"Fel av homosexuella att välja att ta 'den bisexuella vägen ut'"

PROFILEN. Yrsa S Hagström, 23, från Uppsala, berättar om hur det är att vara bisexuell i dagens Sverige.

Yrsa, kan du förklara vad det innebär för dig att vara bisexuell tjej?

– Det innebär att jag attraheras av och kan bli kär i både män och kvinnor, men jag lever i monogama relationer. Jag tror att jag skulle ha svårt att känna mig hemma i någon annan typ av relation.

När insåg du att du var bisexuell?

– Jag har aldrig ”insett” det – jag har alltid vetat det. Men jag har aldrig själv reflekterat över det, utan att först ha mötts av ifrågasättanden. Att fråga icke-heterosexuella när vi insåg att vi var "annorlunda" är ett legitimt sätt att skapa en "originalgrupp" och stämpla oss som avvikande och hur folk än försöker ursäkta det så är det exkluderande.

Vilka problem stöter du på som bisexuell tjej?

– Många homosexuella väljer att först komma ut som bisexuella. Det kanske är lättare för dem, men för mig som bisexuell är det förödande eftersom det ökar ifrågasättandet gentemot mig.

– Det är jobbigt att komma ut och tråkigt med hat, men det är liksom ändå inte okej att komma ut på min bekostnad. Varje gång någon väljer ”den bisexuella vägen” ut bidrar det till osynliggörande, eftersom folk då får för sig att jag är lesbisk eller inte existerar. Det är sorgligt, men sant.

Tycker du att diskrimineringen är tydlig och synlig?

– Ja, för den som öppnar ögonen! Jag ifrågasätts för att jag är i ett monogamt olikkönat förhållande, osynliggörs och tigs ihjäl i hbtq-debatten och tolkningsföreträds i det allmänna rummet. Det handlar om att diskrimineras för min sexuella läggning, men samtidigt få höra att jag inte riktigt passar in i hbtq-rummen, eftersom jag, för tillfället, har sällskap med en kille.

– Min sexualitet utnyttjas av homofober som kastar skit på hbtq-rörelsen och sedan täpper till våra trutar genom att säga ”Hur vet du att jag är hetero?”. Det gör ont att få höra från vissa homosexuella att jag ”vill ha uppmärksamhet på de riktiga utsattas bekostnad”, eller att jag är lesbisk men "inte vågar komma ut".

Vilken är den rätta benämningen och vad är ok att säga till dig som bisexuell?

– Bisexuell. Punkt. Personligen har jag heller inga problem med att kallas för ”halvflata”, men jag har noterat att vissa lesbiska tjejer, och även en del bisexuella tjejer, känner sig påhoppade och förlöjligade av begreppet – och då bör en nog tänka till en extra gång innan en uttrycker sig så.

Vad är du trött på att få höra?

– ”Det är ju jävligt lätt för dig att stå för din bisexualitet, du är ju i ett skyddat heteroförhållande, du kommer aldrig någonsin att ifrågasättas. Du är liksom inte utsatt på riktigt!”. ”Alla är egentligen bisexuella” – nej, det känns oerhört förminskande att få höra att ”alla är bisexuella”, då det också skulle innebära att alla egentligen också utsätts för diskriminering och hat.

– Sett ur det perspektivet blir mina känslor, min rädsla och min utsatthet förminskade, förnekade, osynliggjorda och icke existerande – och i ett samhälle som präglas av heteronormen och hbtq-fobi är det förödande för oss bisexuella att ständigt se vår utsatthet förnekas.

– Sexualundervisningen i skolan: ”Det finns homosexualitet, heterosexualitet och så bisexualitet – det där som ligger typ mittemellan”. Suck.

Hur tycker du att partierna kan jobba mot hatbrott?

– Genom att erkänna biofobi som ett enskilt problem och sluta se oss som enbart ”en del av det homosexuella samhället”. Genom att öppna ögonen för det hat och de fördomar som förekommer även inom hbtq-rörelsen. Jag utsätts för lika mycket hat från vissa grupper homosexuella som av heterosexuella.

– Förutom det så måste sexualundervisningen i skolan göras om, heterosexualitet måste sluta ses som norm och alla sexualiteter måste diskuteras på lika villkor. Bisexualitet måste sluta likställas med polygami – men samtidigt måste acceptansen för polyamorösa förhållanden öka väsentligt.

– Skammen kring sexualitet måste upphöra och folk måste kunna vara öppna med att de har flera sexuella partners utan att bemötas med avsmak och fördomar.

---

LÄS MER OM #IMINORITET:

DEL 1: Marwa Karim: "Folk undrar om jag vill leva ett 'normalt' liv"

DEL 2: Henrik Fannkvist: "Roligt när föräldrar får panik och väser: 'Titta inte på honom'"

DEL 3: Nicolas Näsman: "I bland pratar folk engelska med mig"

DEL 4: Tina Åkerman: "'Lebb' är bland de värsta orden jag vet"¨

DEL 5: Danial Moeeni: "Queer är en åsikt – det är inte en läggning"

KRÖNIKA: Magda Omerspahic: "Dags att lämna plats åt dem i minoritet"