Igår kväll tog vi en sen promenad längs broarna över Seine, strosade i Saint-Michel och fascinerades av Notre Dame i nattens belysning. Någon spelar soundtracket till Amelie från Montmartre och allt är precis som i franska filmer. Men från en sak till en helt annan. Den har dagen har till ungefär sjuttio procent bestått av att försöka få igång tangentbordet på min laptop, vilket inte ville sig särskilt väl alls. Jag har således varit laptop-lös vilket är allt annat än härligt när man har jobb att göra. Just nu sitter jag på Philips dator och jag hoppas (ska fjäska) att han inte behöver den till byrån imorgon så att jag kan beslagta den över dagen och få lite nytta gjort. Mina övriga trettio procent denna solskensstrålande dag har vigts åt en promenad i Le Louvre, en promenad till Marais för att käka falafel på tuman hand, satt på trottoarkanten och prata med en gammal fransos om fast food, Paris i största allmänhet och resor till Brasilien. Och sen var det nog inte så värst mycket mer. Eller jo, Philip lagade en carbonara och nu sitter Brassen, Tyskan och Svensken uppe på takterrassen och “conceptar”. Japp, det var allt. Au revoir!