The Bikergirl: "Jag kliver rakt över alla fördomar"

Jennie Hallestam är tjejen som minst sagt struntat i stereotyper och valt att gå sin egen väg. Hon arbetar i dag som svetsare, kör BMX, åker inlines, longboard, freeski, sandski, rider och boulderklättrar. Men för tillfället är det främst BMX som tar upp hennes tid.

– Jag är tjejen som bestämde mig för att bara vara mig själv. Jag är den evige optimisten som i stort sett alltid är glad och positiv vilket jag insett att många stör sig på, men vad ska jag göra åt saken? Tejpa fast mungiporna i fel riktning? Nej jag är inte tjejen som anpassar mig bara för att du är bitter, berättar en självsäker Jennie för Nyheter24.

Jennie är född i Stockholm men uppvuxen i Västernorrland. Redan som 16-åring valde hon för att flytta hemifrån och i dag är hon tillbaka i sin hemort Stockholm. 

Hur kommer det sig att du valde att gå din egen väg?

– Jag har mina föräldrar att tacka för mycket. Jag kommer inte från en ekonomiskt rik familj men när det handlade om kärlek och stöd då var mina föräldrar miljonärer. Det har format mig otroligt mycket och gjort mig stark i mig själv och att framför allt våga och tro att ingenting är omöjligt.

– För ett år sedan köpte jag min första BMX och det var verkligen kärlek vid första ögonkastet! 

– Jag har nog alltid varit lite av en prinsessa, men en prinsessa som gillar att jobba hårt och inte är rädd för att bli lite skitig. Jag arbetade som butikschef på NK och livet rullade på som vanligt. Jag var nöjd och glad men inte mer än så. Så kom den där morgonen, när jag vaknade och insåg att "folk dömmer oavsett" som jag började fundera över alla mina val här i livet, säger Jennie och fortsätter:

– Även om jag inte ångrar ett enda utav mina val så insåg jag att jag egentligen aldrig gjort några val. Jag har bara "följt med", låtit livet ta mig dit jag är utan att egentligen aldrig frågat mig sjäv, vad vill jag?

Drömmarna som väcktes till liv

Tankarna om framtiden fick Jennies minnen att väckas till liv.

– Jag började att komma ihåg hur jag som liten älskade att följa med pappa till jobbet och få köra traktor, att jag alltid önskade mig en snickarbänk (och barbiedockor). Jag vill vara prinsessan i snickarbyxor och stålhättaskor. Så varför skulle jag inte få vara henne? För att folk skulle höja på ögonbrynen? Nej.

Vad gjorde du då?

– Jag sa upp mig och läste först till svetsare och pluggade sedan vidare till både IW och IWS (Internationell svetsare och Internationell svetsspecialist). Jag gick ut samtliga utbildningar med högsta betyg i alla kurser och hade jobb långt innan jag slutade skolan. I dag arbetar jag heltid på STHLM Svets 08 AB och har flera svetslicenser. Målet är att ta mig utomlands och få arbeta som svetsare på en oljerigg.

Har du mött på fördomar inom din sport och inom ditt yrke?

– Fördomar finns det gott om, men vad jag insett är att oftast är det vi själva som sitter på dom och bygger upp spärrar för oss själva i tron om att alla andra går runt med fördomar, berättar Jennie.

– Men det är klart, visst finns det djupt inbitna fördomar där ute, men jag kliver mer än gärna rakt över dom! Jag kan bara gissa vad folk tänker när jag kommer ut till en ny kund och ska svetsa. Jag är tjej, jag är kort, 1,52 m, jag har långt blont hår och långa rosa naglar. Som sagt jag kan bara gissa. Men låt dom tänka, för jag vet att jag är duktig på det jag gör och jag vet vad dom kommer tänka när jag är klar, att "fan hon visste vad hon sysslade med!" 

Varför anstränga sig? Varför inte bara vara som alla andra?

– För mig skulle det vara tvärtom, att försöka vara som alla andra skulle innebära en enorm ansträngning, att bara vara mig själv är det lättaste som finns.

Hur når man sina mål?

– Jag tror att det är viktigt att sätta upp mål som känns realistiska för en själv. Inte jämföra sig för mycket med andra och försöka uppnå deras mål, utan göra sin egen grej och ta det i sin egen takt. Däremot tror jag jättemycket på att bli inspirerad utav andra, att kunna glädjas i att det går bra för andra, det sprider en allmän positivitet och det blir lättare att uppnå saker för sig själv när man är positiv.

