Maktkamp24:s bloggpanel vecka 23

Moderaterna stoppar, åtminstone tillfälligt, sprutbytesprogrammet i Stockholm. Folkpartiets Birgitta Rydberg kallar moderaternas agerande "stötande" och moderata riksdagskandidaten Maria Abrahamsson säger att hon inte längre tänker rösta på sitt eget parti i landstingsvalet. Hur allvarligt är detta för alliansen?

Johan:  Landstingsmoderaternas agerande är svinaktigt, men tyvärr inget nytt. De vet att det finns en kompakt majoritet för sprutbytesprogrammet, som syftar till att hjälpa en grupp människor som rör sig på samhällets absoluta botten, nämligen de allra tyngsta missbrukarna. Men de blockerar frågan några månader, enbart för att i valrörelsen kunna gå ut och lova "hårda tag mot knarkarna". Tror dock inte att det får några större effekter på valrörelsen. Inget parti låter några knarkare, som ändå inte röstar, störa valplaneringen.

Emma:  När jag läste nyheten om att sprutbytesprogrammet stoppats blev jag uppriktigt ledsen. Jag förstår helt enkelt inte resonemanget bakom. Precis hur förlorar samhället på att införa det? Helt ofattbart. Jag önskar nånstans att det påverkar politikerna som motsatt sig detta, men har inte lagt märke till särskilt stort allmänintresse i den här frågan. Tyvärr. Men med världshälsoorganisationen och smittskyddsinstitutet som stöttare av ett sådant här initiativ hoppas jag dock att det blir ett kortvarigt hinder. Folk som är emot för att de "ogillar knark" har inte riktigt samma tyngd i debatten, kan jag tycka.

Anders: Efter att remissförslaget röstades igenom lade Christer G Wennerholm (moderat landstingsråd) upp en bild på Filippa Reinfeldt på facebook där han berömde henne för hennes förhalning av frågan. Han fick så många negativa kommentarer, bland annat: "De sprutnarkomaner som smittas av HIV under moderaternas förhalningsperiod kan alltså tacka Filippa", att han valde att ta bort bilden. Detta alltså från hans egna, ofta borgerliga, vänner - det säger en hel del. Jag tror moderaterna försökte vinna röster hos en grupp hypotetiskt unket konservativa, som tror på "hårdare tag" mot allt. Men samtidigt river man upp sprickor i alliansen, stöter sig med socialliberala väljare och spottar forskare, socialarbetare och narkomaner i ansiktet. Det kan inte vara värt det.

Det brinner i Rinkeby och unga kastar sten på polis och brandkår. Vi har sett liknande scenarion tidigare i bland annat Rosengård. Varför misslyckas politiken - nästan oavsett vem som styr - med att komma till rätta med de här problemen?

Johan: Till skillnad från sprutnarkomanerna har förortsgängen gott om beskyddare i politik och media. Där finns alltid någon som är beredd att ursäkta våld, skadegörelse och stölder med fikonbegrepp som "frustration" eller "utanförskap", ungefär som om människor i Rinkeby per automatik skulle ha mindre folkvett än andra. Vad vi ser är att polisen väljer att inte konfrontera gängen, av rädsla för att provocera. Men erfarenheter från exempelvis New York och tonvis med krimonologisk forskning visar att det går att stoppa den här sortens brott. Det handlar om fler och tydliga polisinsatser, riktade mot särskilda så kallade hot spots. Det förutsätter dock lite politisk vilja – och ett slut på det eviga svenska daltandet.

Emma: Rinkeby är ju egentligen bara en i en rad av brinnande förorter i Sverige. Även om flera pratar om vad de tror är anledningarna bakom, börjar det kännas lite ihåligt. För det kan väl inte vara så att det brinner på ett ställe, orsakerna reds ut, och inget görs åt saken? Okej, jag är lite syrlig - men att snacka om anledningarna bakom sådana här händelser måste faktiskt leda till nån form av förändringsarbete, annars väljer vi ju i princip att instigera regelbundna upplopp. Hårdare tag verkar vara populärt idag, för övrigt, men tycker det låter skitlöjligt när det handlar om grupper av människor som har det svårare än de flesta andra. Men vad vet jag, tämligen välavlönad svensk medelklasskvinna. Är det nån som har koll på varför tonåringar plötsligt kallas unga vuxna, i sammanhanget, förresten?

Anders: Det som är fascinerande med integrationspolitiken är att det är bland de få områden där man aldrig diskuterar ökade anslag. Segregationen och hopplösheten bygger mycket på att Sverige är ett slutet samhälle, där vi trots år av jämställdhet fortfarande ser fattiga, invandrare och andra utsatta grupper som mindre värda. Se bara dagens politiska debatt om skatt på villor över 4,5 miljoner, avdrag för städtjänst och värnskatten - 5% på inkomster över en halv miljon. Samtidigt drar alliansen in projekt som ska motivera grupper som inte röstar att göra det - i rädsla för att de skulle rösta rödgrönt. Å andra sidan är det en progressiv rörelses plikt att vara där människor har det som svårast. Idag ska jag fanimej blåsa liv i min s-förening i Bredäng.

Vad hoppas du upptar den politiska debatten den kommande veckan?

Johan: En rejäl diskussion om rättspolitiken, synen på medborgarnas trygghet och de flerdubbla måttstockarna i synen på brott och straff. De som eventuellt döms för brott i samband med upploppen i Rinkeby kommer att få skrattretande straff, trots att det handlar om rena krigsförklaringar mot samhället i form av mordbränder och attacker mot räddningspersonal. Hade de odlat cannabis eller fuskat med skatten hade de satts åt hårdare. Sveriges rättssystem behöver verklighetsanpassas, och det fort.

Emma: Jag är jätteförvånad (i skrivande stund) att så få medier reagerat på Beatrice Asks senaste utspel - det som i folkmun nu kallas Judge Dredd-förslaget. Det hoppas jag verkligen kommer att diskuteras mer.

Anders: Enligt Polistidningen håller vår utrikesminister på att bli ställd till svars inför domstol för brott mot folkrätten i Sudan. Om inte det blir en snackis har vi totalt tappat greppet om politisk moral.

Vilken politiker har utmärkt sig mest den gångna veckan?

Johan: Migrationsminister Tobias Billström, som slagit fast att asylsökande ska kunna arbeta i Sverige från första dagen. Den eländiga passivitetsmaskin som är svensk invandringspolitik håller därmed på att plockas itu, och det är inte en dag för tidigt.

Emma: Veckans politiker blir Beatrice Ask, helt klart. När effektivisering av rättsapparaten blir ett självändamål sitter rättsstaten löst till. Möjligen blir det billigare och mer lätthanterligt på ett plan, men egentligen är det alldeles för dyrt för ett modernt samhälle att effektivisera bort viktiga principiella grunder.

Anders:  Birgitta Rydberg, folkpartist i Stockholm läns landsting, i just sprututbytesfrågan. Dels för att hon stod upp för sina ideal och blev öppet skenheligt förbannad när Moderaterna försökte försena processen - dels för alla hennes variationer på temat "få en kniv i ryggen" hon lyckades kommunicera. Med anledning av att SCB:s PSU visade att de moderata stödpartierna ligger runt fyraprocentsspärren så är nog detta vi kommer få se mer av nationellt.