|
J ag erkänner: jag tycker Star Trek är fascinerande. Det finns inga motsvarande exempel på en science-fiction-värld som byggts upp så detaljerat under 40 år med så många rika källor: tio filmer, fem tv-serier (sex om man räknar den animerade) och förstås oändliga mängder böcker, dataspel och så vidare.
Efter de första tre säsongerna av Star Trek på amerikansk tv på 60-talet fanns det långt framskridna planer på 70-talet att göra en ny omgång (”Star Trek Phase 2”), men sedan hände något 1977 som kunde summeras i två ord: Star Wars. Succén med Star Wars visade att det fanns en jättepublik hungrig på storslagen science fiction på stora duken. Alltså blev det en film av Star Trek istället för en ny tv-serie.
I filmen återsamlade man hela det gamla gänget med Kirk, Spock och McCoy i spetsen och försåg dem med 70-talsttunikor och en klassisk Star Trek-story: ett galaktiskt moln är på väg mot jorden och förstör allt i sin väg. Enterprise skickas för att undersöka fenomenet och stoppa det.
Jag är väl medveten om att Star Trek har problem att nå fram till en del människor eftersom programmen ofta haft en riktig lågbudgetkänsla, framförallt i den klassiska serien, men även i viss mån de nyare serierna. Men dolda bakom alla taffliga studiobyggen, åtsmitande rymdpyjamasar, frigolitlandskap och banala modeller har det ofta funnits finurliga och tänkvärda science-fiction-historier, som dessutom vågat ta upp aktuella och kontroversiella ämnen på ett intressant sätt. I den här filmen,”Star Trek: The Motion Picture”, fick man en större budget och kunde åtminstone bryta sig fri från lågbudgetkänslan.
Men det krävs mer än en effektbudget och ”Star Trek: The Motion Picture” är inte en jättelyckad film. Den har också fått oerhört hård kritik: flummig, pretentiös, mekanisk och långdragen har många tyckt, och visst stämmer det i stor utsträckning. Tv-seriens framgång byggde förutom på fantasifulla och kluriga historier mycket på personkemin inom det lilla gänget på bryggan – även om de färdades på ett stort rymdskepp med hundratals besättningsmän så handlade det nästan alltid om några få individer som ställdes inför olika dilemman. I filmen har detta gått förlorat: den behandlar stora frågor som Gud, människans rätt att skapa, mekaniskt kontra mänskligt, men karaktärerna känns ointressanta och oengagerade, och det blir mest en intellektuell övning utan känsla.
Men gillar man Star Trek kan man naturligtvis ändå njuta av att se rymdskeppet Enterprise susa fram, och trivas tillsammans med Kirk, Spock och McCoy. Specialeffekterna är som sagt också skickligt gjorda.
Sammanfattningsvis är ”Star Trek: The Motion Picture” inte jättebra men den är bättre än sitt rykte och den lyckades ju återuppväcka Star Trek efter tio års vila och lägga grunden till nio filmer och fyra tv-serier – så något måste man ju ha gjort rätt.
|
