Intervju24: Rebecca Simonsson

Jag läser ett hundratal sidor ur Rebecca Simonssons blogg men finner inte ett enda minne, inte en enda anekdot ur hennes minst sagt händelserika liv.

Känslomässiga tillstånd beskrivs sporadiskt och kort. Mestadels utgörs hennes inlägg av bilder på henne ensam poserande i sin lägenhet eller på henne iförd de mest vågade kreationer tillsammans med celebra personer från någon av Stockholms nattklubbar.

Rebecca Simonsson har turnerat jorden runt med bandet Sunblock iförd en röd bikini och poserat topless i Moore. Ändå vet jag inte mer om henne än att hon kommer från Borås och har porslinständer. De intervjuer hon medverkat i handlar alla utom en - i magasinet Café - uteslutande om vilka skönhetsprodukter hon föredrar.

I dag driver hon en av Sveriges största bloggar på Stureplan och är nattklubbschef på Stureplansklubben Hell's Kitchen. De omtalade porslinständerna lyser, stora och vita, när hon kommer gående mot mig i Sturegallerian och fyrar av ett bländande leende. Hon tar i hand och förklarar för mig att jag har trettio minuter på mig.

Och att hon vill inte bli fotograferad.

Jag har läst i stort sett hela din blogg, men ändå fick jag inte reda på någonting om dig. Hur kommer det sig?

– Jag tycker inte att folk har att göra med hur jag mår. Mitt tillstånd delar jag med mig av till mina vänner. Vad ska jag säga? "Jag jobbade, Zlatan Ibrahimovic stod vid ett bord Kanye West vid ett annat", det skulle försämra min position som chef. Inte kan jag sitta och skryta i bloggen om vad som händer på klubben, när jag samtidigt är den som tar hand om allting.

Men när du är ute och festar med dina vänner privat? Det finns inte ett enda återgivet samtal.

– Vem skriver "jag pratade med den personen om…ja, någon tröja". Det är väl ingen som skriver så. Jag vet inte, jag tycker inte folk har med det att göra. Min blogg har jag för att marknadsföra det jag jobbar med. Sen tycker jag om att få responsen från mina läsare. Jag utger mig inte för att vara en förebild, jag är en person som lever i en konstant fest och det är väl ingen man ska se upp till. För vem vill att en ung tjejs liv bara ska handla om fest, det blir ju aldrig bra.

Varför lever du det livet, om det aldrig blir bra?

– Alla får inte chansen att jobba som nattklubbschef på det sättet jag gör, att ordna events och bli framgångsrik. Väldigt många fastnar i att bara festa, det är väldigt destruktivt.

Varför reagerade du så starkt för två somrar sedan när alla hånade "Amanda Var Det" för hennes videoinlägg?

– Jag har ofta tänkt att "fan vad skönt att det inte fanns bloggar när jag var ung", för jag hade gått loss. Jag var ganska vild som tonåring. Kanske hade jag inte ställt mig och gjort konstiga ljud framför spegeln. Sen ser jag alla de här tjejerna som går loss på sina bloggar, jag tror att många av dem lever i en slags bloggbubbla.

När du var med i Sunblock blev du väl dömd av äldre tjejer som satt och sa ungefär samma saker som du säger nu?

– Jag förstår vart du vill komma men det där var en stor grej. En Universal-satsning. Även om man inte tror det så var det en väldigt seriös grej. Vi hade ett skivbolag i ryggen, var på världens största galor och framträdde i teveprogram. Vi gick inte loss på samma sätt som de gör i dag. Förr eller senare kommer deras fjortisperiod att komma i kapp dem. Alla har varit fjortisar någon gång, och jag är så glad att min fjortistid inte finns dokumenterad.

Hemstaden Borås

Apropå din fjortistid, hur var den. Gick det vilt till i Borås?

– Man gillade väl att dra upp trosorna lite längre, så att stringen syntes, gärna så urringat som möjligt. Kysste andra tjejer. Jag var väl inte mer vild än någon annan.

– Jag hade väl möjlighet att uppleva saker på ett helt annat sätt, att göra saker som kanske inte alla tjejer i Borås har. Hade ett brett kontaktnät väldigt tidigt. Jag älskar ju att lära känna människor, det är min grej. Varje dag blir jag kär i personer, och vill veta allt om dem, sen tröttnar jag efter några dagar. Med vissa av dem blir man vänner för livet och andra bara försvinner.

