Intervju24: Robert Aschberg

Robert Aschberg har på sig en blå dubbelknäppt kavaj, i handen bär han en sliten och nött brun portfölj. Någon hojtar något om gårdagens tittarsiffror och Aschberg muttrar något ohörbart till svar och fortsätter gå. ”Häng med”, säger han, precis som han gör i teve, svänger höger och leder in oss i ett litet rum.

Allt är mycket aschbergskt över Robert Aschberg. ”Ursäkta röran”, säger han, ställer ner sin portfölj med en duns och drar fram en stol som definitivt sett bättre dagar.

- Kaffe, snarare konstaterar han än frågar.

Han räcker över en kopp och fyller den.

– Du dricker det svart, och jag nickar ivrigt fast jag aldrig i hela mitt liv druckit en kopp kaffe utan mjölk.

Tillbaka på Aschbergs kontor ställer jag min första fråga. Den handlar om Aschbergs tid som student i USA och hans svar leder till en historia om hur han jobbade på ett djurlaboratorium där han obducerade och avlivade hundar.

– Sånt som djurvänner inte gillar, avslutar han och tystnar.

Sen tittar han på mig och säger:

– Du, jag vill faktiskt inte prata om mig själv.

– Varför ställer du i så fall upp i intervjuer, frågar jag.

– Okej då, fråga på. Jag ska svara så gott jag kan.

Samtalet fortsätter, om än trevande, men mitt i en mening utbrister Aschberg:

– Du ska väl för fan inte skriva någon roman eller doktorsavhandling, och skulle du det skulle du väl för fan inte vända dig till mig.

Slagsmål på pendeltåg och knäckta näsor
 

Är det sant att du när du var ung stulit vapen från ett av försvarets förråd för att använda i ”revolutionen”?

– De vapen jag har, har jag skaffat fullt lagligt. Så nej, jag har inte stulit några vapen, varken ur ett vapenlager eller någon annanstans.

Om du går på gatan och någon skulle rycka väskan av en äldre dam, skulle du ingripa?

– Det skulle jag nog göra. Nu vill jag ju inte sitta här och framstå som någon jävla medborgarhjälte, men det är klart att jag skulle reagera.

Har du gjort något sånt någon gång?

– Det vet jag inte. Det är väl inget man skulle lägga på minnet, kanske om man började veva med tjuven. Då skulle man ju ha märken i ansiktet menar jag. Man brukar få det när man slåss, men som tur är har jag ju inte slagits på länge.

När slogs du senast?

– Det var väl trettio år sedan på ett pendeltåg. Det satt en pundare och irriterade mig i tjugo minuter, och när han till sist slog till mig så slog jag tillbaka. Man ska alltid försöka få in en träff på näsan, det är ganska ofarligt och det brukar börja blöda och så blir de förskräckta för att kläderna blir nedsölade.

På vilket sätt irriterade den här pundaren dig?

– Han satt och skrek att jag var flintskallig, att jag var en amerikansk pastor och jag vette fan vad mer.

Vad skulle krävas för att du skulle börja slåss i dag?

– Ganska mycket. Jag har en rätt lång stubin när det gäller fysiskt våld. Dessutom kan man ju åka på stryk själv, så man bör undvika det.

1996 intervjuade du Ulf Lundell i teve, och plötsligt ställde han sig upp och gick, vad var det egentligen som hände?

– Jag fattade ingenting och jag orkade inte utreda det efteråt heller. Han gick, och det var väl inte så mycket mer med det. Vi har inte hörts sen dess. Det var kul att det hände något i alla fall. Han har väl all rätt i världen att gå varhelst han vill. Han uppfattade något som en provokation och gick, och jag vet väl inte vad han hade för demoner i huvudet.

Jag tänker på de teveprogram du gjort - Insider, Grannfejden med flera - fascineras du av konflikter?

– Jag är nog inte konflikträdd i alla fall. I viss mån fascineras jag av dem. Om jag ska vara lite filosofisk, som gammal marxist, så vet jag att det är motsättningar som driver utvecklingen framåt. Det där är äldre än Marx, det är väl från Hegel till och med. Men alltså, det är konflikter som gör att det händer saker i världen. Allt som inte i någon mening är revolutionärt, det försvinner i historiens malström. Det bara saker som är radikalt annorlunda som går till historien.

Så du menar att Hegel skulle titta på Grannfejden?

– Jag är övertygad om att han skulle sitta klistrad vid rutan varenda program om han nu levde.

”I Sverige är alla sossar”

Röstar du fortfarande blankt?

– Nej, det gjorde jag inte i de senaste valen, men jag tänker inte säga vad jag röstade på. Inte nu. Men i de två senaste valen har jag röstat på partier, inte blankt.

