Nyheter24 har träffat "Världens barn"-aktuella Malin Olsson och pratat vikthets, Fröken Sverige och hur det är att vara förebild för unga tjejer. 2012-10-12 20:29

Malin Olsson, 30, är välkänd bland barnen efter att under många år ha synts i SVT:s "Bobster" och "Sommarlov". Men var går gränsen för hur mycket man måste vara sitt arbete även privat? 

Är det saker som du inte gör på grund av ditt jobb – som att vika ut dig till exempel?
— Såna förslag har man ju fått, absolut. Jag gjorde en intervju i Café för några år sedan. Då vet man ju lite redan in att de vill att bilderna ska vara mer avklädda. Men jag gör inte det. Visst, jag visade lite hud vid magen, men that's it. Jag fick även en fråga om att vara med i en reklam för Restylane och skulle fått jättemycket pengar för att göra det, men det var också så här: “Jag kan inte göra det, för jag kan inte stå för det”. Om alla de här barnen ser att jag står där plötsligt med onormalt stora läppar, vad ger man för bild då till barn?

Tänker du extra på hur du beter dig på nätet?
— Jag är lite rädd för sociala medier faktiskt. Man lämnar ut hela sitt liv. Och någonstans är jag ju Malin programledaren som är en offentlig person, men samtidigt är jag ju också Malin Olsson som är en privatperson som har mitt eget liv. Jag har min Facebook som är min egna privata. Twitter har jag inte börjat med än, men det borde jag göra för det är ett bra medium. Instagram har jag nu, men där har jag varit lite i valet och kvalet hur jag ska göra. Det är många barn som vill bli kompis med mig där. Och det kan jag ju bli, men då får jag bara bestämma mig vilka bilder det är jag lägger upp och vad det är jag vill förmedla där.

Så då ryker festbilder bland annat?
— Det blir ju svårt med sådant. Då får du ju ta en festbild där du dansar, men du kanske inte ska ha ett glas vin i handen liksom.

Vad tycker du om de stora bloggarna, exempelvis Kissie, som inte verkar ha en tanke på vad för typ av bilder som läggs ut?
­— Det är ju svårt. Vi har ju yttrandefrihet, och alla får göra vad de vill. Men man ska nog ta sig en rejäl funderare när man märker att man börjar bli stor och man märker att man har väldigt mycket följare. Då ska man nog ta ett samtal med sig själv och fråga sig själv “Vad är det jag vill med det här?”.

Vad tycker du om Ola Lindholm? 
— Jag har inte koll på hela hans case. Vad ska man säga? Jag tycker inte det är förenligt att jobba med barnteve. Jag tycker att det är rätt beslut av SVT att inte ha honom kvar. Jag vet ju inte vad som kommer att hända med honom i framtiden. Sen vad han gör och inte gör, det får han stå för.

Du slog igenom som Fröken Sverige 2001 - hur ser du på din medverkan idag?
— Det var en tid när Fröken Sverige-tävlingen hade varit en tradition. Barn som växer upp idag vet ju inte ens vad det är, vilket är jättebra på något vis. Tiderna förändras och allting går framåt. Men just då var det ett sätt att ta sig fram som tjej. Sen kan man ju tycka vad man vill om att det hade med skönhet att göra. Man visste nog inte riktigt vad det var att vara Fröken Sverige.

Vad innebar det att vara Fröken Sverige?
— Det jag tyckte var synd det året jag var med var att TV4 hade gett upp det till TV3 och VeckoRevyn hade gått ur samarbetet, vilket var synd. När de hade det så försökte de göra någonting, typ antirökkampanjer och åkte runt i skolor och så vidare. Men det året jag var med hade det försvunnit lite. Så det var mer att representera, jag åkte runt på turné i landet och var konfrencier och tog fram nästa års kandidater. Men för mig har det mest betytt att jag fick en språngbräda in i den här branchen och att jag idag kan göra det jag vill göra. Nu vet man mer vad man vill.

Så vad vill du?
— Jag trivs jättebra med att jobba med teve. Jag älskar att träffa människor och att möta människor. Nu ska det blir jättejätteroligt att göra min första gala. Att leda "Melodifestivalen" i framtiden är en dröm. Men jag skulle lika gärna kunna tänka mig att jobba med dokumentärfilm.

Hur ser chanserna ut för att leda "Melodifestivalen"?
— Det vet jag inte faktiskt. Men folk spekulerar hit och dit. Jag tror inte jag kommer att få göra det i år. Men om jag får fortsatt förtroende för SVT så kommer det kanske hända i framtiden. Men gör det inte det kommer jag inte lägga mig ner och gråta. Jag kommer definitivt att fortsätta göra bakom kulisserna-programmet för Melodifestivalen i “Fredagskväll med Malin”.

