

Livet går inte i hundrafemtio knyck. Så att säga.


Livet går inte i hundrafemtio knyck. Så att säga.

Tycker ni att jag har fint hår och sådana saker?
Här kan ni läsa några av mina bästa skönhetsknep och favoriterna i badrumsskåpet.

Idag faller jag för plåster, tilltufsade shorts, okammat hår och brydd obryddhet.

Gul ”Chanel”-tröja, present från Eveline
Ni är ju som jag tidigare sagt inte lika flitiga på att kommentera längre. Men nu måste ni verkligen berätta hur fin den här är. Okej?

De finaste gåvorna man kan få är de som tanke ligger bakom, eller hur? Så klart. För sjutton. Bara tanken att mitt mörka hår skulle passa bättre till det här tygstycket än hennes ljusa.


Nu gör jag en expedition till stan för en stund. Ska möta en vän på ett bageri om ett par timmar. Har ni hört? Bageri. Bara ordet låter så angenämt och mysigt. ”Där är det bara tanter”, sa hon, vännen.
Okej, låter bra.
Inga ord än om vad vi ska hitta på.

Kängor från London, ungefär två hundra kronor
Just det, jag har gått och blitt med kängor. Inga tunga Dr. Martens, men ett par nästan lika tunga som en vän på begäran köpte till mig i Camden, London. Och transporterade hem. Fint!
Vad irriterande att båda skosnörena liksom kröp in som de gjorde på bilden. Men men. Eh.
Nu ska jag rosta bröd. Något bra på tv ikväll? Jag är hungrig på skräck och byxångest.

År 1969 köper mamma dessa brills på Biblioteksgatan. ”I en boutique någonstans.” År 2011 lägger jag beslag på dem.
Fy helskotta vad fula de är. Fulsnygga. Därför älskar jag dem.
Nu – Sitter och doppar nosen i en skål med saltvatten. *Slickar mina sår*. Funderar på vad hon och han gör exakt nu. Godnatt.