Vad tycker du om Borås, du växte ju upp en bit därifrån i Viskafors.

– Jag älskar Borås men ungdomarna har ingenting att göra, det var hemmafester och discon som man såg fram emot i tre månader. Det var jävligt tragiskt, vi hade ingenting att göra. Alla var rastlösa, och det har nog format den rastlöshet jag känner i dag. Vi kunde sätta oss på en buss i en halvtimme för att sätta oss och äta på en grill. Bara för att göra något. Jag önskar att jag kunde åka till Borås och öppna någon klubb för ungdomarna.

Hur gammal var du när du började dricka?

– 13. Men då testade jag mest. Stod hemma i spritskåpet och tog en utblandare i stället för sprit. Ordentliga häxblandningar började jag med när jag var fjorton. Min mamma hade ju järnkoll, hon ägde Borås största frisörsalong. Vad jag än gjorde fick mamma reda på det.

Känner du att du måste överbevisa din omgivning, eftersom du är tjej och kommer från en liten stad?

– Nej, jag är väldigt stolt över att jag lyckats med det jag tagit mig för, och att jag kommer från Borås. Har inget småstadskomplex överhuvudtaget.

Har du alltid stuckit ut modemässigt så som du gör nu?

– Jag följer väl trender fast gör det på ett extremt sätt. Jag går all in.

Var det inte svårt att göra det i en stad som Borås?

– Det är klart jag har blivit retad också. Men inte för det. Jag var extremt smal när jag var liten, och det blev jag retad för. Det var en grej som gjorde mig ledsen. Jag har ändå alltid hängt med "de populära", så jag var ju inte utanför.

Vad säger din teraput om din rastlöshet?

– Det var en av anledningarna till att jag började gå i terapi. Och hon har lärt mig att välja bort onödiga grejer. Nu tar jag bort vänner ur mitt liv som inte ger mig något. Det krävs ganska mycket att säga till någon "Vet du vad, vi passar inte som vänner". Jag vet att folk uppfattar mig som dryg, jag är inte egoistisk men jag tänker på mig själv. Jag vill ju göra grejer som jag mår bra av, då vill jag inte ha folk i min närhet som ger mig dålig energi.

Sunblock och Hell's Kitchen

Är det många som smörar för dig för att komma in på Hell's Kitchen?

– Ja, absolut. Jag märker att jag kan köra över människor lite som jag vill, men att de ändå alltid är trevliga för att de vet att "henne måste man vara trevlig mot". Det är väl både på gott och ont. Det är skönt att när jag blir irriterad så backar folk.

Beror det på din position som chef för Hells's Kitchen eller att du är övertygande som person?

– Både och. Jag tror att jag kan skrämmas ganska lätt, har den auran, är en tuff tjej. Men det är klart att jag gjort saker på Hell's Kitchen som jag ångrar. Vissa kvällar kan jag gå hem och nästan gråta. När en person inte låter mig vara eller håller på och raggar när jag jobbar så blir jag förbannad. En gång tog jag sönder en persons solglasögon.

Vad minns du mest från din tid i Sunblock?

– Bråk. Jag, Oksana (Andersson) och Pernilla (Lundberg) bråkade konstant. Man måste förstå att vi satt i en bil, på en turnébuss eller i ett flygplan tillsammans dygnet runt i ett och ett halvt år. Jag älskar dem och vi var som syskon och det var helt fantastiskt. Vi hann uppleva ett helt liv på ett och ett halvt år.

Du skrev en uppmärksammad debattartikel i Aftonbladet där du menade att att unga tjejer inte alls blir utnyttjade som utvikstjejer utan att det var ni som var de stora vinnarna. Vad handlade det om?

– En tjej som hette Jenny Mattsson hade skrivit att hon blivit utnyttjad av Bingo (Rimér, reds anm), och när hon gick på torsdagsmiddagarna på Sturecompagniet och i princip placerat alla glamourmodeller i något slags offerfack. Jag kände att det var så långt ifrån min historia, jag har alltid haft 100 procent kontroll på allt jag gjort. Jag tjänade jättebra pengar, var med i ett band. Det gäller att vara smart och ta rätt vägar. Personligen hoppade jag av Sunblock eftersom jag kände att jag redan gjort allt, att jag var färdig.

