Stress , stress, stress! Men tillslut så sitter jag i min lya iförd den skönaste och mysigaste tröjan jag har. som poesi för min kropp och själ. Jajjamensan!
Jag har varit så stressad idag att jag tillochmed glömt bort vilket år jag är född. SANT!

Efter att ha LÖPT från tåget för att hinna till systemet.
Jag kommer in trött och i ren panik för att hitta det jag ska ha i rätt tid eftersom klockan var tio i stängning, för att sedan ställa mig i den GIGANTISKA kön inne på systemet. Jag har nog hunnit stå i en kvart i kö och är nästintill framme vid kassan när det plingar till i skallen ‘ JÄVLA SKIT! Jag har glömt mitt leg!!’.

Jag börjar ivrigt leta i min väska, men utan framsteg. Nu har jag även hunnit komma fram till kassan. Jag får lite smått panik och säger ‘ Jag är ledsen men jag har glömt mitt leg, så jag kan tyvärr inte köpa det här! Kan jag ge det till dig?’. Den söta tjejen i kassan svarar och säger ‘ Jag känner igen dig, och jag vet att du är 88:a ..eller 89:a! eller?’ .. ‘ Ja, jag är 88:a!’ svarar jag snabbt, utan att ens tänka efter… WHAAAAAT?! Jag kommer på mig själv att tänka ‘ vadfan säger jag ? Jag är ju 90:a ? ‘
Iochförsig så spelar det ju ingen roll, för jag är ju över 20! Men det är bara själva grejen.. vadfan sa jag så för? Förstår ni hur sjukt stressad jag måste ha varit när jag säger fel sådär? VIMSPANNA ANGELICA!

Nu lugnar jag ner mig och slänger mig i soffan en sekund. Andas.

Ps. HAHA, min tumme ser ju jätte konstig ut på bilden! jaja..

Stress, stress, stress!But now I’m sitting in my coziest shirt I have. It’s like poetry on my body and for my soul. YEES!
I’ve been so stressed out today that I even forgot what year I was born. TRUE!

After running from the train to get to the liquorstore in time, until tonight.
I come in tired and in pure panic to find what I needed for tonight and be on time cause they were closing in ten minute and then I had to wait in this giantqueue line to get to the register. I had stand in line for like 15 minutes and I was almost at the checkout when I realized that :  ’Holy shit! I forgot my ID! ”.

I begin to eagerly look in my bag, but without progress. Now I was at the checkout aswell. I got a little bit of panic and said to the cute girl in the register :  ’I'm sorry but I’ve forgotten my ID, so unfortunately I can not buy this!Can I give it to you? ’. The cute girl at the counter responds and says’ I know you, and I know that you are born in 1988. .. or 89! or what?”.. ’Yes, I was born in 88!’ I answered quickly, without even thinking …WHAAAAAT? I find myself thinking ’What the fuck did I just say? Im born in 1990! ‘
It  does not matter, because I’m of course over 20! But that’s just the thing .. why did I say so ? Do you understand how crazy stressed out I must have been when I make mistakes like that? FEY ANGELICA!

Now I have calmed down and Im on the couch, to relax for a second.Breathe.

Ps. HAHA, my thumb looks really wierd on the picture…

Sitter i köket med kaffet i andra handen och tänker på sånt man egentligen inte borde tänka på.
tusen tankar och tusen ord som aldrig kommer bli sagda. Med en stampande fot i golvet för att få grannarna att sluta skrika på varann, så tar jag mig en sipp kaffe igen och återgår till mitt ide av tankar.

Sitting here with my coffe thinking about things I shouldn’t think about.
thousands of toughts, running cross my mind. With a loud thump I stomp on the floor to make the neighbors stop screaming at eachother. I take a sip of my coffee and start thinking again.

De har alltid sagt att jag inte klär i ord, utan i text och bild. Jag har alltid skakat på huvudet och alltid lyckats famla bort mig bland tankar och känslor, alldeles för stora för att kunna hantera.

Vi sa att vi en dag skulle försöka att måla världen i våra egna färger, men jag står fortfarande på tå för att försöka nå månen med penseln jag en gång fick av dig.

Måla leenden, färglägga allt grått och skratta tills magen värker , bara för att kunna dölja det som bankar bakom stängda hjärtan.

Idag fyller Edvin 21 år!

Vi har känt varann 8 år, varit ihop i sammanlagt 4 år, älskat varann, hatat varann, älskat varann igen.

Du vet hur man får mig att fnissa, skratta tills magen värker. Du vet hur man gör mig ledsen , men samtidigt hur man gör mig lycklig.

Du har försökt lära mig hur man räknar stjärnor på ett skoltak, kysst mig i nattens mörker, smygit dig in genom mitt fönster bara för att få vara nära, likaså jag.

Vi är varandras motsatser, lika mycket som vi är så fruktansvärt lika.

Ibland vill jag strypa dig, be dig att gå och gömma dig för en sekund. Ibland vill jag bara hålla om dig i all evighet för att aldrig behöva släppa taget, och viska i ditt öra att ‘ jag är förevigt din’

Hans ord körde över mig likt en ångvält. Vad fan skulle jag svara nu?

Du kastade ord omkring dig om kärlek som om du vore expert, men du hade så fel. jag ville skrika det högsta jag kunde, men skriket kom inte längre än till bröskorgen. där bleknade det av och vart tillslut en liten ynka suck vid mina läppar.

Jag önskade att jag kunde svara . Svara med lika hårda, onda ord som du.  Svara med ord som jag visste skulle krossa dig och din värld. men jag kan inte.

