|
|
|
|
|
|
B eing There, eller Välkommen Mr Chance! som den fick heta på svenska, skulle komma att bli Peter Sellers svanesång (sista film) och också en av hans mest finstämda och lågmälda. Här spelar han Chance (vi får aldrig veta hans riktiga efternamn), en efterbliven och vänlig medelålders man som arbetar som trädgårdsmästare och bor hos en äldre man. När han dör flyttar hembiträdet till ett ålderdomshem och strax kommer en advokat och säger att även Chance måste flytta. Problemet är bara att han aldrig varit utanför husets väggar så länge han kan minnas och inte har en aning om hur livet ser ut förutom det han sett på teven, som han alltid har påslagen och tittar på när han inte är i trädgården.
Han ger sig ut på Washingtons gator och stöter ganska snart på ett gäng som hotar honom – då försöker Chance helt enkelt stänga av dem med sin fjärrkontroll som han tagit med sig i fickan. Efter en lång promenad stannar han till slut upp vid ett skyltfönster med teveapparater där en av dem visar en livebild av honom från en videokamera, något han inte förstår. Han rör sig konfunderad bakåt och står till slut vid trottoarkanten, när en bil backar på honom och han fastnar med benet. I bilen sitter den rika industrimagnaten Rand (Melvyn Douglas, som vann en Oscar för bästa biroll) och hans yngre fru (Shirley MacLaine). För att undvika besvär och skadeståndskrav får han följa med dem hem till deras enorma herrgård, där Rand har ett privat litet minisjukhus, eftersom han lider av anemi.
Chance fundersamma och ordfattiga uttryckssätt, tillsammans med den lyxiga kostym han ärvt av den äldre mannen, gör att han uppfattas som lugn och fattad och Rand fattar snart tycke för honom. Hans privatläkare är misstänksam, men håller minen då Rand säger att Chance gjort tanken på att snart dö lättare. Snart möter Rand presidenten (han visar sig vara en av hans viktigaste bundsförvanter). Chance (vars namn misstolkats som högklassiga "Chauncey Gardner") deltar också i mötet och han har förstås lärt sig hur man uppför sig på teve. När presidenten frågar om hans idéer och tankar om framtiden börjar han prata om det enda han egentligen vet, trädgårdsarbete; hur säsongerna skiftar, om vikten av att förstå att hösten måste få ta sin tid innan våren och om att sköta sin trädgård.
Presidenten tolkar förstås plattityderna på sitt eget sätt och citerar Chance med viss omskrivning vilket leder till att den sistnämnde strax blir uppringd av journalister, inbjuden till pratshower och hoppar in som ersättare vid en fest hos en sovjetisk ambassadör, där han gör succé. Jag ska inte avslöja allt för mycket, men kort sagt är den simpla Chance på god väg mot en raketartad politisk karriär i Washington.
Being There är en lysande sjuttiotalsfilm från Hal Ashby, som tidigare bland annat gjort Harold and Maude, och en av de vassaste filmsatirerna genom tiderna. Som tittare kan man själv välja vad man vill läsa in i den, är det en politisk satir eller en parodi över television eller bara en väldigt bra komedi? Att vem som helst skulle kunna klättra på den politiska stegen kanske ter sig otroligt i början, men inte så märkligt i slutet och särskilt inte i ljuset av senare tiders utveckling med mediernas snuttifiering och till exempel president Bush. Är inte en president som bara svarar "ja" och uttrycker sig kort och luddigt en perfekt marionett?
Även om Being There är tidsbunden till slutet av sjuttiotalet växer den på många sätt bara med åren. Sellers tolkar tyst och stilla Mr. Chance i en av sina bästa roller; även de andra skådespelarinsatserna är starka. Särskilt slutet tål att diskuteras länge, även om eftertexterna som Sellers motsatte sig starkt tyvärr drar ner intrycket något.
Filmens tagline är "Life is a state of mind", eller "Livet är ett sinnestillstånd". Visst kan det vara så – och oavsett det sinnestillståndet kanske det ibland räcker att bara "vara där". En bitterljuv film som jag kan rekommendera starkt.
|
|
|
|
|
 |
|