Att inte ha en pappa

Hur är din kontakt med din pappa?

– Jag har ingen kontakt med honom. Jag tror att det handlar om att jag blivit lite för hårdhudad och självständig. Jag flyttade hemifrån när jag var 17. Han passar inte riktigt in i mitt liv, han tycker att jag är alldeles för hård i sättet. Tror inte han var beredd på att jag skulle slå mig fram så tidigt, jag blev för självständig för snabbt. Det blev bara fel.

Saknar du inte att ha en pappa?

– Det är klart jag saknar att ha en pappa men han har ju aldrig varit en pappa för mig. När jag var liten var jag med honom varannan helg. Jag skulle vilja ha en pappa som fanns där för mig, som ringde mig varenda dag och gjorde allt för mig. Men han har fyra andra barn, jag kan känna ibland att varför skulle han skaffa fyra andra barn om han inte ens kan ta hand om mig. Det är helt rubbat.

Hur har det påverkat dig?

– Mycket. Jag har svårt att behålla människor i mitt liv. Jag har lätt att gå vidare, väldigt lätt. Jag blir uppslukad av mig själv, älskar att vara själv.

Stekare och kändishysteri

Varför är Stureplan så mytomspunnet?

– Är det verkligen det? När jag började gå ut i Stockholm, för fem år sedan, då började hela stekargrejen avta. Det är klart att man fortfarande kan stå och vifta med en champagneflaska, men så är det ju i vilken storstad som helst. Förr var stekarkulturen så populär, nu är den inte trendig längre. Förr brände folk mycket mer pengar, anspelade mer på att de brände pengar, i dag är det inte lika viktigt.

Det är väl dåligt för dig som nattklubbschef?

– Okej, jag tar tillbaka det. Folk spenderar fortfarande lika mycket pengar men förr ville folk hellre visa hur mycket pengar de spenderade. Det har blivit mer folkligt nu.

Är det din förtjänst att Stureplan blivit mer folkligt?

– Nej, det är det inte. Men hela stjärnhysterin har lugnat ner sig. Det finns fler saker att ägna sin uppmärksamhet åt än Stureplansstekare.

Varför blir det sådan hysteri så fort Lady Gaga sätter sin fot på Stureplan?

– För svenskar existerar ju inte Lady Gaga och de riktiga världsstjärnorna på riktigt. Det är inget vi kan ta på, så det är klart att det är ballt när de kommer. Kolla alla svenska kändisar, de är så folkliga.

Hur fungerar det egentligen när till exempel Lady Gaga kommer till Hell's Kitchen, på vilket sätt skiljer det sig från vanliga kvällar?

– Det beror på om man vill göra reklam för det eller inte. Vissa saker vill man kanske ha som överraskning, för att säga "Lady Gaga var här i går". Andra gånger kan man ha en "Lady Gaga-kväll". Vi vill inte vara en klubb som outar folk, vill hellre att man pratar om det dagen efter. Väl på klubben får artisterna fullt fokus hela tiden, en servitris som står vid bordet hela tiden, de får bestämma om de vill ha kameraförbud, de har egna vakter med sig som kommer och kollar lokalen, de kan få vara med och bestämma musiken, ibland har de med sig en egen dj. Vi vill ju att de ska komma tillbaka.

Kärlek och barn

Är det många som raggar på dig när du jobbar?

– Ja, det är det väl. Det finns olika sätt att göra det på, vissa kan vara charmiga och vissa är odrägliga och jag brukar inte vara sen med att säga ifrån. Jag tycker det är vidrigt när folk kommer fram och tror att de vet hur jag vill bli uppvaktad. De är kaxiga och inte alls tillmötesgående vilket är helt fel, jag gillar mjuka och snälla killar.

Är du i ett förhållande nu?

– Ja det är jag.

När skaffar du barn?

– Jag har alltid velat ha barn när jag var 20, men nu är jag 25. Det har kommit saker emellan. Men jag är totalt redo, det är bara några saker jag ska göra först.

När Rebecca Simonsson reser sig upp och går meddelar hon mig att hon aldrig varit mer öppenhjärtig i en intervju och får mig att lova att mejla henne innan den publiceras. Medan jag följer hennes mannekäng mellan bordet på café Tures i Sturegallerian inser jag att jag inte vet mer om henne nu än innan.