The Double: "Så känns det när ditt liv tas över av en dubbelgångare"
I denna psykologiska film möter vi James som sakta ser sitt liv tas över av sin egen dubbelgångare. Regissören Richard Ayoade tar sig an den över hundra år gamla boken av Dostojevskij med samma titel och bjuder in oss till en mörk och experimentell värld där frågor om den egna existensen sätts i fokus.
Simon James är en ensam man som i sju år arbetat på samma kontor. Osynlig för såväl chefen som sitt kärleksintresse lever han ett mer eller mindre meningslöst liv. Men när dubbelgångaren James dyker upp får Simons liv en ny vändning. Bortsett från utseendet så är Simon och James varandras motsatser. Medan Simon är tyst och blyg tycks James charmera alla i hans omgivning med sin karisma. Men ju mer tiden går, desto mer inser Simon att James håller på att ta över hans liv. Frågan är om han hinner stoppa honom innan han förlorar sig själv.
Handlingen är något utöver det vanliga
Redan när jag läste handlingen till filmen blev jag nyfiken. Handlingen är verkligen något utöver det vanliga och med Richard Ayoade i regissörstolen, som även gjort en av mina favoriter "The Submarine", väntade jag mig en riktig filmupplevelse. Och visst är "The Double" en häftig film att få bevittna. Med den mörka och experimentella scenografin känns filmen redan från första scenen väldigt intressant. Med den mardrömsliknande stämningen spelar filmen på surrealistiska toner vilket ger den en fräsch och nytänkade känsla. Filmen har överlag en väldigt mörk ton, men den lyses upp av de uppstickande replikerna som verkligen osar av den svarta humorn som filmen är uppbyggd på. Det är det som gör att filmen fungerar så bra. Den hanterar balansen mellan det mörka och humorn på ett smidigt sätt.
Eisenberg är en fantastisk skådespelare
Visst blir det emellanåt lite väl komplicerat och jag finner mig själv en aning vilse vid flera partier. Men det är just tvisterna och det oklara som gör att filmen fungerar. Det, och den fantastiska stämningsmusiken samt Jesse Eisenberg i huvudrollen. Det var speciellt de två sakerna som i slutändan övertygade mig om filmen. Jesse Eisenberg är en fantastisk skådespelare, men här visar han att han även besitter en otrolig teknik. Han hanterar övergången mellan James och Simon på ett väldigt fint sätt och jag tycker verkligen att han lyfter filmen.
Denna psykologiska filmen kommer kanske inte falla alla i smaken, men det kan vara nyttigt att utsätta hjärnan för lite extra arbete ibland. Den här filmen bjuder verkligen på en resa till människans inre som tar frågan om den individuella existensen till en ny nivå.
Skrivet av: Elina Hansi för filmtipset.se.
