"Saade får inte vinna slaget om Europa"
KRÖNIKA. Om den ambivalenta inställningen till ett av Europas största fjanterier.
Efter en svidande andraplats i Melodifestivalen blir Danny Saucedo bitter, och hävdar att SVT röjt Saades seger i förskott.
Inför finalen i festivalen spreds Saades låt olovligt på nätet - något som var nära att kosta honom segern.
Saade fick trots allt tävla i finalen, men när han uppgavs ha fått glas från sin sprängda bur i ögat, så var kaoset ett faktum.
Under torsdagen kammade Eric Saade hem storslam efter en minst sagt nervpirrande semifinal i Eurovision Song Contest. För det är så vi ser på en finalplats i dessa kyliga dagar - som en seger i ett blodigt slag mot de opålitliga ryssarna.
Efter fjolårets superfiasko lämnades vi med en gnagande oroskänsla och ett tillintetgjort självförtroende. De svenska vikingarna - som under många decennier varit självklara favoriter - har nu sänkt ambitionerna till botten, på grund av en tävling där enhjulingscykling iklädd paljettbikini, och mohikanfrillor så höga att de spräcker samtliga fysikaliska gränser, premieras.
Nu hoppar vi av glädje bara ett gäng svenska nunor fladdrar förbi i rutan under en millisekund. Då kameramannen fryser bilden vid vårt jublande entourage blir vi överexalterade mediahoror. Tills det visar sig att alltsammans bara var en förväxling av den svenska fanan och den färgkorrekta ukrainska.
Tävlingen är på många sätt ett mästerskap för mindre begåvade akrobater, konstnärligt talanglösa dårar och allmänt löst folk. En kavalkad av bidrag som varken bör, kan eller ska tas på allvar. Och i kläm sitter en svensk befolkning och ovärdigt ber om skoning på sina bara och blåbleka knän.
Visst finns det undantag, som det moldaviska saxofonbidraget i fjol. Dessvärre blev denna låt dock sedermera sverigedemokratiskt våldtagen, och därmed olovligt dragen i den åkessonska smutsen.
Saades bidrag är kanske ingen resa genom tid och rum, men manspojken lägger åtminstone manken till för att göra ett superproffsigt, sjukt snyggt och grymt genomtänkt nummer. Och med största sannolikhet får han inte ens tillräcklig lön för mödan, då han förmodligen blir slagen på fingrarna av ett gäng cirkusapor.
Det fina i denna missunnsamma kråksång är bara att Saade inte får vinna. Vi vill inte att han ska bli en yngre version av dansanta norrbaggar med raseriproblem och kontinuerligt egocentriskt handlande.
Saade ska inte - under några som helst omständigheter - sluta som en illvillig fiolsmurf med oförmåga att hålla sina genitalier innanför byxorna.
