Giertz: "Birro är en idiot"

Inte för att jag tidigare tyckt om Marcus Birro avsevärt mycket och att han nu förändrats till det sämre. Nej, gårdagens 16 timmar långa kandidatur till partiledare för kristdemokraterna bevisade bara det vi alla nog vid detta lag inser - Marcus Birro är en fullständig jubelidiot.

Jag vet att man inte ska kasta skit runt omkring sig hur som helst. Men på riktigt. När en person i Sveriges absolut högsta offentlighet gör bort sig något så katastrofalt börjar man ju fundera.

Var det så att Birro satt framför Kaos i Båstad på teven i söndags kväll, med ett whiskeyglas i handen och kallt raljerade över det nya, ytliga, Sverige? Började han i sin ensamhet författa värdelös poesi om denna icke-vetenskap? Och så kanske det plötsligt slog honom att "Fan, jag vill ju bli partiledare för Kristdemokraterna".

Snabbt som bara den slår han av teven och tissar och tassar med pyttesmå steg ut mot köket, i hopp om att hans son inte ska vakna upp i den nyinköpta lägenheten, av hans exalterade fotsteg. Han tar upp datorn, och skriver ett mejl till valberedningens ordförande där han uttrycker sin önskan.

Väl tillbaka vid teven - nöjd och belåten över en snart kirrad karriär i toppolitiken - har Kanal 5 gått vidare i tablån och visar nu CSI New York. Inte lika roligt för Marcus, som går och lägger sig.

Under den tiden han ligger i sin säng funderar han inte en sekund över hur den här kandidaturen eventuellt kan påverka honom. Eller hans familj, hans karriär eller hans framtid. I stället är det silikontuttarna innanför Pepes Bodegas svettbelagda väggar som ligger i fokus.

På morgonen ringer tidningarna som galningar och på Twitter gör person efter person, till och med i hans "eget" parti, honom till åtlöje. Förmodligen överväger han att fly till Rom eller något annat blödigt land, men inser ganska pang på att det skulle försämra hans chanser att bli partiledare rätt dramatiskt.

Under förmiddagen kontaktas han av TV4 som påpekar det absurda i att han, som senare i år ska leda ett debatt- och samhällsprogram, kandiderar till partiledare för kristdemokraterna. På samma sätt hade de nog resonerat om Annie Lööf (c), när hon var aktuell för posten i centerpartiet, i all iver försökt få jobb på TV4.

Även Annie Lööf själv hade nog resonerat så. Alla med sunt förnuft gör det. De tänker igenom sina beslut. De låter det ta mer tid än vad ett äckligt B-program gör för att fatta beslutet att leda ett parti.

Marcus Birro gör det motsatta. Han gråter ut i media, flyr landet och försöker samtidigt äta av den saftiga chokladkakan.

Och nu står han utan sitt största jobb för året och med ett Sverige som skrattar åt honom. Är någon förvånad?