Maktkamp 24:s bloggpanel vecka 24

På lördagen gifte sig kronprinsessan Victoria med sin Daniel. Är det ett demokratiskt problem att vi har monarki i Sverige eller är det rentav bättre än att till exempel ha en president?

Emma: Det demokratiska underskott kungahuset möjligen kan ställa till med i dag, kan de knappast klandras för. Det är ju inte deras fel att media har svårt att hålla en bred nyhetsbevakning dessa dagar vilket väl ändå påverkar ganska starkt misstänker jag. Eftersom jag varken känner mig bekväm med "rojalist" eller "republikan"-stämpeln så har det i alla fall varit ganska underhållande slalom när ämnet dryftats i vardagen. Jag tror vi som land klarar oss fin-fint utan ett kungahus, å andra sidan är det inte kattskit att vi har ett. PR-värde, tror jag att det brukar kallas för, när ämnet dyker upp. Hade ingen aning om att folk i gemen hade så starka synpunkter på den här frågeställningen dock, jättespännande.   

Anders: Ja, det är ett problem att gemensamma ekonomiska resurser i ett samhälle fördelas efter arv. Att monarkin är ett hån för Sverige som progressivt land visas inte minst i hur Stockholm stängs av för att den svenska adeln och de mest extrema höginkomsttagarna ska kunna bjuda in representanter från utländska diktaturer för att en arvtagare till en av Napoleons livströtta officerer vill sluta använda kondom med sin personliga tränare.

Johan: Förekomsten av en kungafamilj är inte per definition ett demokratiskt problem. Däremot har Sverige ett annat demokratiskt problem, nämligen frånvaron av maktdelning. Riksdagens ledamöter går i allmänhet i sina partiledares band, och någon konstitutionsdomstol som kan pröva riksdagsbeslut mot grundlagen har vi inte. Det innebär att regeringens makt är närmast oinskränkt. Med en president, i stället för en monark, skulle vi få en typ av maktdelning som saknas idag. Så av det skälet är jag republikan, även om jag inte brinner för att avskaffa kungafamiljen. Sedan vore det naturligtvis väldigt skönt att slippa Johan T Lindwall och hans så kallade journalistik...

På onsdagen hölls den sista partiledardebatten i riksdagen innan valet. Jobb och skatter var som vanligt i fokus. Vad var ditt intryck av debatten och blir det just de här frågorna som avgör valet?

Emma: Helt ärligt hoppade jag över den sista partiledardebatten. Fångade upp några kommentarer via twitter från andra som följde det, som fick räcka. Inte för att det ligger nån värdering i det egentligen, men lite symptomatiskt är det nog allt ändå. Det är inte som att jag förväntar mig att något spännande eller nya informativa formuleringar ska dyka upp i de där sammanhangen. Och det gjorde det ju inte heller om jag fattade saken rätt.

Anders: Det var fart på debatten! Maria Wetterstrand lät som vanligt som hon var på väg på att gråta av ilska, högern hamrar in sina talking points som går ut på att de rödgrönas marginella förändringar i det svenska samhället skulle leda till att Kim Jong Il, och Ohly satt och skrockade i ett hörn. Vänstern kommer vilja prata jobb på grund av en 10 procents arbetslöshet som högern tycks se som en självklarhet, högern kommer vilja tala skatter för att vänstern inte har stora samhällsvisioner nog att stå upp för vad ökade gemensamma resurser skulle kunna leda till. Men vi väntar fortfarande på valets joker - FRA, sjukförsäkring och Beatrice Ask är glömda - men något kan mycket väl poppa upp under sommaren.

Johan: Den var som riksdagsdebatter brukar vara, även om viss valfeber kunde märkas. Fredrik Reinfeldt har fått in statsmannatonen och hade inga större problem med Mona Sahlin, som efter alla år fortfarande låter som en SSU:are. Maria Wetterstrand har varit stabil tidigare, men kändes i den här debatten mest gapig och bjäbbig. Jan Björklund och Lars Ohly var som vanligt duktiga, men når nog inte så många utanför kretsen av närmast sörjande. Göran Hägglund gjorde en ovanligt slät figur, medan Maud Olofsson var bättre än på länge. Men de här debatterna har knappast någon större betydelse för valresultatet. Opinionen svänger snabbare än någonsin, vilket gör valrörelsen svår att sia om. Men jag tror att ekonomi och duglighet kommer att stå i centrum, vilket gynnar alliansen.

Vad hoppas du upptar den politiska debatten den kommande veckan?

Emma: Förra veckan missades debatten om Judge Dredd-förslaget från Beatrice Ask så nästa vecka lär jag väl konstatera att media hoppat över Smile 29 som kampanjades igenom i EU-parlamentet. Det är datalagringsdirektivet som ska utökas att bli än mer integritetskränkande. Svårt att tro att det skulle kunna gå, men där ser man.

Anders: De moderata stödpartiernas död. I Skops senaste mätning var både c och kd under fyraprocentsspärren - och efter Hägglunds "homosexuella borde helst inte skaffa barn" och Olofssons "vi röstar för kärnkraften för att vi är emot kärnkraften" ser det mörkt ut. Sen kommer även åklagare besluta om förundersökning ska inledas mot utrikesminister Carl Bildt. Om så blir fallet väntar automatisk time out för ministern enligt moderaternas interna praxis, sen väntar kanske åtal för folkrättsbrott. En snackis om något...

Johan: Om vad som helst, bara det inte är några nya förtroendemätningar. Visserligen är det trevligt att Mona Sahlin är så impopulär, men det vore trevligt med lite sakfrågor också.

Vilken politiker har utmärkt sig mest den gångna veckan?

Emma:  Tiziani Motti. Man skulle kunna tro att det är en italiensk smörsångare - även om han utan problem kan bära etiketten "lätt men inte lagom". EU-parlamentarikern bakom Smile 29 som vill skydda oss kvinnor från elaka internet. Vilken lirare!

Anders: Erica Nagy, ordförande för folkpartiet i Olofström, som efter sitt öppna stöd för sverigedemokraterna fick stöd lokalt, men blev struken från riksdagslistan. Nagy kontrade då med att släppa sitt kampanjmaterial - disktrasor där det står "Våga vara svensk!", en gammal högerextrem dänga. Vågat och idiotiskt på samma härliga gång, precis som fp lyckats tvätta bort mycket av det bruna från 2002.

Johan: Maud Olofsson klädde av Maria Wetterstrand  rejält i riksdagens partiledardebatt. Hon har ju haft ett par väldigt tuffa år, och det märks på henne. Men i debatten var hon stundtals lika bra som för fem år sedan, när hon var som bäst. Hon behöver – och förtjänar – lite positiv uppmärksamhet, om inte annat så för att hon är den partiledare som faktiskt vågar lägga fram de jobbiga men nödvändiga förslagen om förändrad arbetsrätt.

Bonusfråga med anledning av vår egen nedräkning. Vem är  Sveriges sexigaste politiker?

Emma: Sveriges sexigaste politiker? Ni med mig skämta aprillo? Näe hörrni... :D

Anders: Evin Cetin, riksdagskandidat för socialdemokraterna. Kolla in videon på evincetin.se så förstår ni vad jag menar.

Johan: Zaida Catalán (mp) är väldigt het. Filippa Reinfeldt är också sexig, men efter hennes agerande runt sprutbytesfrågan är jag inte kär i henne längre.