Du som är sport och äventyrstjej, har du åldersnoja?

– Idag är jag 29 år, fyller 30 om någon månad och medan alla mina vänner från samma årgång som mig själv har åldersnojja så längtar jag uppriktigt sagt till min 30-årsdag. Livet är fantastiskt och blir bara bättre och bättre för varje år som går.

På vilket sätt menar du?

– Man samlar hela tiden på sig nya saker man åstadkommit, nya förutsättningar, man upptäcker och lär sig saker hela tiden. Det gör mig bara ännu mer trygg i mig själv. Ju äldre jag blir, ju mer känner jag att livet är upp till mig själv och blir vad jag gör det till, därför älskar jag att bli äldre. Ålder är trots allt bara en siffra på ett papper, jag tycker inte man ska stirra sig blind på den siffran och låta den definiera vem man är. Var dig själv bara och ha kul.

Har du någon gång känt ett behov av att passa in?

– Man kan inte gå runt och försöka vara alla till lags hela tiden. Men man kan köra på sin grej och de som gillar det gillar dig för den du är.

Har du varit med om någonting riktigt jobbigt du varit tvungen att ta dig igenom?

– Jag har många händelser som påverkat mig och som varit riktigt svåra att sig igenom, men det är samtidigt dom som format mig och gjort mig ödmjuk och gjort att jag uppskattar allt så mycket i dag.

Många unga tjejer mår väldigt dåligt i dag, varför tror du att det är så?

– Vi lever i ett samhälle med ett förvridet ideal utav perfektion, men i själva verket är det bara en illusion skapad av media och television. Det jag har så svårt att förstå det är hur det ens kan finnas en definition utav perfektion när vi är så många människor på denna planet med olika åsikter. Suddar vi ut denna illusion kanske nästa generation kan slippa all denna ångest och depression. 

 Berätta om dina tatueringar – hur många, någon du ångrar och vilken är du mest stolt över?

– Jag gjorde min första när jag var 15 år. Jag har tatueringar på fingrar, händer, armar, i nacken, på revbenen, på höften, låret och t.o.m. på rumpan. Min tatuerare brukar skratta åt mig när jag kommer till studion för jag kommer allt bärandes på en tjock rosa pärm, proppad med skisser, säger hon och fortsätter:

– Jag tror att jag har sju-åtta AIK-gaddningar, varav några spelares namn. Jag minns när Kenny Pavey fick höra att jag hade hans namn på revbenen, han spottade i sin hand, gnuggade på gaddningen och sa "Oh my fucking god, it´s real". 

Någon du ångrar?

– Jag har svårt att tänka mig att jag någonsin skulle ångra någon, snarare tvärtom, jag tror att jag kommer glädjas åt dom mer och mer. Tänk sen när jag blir riktigt gammal och minnet kanske inte riktigt är som det är, då kan jag sitta där och titta på alla olika motiv och texter och helt plötsligt kanske tatueringarna får nytt liv, nya betydelser och nya historier.

Hur ser framtiden ut?

– Men drömmen är att köpa ett hus, med en stor tomt, och då menar jag verkligen stor. Tanken är att göra en egen liten crossbana på tomten. Svetsa är något jag alltid kommer vilja göra och jobba med och som jag nämnde ovan är det ett utlandsjobb som hägrar. Men om jag får drömma mig bort för en stund så är min absolut högsta önskan om så bara för en kortare tid, att kunna leva på att bara testa olika actionsporter och äventyrsgrejer, wow! 

Vill inspirera unga till att tro på sig själva

Jennie berättar att hon i framtiden skulle vilja utveckla Biker Girl till någonting mer än en blogg.

– Om jag fick chansen att förvalta "The Bikergirl" så skulle det vara fantastiskt att kunna ta det till nästa steg, att få träffa barn och ungdomar runt om i landet och inspirera dom till att våga tro på sig själva, våga testa nya saker och att inte vara så rädda för att misslyckas. Det finns verkligen inget som gör mig så glad som när jag får möjligheten att få en annan människa att tro på sig själv. I dagens samhälle är vi ofta så upptagna med att hitta fel hos andra att vi glömmer bort att titta på vad vi själva gör som är bra. Är inte det konstigt?

Se en video från Jennies Instagram.