Apornas planet: Uppgörelsen – "Bjuder på några riktigt snygga scener"
Efter det nervkittlande slutet på "Apornas Planet: (R)evolution" är det äntligen dags för uppföljaren till storfilmen från 2011. Matt Reeves är tillbaka i regissörstolen och i en värld som ligger i spillror ställs aporna och människorna återigen emot varandra. Frågan är om de en gång för alla kommer kunna hitta ett sätt att leva i fred tillsammans.
Det har gått tio år sedan slutet på förra filmen och världen är sig inte längre lik. I öppningsscenen till filmen får se hur det dödliga simian-viruset sprider sig runt om i världen och utplånar den större delen av befolkningen. I San Fransisco lever en liten grupp människor under hårda omständigheter. När deras ström sakta börjar ta slut tvingas de söka nya resurskällor och i den närliggande skogen hittar de en damm som kan vara deras sista hopp. Men inne i skogen lever aporna sitt fridfulla liv, sedan långt tillbaka isolerade från omvärlden, och när mötet mellan de två arterna uppstår står det klart att ingen av sidorna ser det som ett efterlängtat möte. Ett kommande krig blir snart ett faktum, även om några få desperat kämpar för motsatsen.
"Gäspningarna kommer alldeles för tidigt"
För åttonde gången är aporna och människorna tillbaka för att än en gång slåss emot varandra. Jag var från början väldigt tveksam till en reboot av orginalfilmerna, men efter att "Apornas Planet: (R)evolution" överraskat mig positivt var jag nyfiken på uppföljaren. Jag hade dock hoppats på att "Apornas Planet: Uppgörelsen" skulle bidra med något nytt, men tyvärr är det samma slinga som spelas än en gång.
Återigen står de två sidorna beväpnade och redo att utplåna varandra. Gäspningarna kommer alldeles för tidigt och blir mer återkommande desto längre filmen pågår. Även om filmen är välgjord och bjuder på några riktigt snygga scener, samt bjuder på bra musik så hjälper det inte det trevande manuset. Frågorna som "Apornas Planet: (R)evolution" lämnade kvar efter sig är tyvärr fortfarande obesvarade. Vad är det filmen vill ha sagt? Vad är egentligen budskapet och vad vill respektive arter? Är detta en fråga om att leva ifred, långt bort från varandra, eller i fred, tillsammans och enade?
En eloge till Andy Serkins
Filmen vinner inte heller något på de nytillkomna karaktärerna. De två ledarna av människorna, Malcolm och Dreyfus (spelad av Jason Clarke respektive Gary Oldman), känns rätt bleka. Ingen av de lyckas gripa tag om mig och även om skådespelarna gör ett bra jobb hjälper det tyvärr inte. Filmen har dessutom enbart två kvinnliga karaktärer (ja, två) i form av Malcolms flickvän Ellie och Caesars fru, vilket är en stor besvikelse. Den klarar deifinitivt inte några Bechdel-test, om jag säger så. Den enda karaktären som verkligen skakar om är huvudkaraktären Caesar, men jag gissar att detta till stor del beror på bandet som skapades i förra filmen. En eloge måste dock ges till Andy Serkins i rollen som Caeser, som fortsätter visa vilken talang han är inom motion-capture.
Den svenska titeln till filmen lyder "Apornas Planet: Uppgörelsen", men den visar sig snabbt vara missvisande. Var är den stora uppgörelsen? Vad är det som gör den här filmen annorlunda från de tidigare? Jag har fått alldeles för många filmer i det här temat för att fortfarande lämnas med frågor. Mitt råd till manusförfattarna skulle vara gör om och gör rätt, om jag inte redan somnat vid tanken på en till film om apor vs. människor.
Skrivet av: Elina Hansi för filmtipset.se (http://nyheter24.se/filmtipset/)
Se trailern här:
