Småbarnsmammors vidriga beteende mot varandra måste upphöra genast

Att bli mamma ska vara någonting utav det största och bästa du kan uppleva här i livet. Du har skapat ett liv, fått en familj och på något sätt kan man säga att du fått ett helt annat syfte. Det ska vara en tid fylld av glädje, kärlek och ren lycka.

I stället har det blivit en ångestladdad tävling som sträckt sig så långt att förhållanden spricker, vänskap går i grunden, folk blir ovänner för livet och framförallt – barnen hamnar i mitten av detta ytliga slagfält.

Tävlingen inleds ganska så direkt efter att bebisen fötts. Ammar man helt normalt är allt frid och fröjd. Ger du ungen mjökersättning då och då är du inte dålig, bara lite sämre. Det är ju inte samma sak som bröstmjölk. Tar du ett litet glas bubbel på lördagkvällen i goda vänners sällskap med barnet sovandes under uppsikt av fem vuxna, då är du sänd från helvetet och borde inte få ha barn. Vem dricker egentligen när de ammar? Alkismorsa. Röker du under fläkten också eller?

Barnvagnen är också en härlig vattendelare. Har du inte en barnvagns-modifierad Porsche Carrera för 350 000 specialbeställd från Taiwan är du en dålig förälder som inte bryr dig om ditt barns säkerhet.

Nu börjar även mammapromenaderna bokas in. Mysigt, kravlöst och kostnadsfritt. Eller?

När du kommer där i morgonfrilla, fleecetröja (med lite spya på) och fotriktiga skor så möts du nämligen av ett gäng Victorias Secret-modeller klädda i Barbour-jackor och mockastövletter som står med ett stadigt grepp om sina sportbilar (läs barnvagnar). Fråga nummer ett är hur de tänkt leka med barnen klädda i det där? Fråga nummer två är hur du ska ha råd med en Barbourjacka. För en sån måste du ju införskaffa dig nu.

Man vill ju vara med i gänget.

Under promenaden är det obligatoriskt att skryta om vad ens barn åstadkommit under sina korta månader/år på jorden. Den ena gör redan handvolter. Den andra kan redan laga sig en entrecôte med hemslagen bea. Lilla Ludwig på 13 månader har redan börjat ladda ned appar.

Detta medan din egen lilla kolik-krabat plaskar omkring i sitt eget kiss och det närmsta han kommit att gå var när han rullade ned från sängen och fick en bula större än sitt eget huvud.

Att du aldrig får sova är ganska onormalt då alla andras bebisar sover som stockar. Den där jävla Ludwig somnar ju tydligen 21.00 och vaknar 07.00 likt en liten prins. Och det får du minsann höra när du lite försynt berättar att du har problem med sömnen och kanske hintar efter lite medlidande eller goda råd.

Barndomsvänner utan barn har svårt att komma med någon åsikt alls då de är totalt uteslutna ur klubben och inte får vara med längre. Vad ska de bidra med om de inte kan snacka blöjor och bajs?

Er partner där hemma får dagliga utskällningar om allt ni inte har som alla andra har. Bråken blåser upp till stormar. Trots att ni har ett friskt, lyckligt barn som helst av allt bara vill ut i en park och gunga.

Småbarnsmammor - gör er själva en tjänst och sluta upp med det här. Stötta varandra, ge varandra råd och finns där för de som har en jobbig tid. Ni förvandlar det som ska vara den finaste tiden i livet till ett rent helvete, och för vilken anledning? Att komma högre upp i rang för vem som är den bättre föräldern?

Jag säger som jag alltid gör. Lyckligast vinner. Och lycklig blir man av kärlek, närhet, trygghet, uppskattning och tydliga gränser. Lycklig blir man av att bli älskad villkorslöst oavsett hur du är eller hur du ser ut.

Inte av att åka omkring i den dyraste barnvagnen.