Man gör samma misstag och faller tillbaka i samma gamla famn och mönster, om och om igen. För att det är familjärt och tryggt. Man vet inte bättre.
Varje hjärtslag smärtar, men man känner hellre smärta än ingenting alls. Hjärtat blöder, men vet inga gränser.
Det är alltid på hans villkor.
När han ringer och vill ses släpper man allt och hoppar in i första bästa taxi bara för att få vakna upp bredvid honom morgonen därpå, även om det är synonymt med att ha ångest hela dagen efter. För så fort man har sagt hej då och skiljts åt börjar det om igen. Sömnlösa nätter och tårar väntar tills man får träffa honom nästa gång. För man vet aldrig var man har honom när man inte har honom i sina armar.
Ändå är det honom man ringer tio gånger på raken en lördagsnatt i eufori baserad på alkohol och fastän han inte svarar fortsätter man att intala sig själv att det är värt dom där sekunderna blodet rusar och det blixtrar till inom en. Det är värt det. För han får en att känna någonting. Om än vad som helst.
Tills den dagen man inser att man inte vill ha någon som bara vill ha en ibland. För det finns ingen mening med att vara någons om man ändå är ensam.
Tills den dagen man inser att han som får dig att känna dig otillräcklig, är otillräcklig för dig.
Låt den dagen vara idag. För du förtjänar mer.
Du förtjänar någon som inte får dig att tvivla på dig själv och ditt egenvärde, någon som inte låter dig ligga sömnlös hela nätterna och undra vad du gjorde för fel.
Du förtjänar någon som får dig att känna dig tillräcklig och aldrig någonsin låter dig somna utan vetskapen att han älskar dig.
Du kan även följa henne på Instagram här.
Vill du få din krönika publicerad på Modette? Skicka in den tillsammans med en bild på dig till [email protected].
