Jag heter Karin Maria Eleonora och är 23 år gammal. De flesta människorna jag träffar tror att jag är yngre. Måste alltid be om en vuxenremsa när jag ska åka tunnelbana, och blir alltid tvingad att visa legitimation när jag ska handla förbjudna saker. Förmodligen beror det på att jag har ganska runda, barnsliga kinder. Syns speciellt när jag ler eller skrattar. Något jag gör väldigt ofta. Bor helt själv i en liten lägenhet belägen mitt i Stockholms kärna. Ganska långt ut på en av de största gatorna, på solsidan. Den har vita väggar och brunt parkettgolv. Smal hall fylld med skor, hattar och jackor. Djungeltapet i badrummet. Stor spegel i sovrummet som jag ofta granskar och bedömer mig själv i. Är sällan hemma. Oftast ute på vift. Livnär mig gärna på smörgåsar och avocados. Röker när jag är stressad eller lycklig. Coca Cola och kaffe får min nyvakna kropp att fungera. Har ofta klädångest, och trots att jag ofta köper och aldrig kastar känns det som om min garderob bara krymper. Min familj är väldigt stor och så kallad modern. För en månad sedan var den lite större. Jag har vänner som jag älskar av hela mitt hjärta. Ett flertal av dem har jag känt sedan barnsben. Ett flertal av dem är seriösa på dagen och oseriösa på natten. Är inte hon som jämt måste ha någon vid sin sida. Kanske för att jag är livrädd att bli sårad och få mitt hjärta trasigt. Att vara själv är säkert, men satans tråkigt. Jag tycker om kreativa människor. Människor som, precis som jag, älskar att skapa. Vackra ord, bilder, tavlor, kläder eller musik. Avskyr inte mycket, men ogillar några ting. Människor som är alldeles för pretentiösa. Människor som knuffas på krogen. Och godis. Hatar en sak, och det är att gå och lägga mig. Att sluta ögonen för att försöka sova. Därför kryper jag sällan ner under täcket innan 02:00. Blir rädd när jag tänker på hur många timmar som flyger förbi medan jag ligger i min säng. Undrar var de tar vägen, och vad som försiggår i mitt huvud när jag ligger där. Undrar om vi dör vi lite varje natt. Det är jag.

Vem är du?