Istället står jag där och föröker intala mig själv att ‘du kanske har rätt.. de är nog jag som har fel. igen.  ‘ Som i nästa sekund raseras efter att ha tänkt igenom, och granskat. Jag har rätt, du har fel.

jag har rätt, du har fel.

Kommentar; Diggade din blogg tills jag såg den sista bilden, hur fan kan du ställa dig och fota en uteliggare och sedan lägga ut det på nätet! Du borde skämmas på riktigt

Denna känga fick jag som en kommentar på det HÄR inlägget.

Jag kan ju börja med att säga att  1. det var inte jag som tog bilden, men det spelar i och för sig ingen roll för de är ju jag som lagt UPP den på bloggen och för 2. nej jag skäms inte för det, för det är sånna här bilder som FOLK SER och får reda på hur hemskt vissa folk har det, att VI där ute borde vara jävligt tacksamma för att vi faktist har det vi har! Jag tänker inte predika om att ‘ vi borde vara nöjda med allt!’ men en sånn bild som jag la upp, får en ju faktist att tänka om.

Jag tycker det är hemskt, riktigt , riktigt hemskt! Och om jag kunde så skulle jag hjälpa varenda en i världen. men det kan jag inte, men det jag KAN göra , är att upplysa , visa och lägga fram korten på bordet att – såhär ser världen ut, och det suger.

Så döm mig inte. för jag tycker det är lika förjävligt som du. bara det att, jag vågar visa att det inte är OK att det är såhär, och att vi borde få se hur det verkligen ser ut.

Han förstod inte riktigt när jag tog hans hand och höll den hårt mot mitt hjärta. Inte heller när jag viskade i hans öra att han kan få mig att falla handlöst framåt.

Jag kunde ligga med näsan mot hans ryggrad bara för att känna hans doft från hans aning maskulära kropp, mot vita lakan i ett ensamt rum. Höra hur hjärtat studsar genom väggarna i ett ljudlöst vakuum. Ingen förstod riktigt varför vi inte kunde röra på oss, men något inom oss fick oss att ligga totalt stilla i väntan på att ett djupt andetag skulle explodera hela våran värld som vi byggt upp på en pedistal. En minsta ryckning och mitt hjärta skulle falla som en sten i ett oändligt svart hål.

Vi låg där, för rädda att andas, för panikslagna att röra oss. Det enda som fanns , var två hjärtan som slog.

Det finns mycket känslor inom mig. Med en sånn otrolig intensivitet att man kan jämföra den med en fullproppad ballong som snart spricker.

Det finns så många ord inom mig som bubblade, redo för att sägas, medans mitt undermedvetna håller mig tillbaka.
Det är som att stå på en klippas kant, vickandes på tårna. Att inte veta om man ska slänga sig ut, eller fega vid kanten. foten över kanten, dras tillbaka till fast mark, om och om igen.

Det finns saker här i livet som kommer förbli en gåta, medans andra är till för att uppleva och det är nog de som är det fina med livet.
man vet aldrig vart man hamnar.

Jag kanske var paranoid.. eller så förstod jag bara inte varför han inte kunde sluta titta på mig. eller jag på honom.

Första gången han log mot mig, efter alla blickar han gett mig som varenda gång har sagt ” jag måste hata dig, men det finns något intressant med dig” , var som en total explosion i min aning hjärtformade värld.

Redan då insåg jag att en dag, en dag kommer jag sluta upp i dina armar.

Det plingar till i mobilen och jag känner ett rus som jag aldrig känt förut, stegra sig i kroppen.
det var han. han jag tänkt på varenda natt sedan jag såg honom först gången.

han hade något att visa mig.

natten svepte sig närmare och närmare och mörkret föll utanför mitt fönster. ett pling till,
en sekund senare stod han utanför min dörr.
Hans sneda leende med tänderna omlott, hans tunna kropp i en förfärlig hållning. Tindrande ögon som letade sig upp längs min kropp, letande efter mitt leende, och det fick han.
ett leende ganska litet till synes, men som i själva verket var större än hela jorden. Det bubblade till i magen och jag önskade att jag kunde slänga mig i hans armar. men inte än, inte än.

Han var den vackraste jag sett. med ruffsig frisyr,  mörka ögon och det där leendet. det där sneda leendet som fick mig att tappa andan varenda gång han log mot mig.

Mörkret hade nu lagt sig och himlens stjärnvalv tog över, medans vi gick där på vägen, han och jag med bara en millimeter mellanrum från varann.
Vi hamnade vid en skola som för många timmar sedan , tystnats av barnens spring och skratt.
Nu återstod det bara stjärnor, mörker och vi.

skoltaket blev vårat nya scenario och vi spenderade timmar uppe på de där taket.
Han drog mig tätt intill honom, precis sådär tätt att jag skulle kunna andas in varenda liten doft av honom, känna hans värme, hans omfamning.
Vi försökta räkna stjärnorna , men tappade bort oss någonstanns på vägen. Vi blev nog för distraherade av varann och våran närvaro tillsammans. något förbjudet, men samtidigt något vackert.

Natten blev till morgon och ljuset strimmade in över horisonten och stjärnorna bleknade bort allt mer och mer. det var dags att ge sig av.
Jag låg där i hans armar, för förälskad för att ens vilja röra ett finger, för trött i kroppen efter nattens gung. jag slöt mina ögon och njöt av hans närvaro, hans doft.
såg hans leende framför mig, i mina tankar.

I en hastig rörelse böjde han sig ner över mig och jag kände något varmt mot mina läppar.
Något mjukt och något som smakade som inget annat gör. en kyss. min första riktiga kyss.

-text av mig, copyright .