här filmen som tex. anknytningar till huvudpersonens barndom och relationen mellan komikerparet, men filmen blir ändå mest thriller på grund av sättet den berättas med mycket tillbakablickar, intervjuer och ett ouppklarat brottsfall. Både drama- och thrillerdelen fungerar bra här även fast jag gärna skulle ha sett lite mer drama och lite mindre undersökning. Skådespelarinsatserna är stabila; då särskilt från Kevin Bacon som sköter sina scener mycket stilfullt och skickligt, medans det känns som att Alison Lohman inte riktigt spelar sin karaktär fullt ut. Hon är förstås aldrig riktigt dålig, men man blir inte heller imponerad under någon scen i hela filmen.
När det gäller foto så är den här filmen bitvis fantastisk, nästan varje scen är förgylld av snygga vinklar och färgtoner; scenografin är också superb vilket resulterar i att filmens femtiotalsscener blir riktigt ljuvliga att se. Musiken och ljudet i filmen passar väl bra men det är inte direkt så att man går från biografen och nynnar. Klippningen är nära perfektion, flashbackscenerna varvas snyggt med nutidsscenerna; även om man kan bli lite förvirrad över vad som händer var och när ibland. Filmens tekniska sida kan vara dess starkaste kort tillsammans med spänningen.
Ja, filmen var faktiskt ganska spännande och det var inte många minuter som var tråkiga; tittarens nyfikenhet hålls hela tiden på topp genom att man matas med små bitar ny information i taget. Filmen känns stilren och polerad och det är i synnerhet det som lyfter den från en trea till en fyra. Slutsatsen får bli att detta är kan vara ännu en dussinthriller, men det märker man inte för att den döljer det så bra. Ett välgjort och spännande hantverk som är relativt lätt att ta till sig.
Ungefär så långt ifrån franskt och svårt man kan komma faktiskt.
|
|
|
|
|
 |
|
