Har inte varit inne här på ett tag. Så vi kör lite inspirationsbilder här i sommarvärmen!

Livet har kommit emellan igen fowks. Sådär ni vet att man tänker lite för mycket, pluggar lite för lite, sover lite för lite, tittar lite för mycket på tv och dricker lite för mycket kaffe. Så kan det gå. Laddar för en liten bildbomb här snart med bilderna från helgen då vi hejade fram vikingarna till en JuniorNordiskt brons. Jäkligt grymt. Men så länge – ta hand om er!

Sitter och scannar internet på snygga shorts, snygga tjejer i snygga shorts och tjejer i shorts med rosa hår. Om jag längtar efter sommaren? Neeeej då! Funderar däremot starkt på att köra en rosa toning i håret. Why not liksom? Det håller ju i typ 6-12 veckor och sen går det ur håret. Ska surfa lite mer på diverse rejv-sidor och leta. Så vet ni.

Har en mapp på datorn som heter ”vackert”. Vi kollar vad man kan hitta där:

Fina Citat.

Gossip Girl-gängets plåtning för Rolling Stone. Helt fantastisk.

Drömskorna alla kategorier som är omöjliga att hitta i butik. Har letat i 2 år… (tips någon?)

Ännu ett par skor. Typ världens coolaste converse. Alla kategorier.

Ok. Jag dör vad coola de är!

Rosa shorts. Nu tack!

Glada nyheter till er som höll tummarna för min stackars fot. Jag tävlade. Lite i alla fall. Femma blev det tillslut. Inte så pjåkigt ändå. Annars har vi mest skedat på hotellrummet och klättrat över ett stort berg. Inte sådär superspännande om man inte var med vill säga. Dock möttes jag av hagel och minusgrader här hemma i Stockholm vilket inte var så där jättetrevligt. Hade hellre invigt mina fina ljusblåa shorts jag köpte idag. Men icke… Det blir stället tjocka jackan och mössa. Puss.

Jaha, så var man skadad igen då. Satte alla mina varv klockrent på träningen och var gladare än någonsin att det faktiskt gick så bra men så landar jag snett på foten och får spendera några timmar på Danderyds akutavdelning. Kul liksom. Men trots detta är jag faktiskt inte så bitter som man skulle kunna tänka mig. Har gjort illa mina fötter så många gånger att jag börjar se det lite som en vana. Och trots den stundande tävlingen på lördag så känns det inte helt hopplöst. Envis som jag är kommer jag att göra allt i min makt för att i alla fall kunna tävla fristående (dans för er som inte vet). Pappa ringde också till djurgårdens förra fotbollsläkare och kollade och det finns en liten chans att jag ändå kan bita ihop och köra utan att det är farligt. Vilket känns skönt. Det är alltså upp till mig, att jag vilar och låter svullnaden gå ner. Nu kan det i alla fall inte bli sämre, så det är bara att vända på situationen och försöka se varje liten utveckling som en framgång. Fred.

Tröja – Topman/Byxor – Lindex

Jag har funderat väldigt mycket på sistone. Kanske främst för att jag tittat mycket på Big Brother där alla hela tiden slänger sig med uttrycket ”jag är ju bara mig själv”. Tycker det där är så konstigt. Vem är man egentligen. Tror inte att det finns ett svar på det. Alltså, såhär – vi hanterar olika situationer på olika sätt och är på olika sätt med olika människor. I grund och botten har man ju samma värderingar och åsikter, men det tar sig uttryck på olika sätt. Vissa människor tar fram ens bra sidor och vissa människor tar fram ens dåliga sidor. Och så kommer det nog alltid att vara. Det viktiga är ju ändå alltid att man står för det man gör, och det är precis det som fått mig att fundera. Personer i Big Brother som konstant ber om ursäkt för det de gör bara för att de sårar någon eller någon blir arg. Visst, man ska kunna backa om man insett att man gjort fel. Absolut, det kan jag köpa. Men ett ”förlåt” räcker inte hur många gånger som helst. Man kan inte säga förlåt 10 gånger och tro att det ska betyda lika mycket alla gånger. Då är det kanske dags att tänka om redan från början. Kanske ta tillbaka de där dåliga sidorna och locka fram de bra eller fundera över vad man kan stå för och inte. Man kan inte haspla ur sig vad som helst utan att det finns en grund i det man säger. Att det har ett syfte, eller en mening. Man ska kunna motivera varför man säger som man gör och stå för det till hundra procent. Då är man sig själv tycker jag. När man kan inse sina svagheter och när man kan stå för det man tror på.