Alla kändisar brukar väl säga vad de röstar på nuförtiden?

– I Sverige är ju alla sossar både på gott och ont. Och det är väl bra med konsensus, i viss mån. Att man har en hyfsat likartad inställning till vad som är gott i samhället och vad skattepengar ska användas till. Det jag kan bli förbannad på är snacket om att förändra sin politik om man inte har väljarnas stöd. Politiker i dag drivs mindre av ideologier och övertygelse än de gjorde förr. Jag saknar den brinnande ideologiska övertygelsen. Det känns som att dagens politiker söker kunder till någon sorts business. Som om de sålde mobiltelefoner eller något.

Är du en intellektuell person?

– Nu är du inne.. Äh, det där kan väl inte jag bedöma. Jag har ingen utbildning, jag har läst juridik i två månader. Kanske har läst lite fler böcker än genomsnittligt i Sverige, jag vet inte. Vad är det för fråga? Varför ska jag säga om jag är intellektuell eller inte?

Jag tycker att det låter som att du tänker mycket, att du är intellektuell i den mening. En tänkande och rationell människa.

– Ja, jag tänker väl en del. Ibland har jag svårt att somna för att jag tänker så mycket.

Vad tänker du på då?

– Äsch, det vet jag inte. Det där håller jag för mig själv. Jag har inte några mörka moln, jag har en massa järn i elden hela tiden därför försöker jag koppla av med sunda intressen, båtar och sånt på fritiden.

Grävskopor och Gert Fylkings haverier

Och grävskopor? Jag har hört att du samlar på sådana.

– Absolut inte. Jag har haft en del olika, som mest hade jag två. Nu har jag bara en grävmaskin.

Vad gör du med den?

– Jag gräver.

Gropar på måfå bara?

– Det är inte att man bara gräver gropar, de som tror det är samma typ av människor som kallar en grävmaskin för grävskopa. Då vet man att de inte vet riktigt vad de snackar om. Man gör markplanering, man bereder och snyggar till, i vissa stycken tuktar jag naturen. Jag kan använda den att lyfta tunga saker med. Jag kan gräva en husgrund själv.

Exakt vad är det du har grävt?

– Jag har gjort massor med saker, allt från att ta upp stora jävla stubbar till att flytta stora stenar, gjort stränder. Jag har ju en gammal gård i Roslagen, som jag håller på med.

Vad är det som är så fascinerande med att flytta på saker?

– Äh, jag har väl ingen filosofi bakom det. På ett sätt är det väl pojken i sandlådan som äntligen fick riktiga redskap.

Vem är Sveriges bästa programledare?

– Jag gillar K-G Bergström, han är iskall. Jävligt skarp. Det finns fler bra. Och en rad katastrofalt dåliga också, men jag kommer inte att nämna ett enda namn. Vanligaste felet de gör är att de inte lyssnar på vad folk säger, utan sitter och tänker på hur de ser ut och sitter och stirrar i sitt manus. Sen har du de där pajasarna som anser att programlederi är ett yrke.

Vad skulle det annars vara - en hobby?

– Nej, men vad gör de resten av tiden? Spelar golf? Då kan man ju lika gärna säga att golf är ett yrke. Själv har jag alltid velat vara involverad redaktionellt i alla program jag gör. Jag har väldigt svårt att gå in och bara vara ett vackert ansikte, främst eftersom jag inte har ett särskilt vackert ansikte, om du förstår vad jag menar.

När är du som mest förbannad på Gert Fylking?

– Det är ofta, när han jobbade här på Strix så blev han arg ibland och gick hem. En gång efterlyste jag honom i ett program och sa: ”Har ni upplysningar om den här mannen? Han vägrar att svara i telefon”.

Är han så tjurig?

– Han kan vara rätt tjurig, men jag kan hantera de sidorna hos honom. Men jag blir förbannad när det gäller hans båtar. Han har nämligen sommarställe på en ö inte långt från mitt landställe. Och hans båtar brukar ligga hos mig. Gert är en professionell båtmördare. Ibland har jag fått ringa och säga att ”Hörru Gert, en av dina båtar har sjunkit”, och så brukar jag få starta någon slags varvsrörelse eftersom det är jag som har traktorer och vagnar och sånt skit.

Det där låter ju rätt dramatiskt, menar du att hans båtar brukar sjunka?

– Ja, han bryr sig ju inte om att sköta någonting. Tror inte att det behövs.

Så du menar att det ligger ett antal båtar i Stockholms skärgård som har tillhört Gert Fylking?

– Ja, det gör det nog. Med säkerhet kan man säga att om han köper en båt så är den helt nedgången efter några år. Framför allt ligger det en massa jävla träbåtar på land här och där med spickor i sig som en gång tillhört Gert.