Maktkamp24:s bloggpanel vecka 27

Alliansen går som tåget i de flesta opinionsundersökningar som görs men bland unga väljare har de rekordlågt stöd. Varför är det så och vilka frågor tror du är viktigast för de unga väljarna?

Emma: Bland de ungdomar jag har kontakt med via  Piratpartiet och bloggar råder det inga tvivel om vilka frågor de är mest intresserade av. Annars kan jag tycka att det är symptomatiskt att man "funderar" över vad ungdomar tycker, när det vore så mycket enklare att ställa frågan, att öppna en dialog helt enkelt. I stället signalerar många partier att de upplever ungdomar vara ondskefulla eller för omogna att få växa upp. Exempelvis ska de drogtestas och kunna dömas till brott tidigare och sexualitet i sina liv ska det inte vara tal om, de kameraövervakas konsekvent i skolor men ska inte fotografera varandra. Alla har väl inte den inställningen, men PR och marknadsföring för "ungdomsfrågorna" har sitt pris, misstänker jag. Skiter man i att förstå hela grupper och behandlar dem som icke-relevanta tenderar det att bli en ömsesidig historia.

Johan: Ungdomar brukar generellt sett vara skeptiska till det eller de partier som har makten, vilket jag kan tycka är ganska sunt. Men sanningen är att de unga väljarna är överskattade som grupp. Det är visserligen politiskt korrekt att "satsa på förstagångsväljare", men den som vinner dem brukar förlora resten. Moderaterna var det överlägset största ungdomspartiet under hela åttiotalet, men förlorade ändå valen 1982, 1985 och 1988. Det är svårt att både sikta på de unga och på den breda medelklassen samtidigt. Och det är den senare som varje regering är mest beroende av.

Anders: Man blir inte alltid visare men åldern, trots att många pysnöjda högerdebattörer ofta stånkar  det – men tyvärr ofta konservativare. Det finns exempelvis statistik på att ju äldre man blir, desto mer tycker man om Folkpartiets neopreussiska skolpolitik. Rödgrön politik handlar istället om att analysera problem i samhällets strukturer, och skapa förändring som förankras i tilltro till, inte förakt för, svaga människor. För att våga lämna det gamla, ingrodda krävs hopp. Det har unga. Och tur är väl det.

En annan med rekordlågt stöd är Mona Sahlin. Hur kommer det sig att det gamla politiska stjärnskottet blivit så impopulär?

Anders: Frågor som denna. Den smutsiga stafettpinne som skickats runt i media, ivrigt påhejad och ibland direkt skapad av de borgerliga, har blivit en självuppfyllande profetia. Jag vet ingen av mina vänner som egentligen bryr sig om, eller vet, vad Sahlin gjorde för misstag för 15 år sedan. Istället har hon nu rollen som den mobbade ungen på skolgården som inga vet varför man tycker illa om – man vet bara att alla andra gör det. Jag tänker inte sålla mig till skaran som ska komma med besserwissiga kommentarer om hur hon ska förbättra sin approach eller politik, det är under allmän värdighet.

Emma: Alltså, Mona Sahlin är faktiskt helt okej som politiker. Det är en helt bisarr kampanj som pågår i media kring hennes utseende och person. Jag skulle vilja se experter uttala sig om Fredrik Reinfeldts likhet med tecknad figur och hur det inverkar menligt på förtroendet för honom... Ja, jag tror det handlar om att hon är kvinna, det verkar vara svårt att undvika att plocka fram helt andra måttstickor plötsligt. Någon påminde mig om att hon faktiskt är den som skulle kunna bli den första kvinnliga statsministern i vårt land -- det har känts så självklart så länge, att det inte borde vara en så stor grej. Men nu börjar jag undra faktiskt. Det är inte för övrigt hon som ska göra något för att förändra den här situationen, det är resten av oss som måste sätta ner fötterna och markera att det är åt helvete. Ogilla delar av hennes partis politik tar jag mig rätten att göra, men påpeka formen på hennes ögon...? Kom igen, liksom.

Johan: Mona Sahlin är paradoxalt nog både överskattad och underskattad på samma gång. Hon anses svag, trots att hon har klarat sig igenom tuffare prövningar, både privat och politiskt, än någon annan svensk partiledare. Däremot är tilltron till hennes berömda förmåga att "prata så folk förstår" kraftigt överskattad i hennes parti. Det funkade hyfsat när hon var ett stjärnskott i trettioårsåldern, men inte nu när hon är 53 år och statsministerkandidat. Många väljare besväras nog av att hon aldrig säger något konkret, och av att hon inte förefaller bottna i den ekonomiska debatten. Hon skulle behöva brandas om, för att tala konsultspråk, från partypingla till en svensk sossevariant av Angela Merkel. Stabil tant, typ. Men jag tror inte att varken hon eller hennes stab klarar av det. Hon har kört sin stil i trettio år och kan knappast ändra sig nu.

Vad hoppas du upptar den politiska debatten den kommande veckan?

Johan: KD:s riksting har blivit startpunkten för vad som kan bli en intressant debatt om politikens gränser. Nu hoppas jag att den debatten rullar vidare under Almedalsveckan.

Anders: Att Sten Tolgfors (M) improviserat lite som biträdande arbetsmarknadsminister och menat att slopad värnplikt är en bra bekämpning av den höga ungdomsarbetslösheten understryker att vi behöver en debatt om framtidens försvar. Kommer vi efterapa amerikansk modell och ha värvare som står utanför Lidl och berättar att militären är som TV-spel fast live? Föresten, stryk det, försvarsmaktens Counterstrikereklam besvarar den frågan.n den kommande veckan?

Emma: Alldeles oavsett vad jag hoppas på lär det bli Almedalsveckan för hela slanten. "Alla" är ju där...

Vilken politiker har utmärkt sig mest den gångna veckan?

Emma: Rick Falkvinge. Det där med att The Pirate Bay komma komma drivas från riksdagen tycker jag är väldigt tänkvärt och tycker utspelet var viktigt.

Johan: Samma svar som på förra frågan. Göran Hägglund har hållit den här valrörelsens enda riktigt ideologiska tal hittills. Det är värt att uppmärksamma.

Anders: Kenneth Carlsson (FP), kommunstyrelsens vice ordförande i Färgelanda, som besvarade ungdomars rop efter sysselsättning genom att erbjuda dem rabatterat busskort så de kan åka någon annan stans. For realsies.