Appropå Mello – det brukar ju vara ganska vilda efterfester där förra året?
— Var det det? Jag har ju varit med i fyra år nu så... Jag tycker det är lite olika. När det är kommunfesterna då tar folk det lite mer seröist, men på lördagen kanske folk släpper loss mer. Men det tycker jag att man kan få göra. Alla som åker runt med det jobbar ju så otroligt hårt. Ha kul så länge du sköter ditt jobb.

Christer Björkman fastnade i en hiss förra året på väg från efterfesten till sitt hotellrum...
— Är det sant? För två år sedan fastnade Magnus Uggla och Shirley Clamp i typ Norrköping. Det finns flera hisstorys!

Har du inga andra galna backstagefestminnen?
— I årvar det kul under Andra Chansen, Sean Banan och Youngblood började plötsligt att dansbattla. De drog igång hela golvet. Tillslut stod typ killen som kör fläkt och dansade.

Det var ju en troschock med Marie Serneholt också!
— Ja, stackars Marie, det var inte så kul. Jag var med faktiskt. Hon dansade med Tobbe från "Let's Dance". Så lyfte han upp henne på något vis så hela klänningen bara... föll bakåt.

Appropå Marie, ni har ju jobbat ihop i “Helt magiskt”. Hur var hon att jobba med?
— Marie är helt fantastisk. Hon är skitcool. Vi är ganska lika som personer. Hon känns ganska vanlig nånstans, trots att hon varit en popstjärna sedan hon var tonåring. Hon har mycket humor, skrattar mycket och är ganska enkel.

Var hon som du trodde att hon skulle vara?
— Marie var nog bättre än vad jag trodde, mer jordnära.

Din egen musikkarriär då - du var ju med i tjejbandet NG3?
— Den tiden är förbi. Man ska göra saker man är bra på, då blir det bäst. Musiken får de som gör det riktigt bra syssla med. Jag sjunger i kör fortfarande och utmanar det på det viset. Musiken är en jättestor del i mitt liv, men jag vill inte stå på scen själv.

Kan du sjunga?
— Alla kan sjunga, mer eller mindre bra. Jag kan hålla tonen, men jag är inte världens bästa sångerska.

Ärligt nu, blev du castad till NG3 för att du var snygg eller för att du sjöng bra?
— Lite både och. Jag fick ju bevisa i studion om jag kunde sjunga eller inte. Hade jag sjungit som en kratta så hade de aldrig tagit mig. Men det är klart att det var båda delarna.

Videon till er låt "The Anthem" är ju... riktigt Spice Girls. Kan du skämmas när du ser den idag?
— Ja det är klart, men tider förändras. Som exempelvis när jag var med i Fröken Sverige så kändes det helt rätt för det var en del av den tiden. Det året jag var med stormade feminister scenen med ett lakan det stod “gubbslem” på, som var ett första steg mot att kanske Fröken Sverige-tävlingen försvann sen. Och det tycker jag idag var jävligt bra att det hände. Vi behöver inte spä på alla skönhetsideal mer än vad det redan är, jag menar, man blir ju matad med det överallt, tidningar, teve, artister. Jag sitter ju också här mejkad och fixad och donad liksom...

... och väldigt smal?
— Ja fast smal, det har jag alltid varit. Det kan inte jag rå för. Det får i såna fall de som tar in mig på teve stå för vad de tar in för ideal. Men det där kan jag bli jävlig förbannad på faktiskt. Jag har aldrig haft en önskan om att vara smal. Min farsa var smal, min morsa var smal, mina bröder är jättesmå och petita. För mig har det snarare varit tvärtom, jag har lidit av att vara för smal, för jag får fan alltid höra det. Det är det värsta jag vet. Det är helt okej att säga till en person som är smal typ “gud vad smal du är”. Men man säger det aldrig till någon man tycker kanske är lite överviktig, för det “får man inte göra”. Så jag är ganska trött på hela den grejer.

Men du måste hålla med om att det är ett viktigt ämne att prata om?
— Absolut är det skitviktigt att prata om. Men jag vill att folk ska få vara som de är. Det är det viktigaste för mig. Du duger som du är oavsett om du är skitsmal eller har några extrakilon. Du är bra som du är. Sluta snacka utseende så jävla mycket. Försök att hitta självkänslan istället.

Tror du att det kanske kan vara bra att välja att INTE prata om utseende med unga?
— Nja, det är bra att ha samtal om det. Barn och unga har ju så himla mycket tankar, och de behöver prata. Men jag tycker att det är lika viktigt att lyfta fram att idealet att vara smal och snygg... Du blir inte lyckligare av det. Den sidan får man inte höra så mycket om. Jag har skrivit krönikor i Dalarnas tidning om det. Att jag kan bli påhoppad för att jag är smal. Jag har stått och gråtit framför spegeln när jag mått som sämst, för att jag har gått ner så mycket i vikt och min kropp inte har lyckats ta upp all näring så att mina revben har stuckit ut och man bara ser ett skelett. Det är ingen härlig känsla. Jag hade jättegärna haft några extrakilon. Men det pratar man inte så ofta om. Det kan vara lika jobbigt att vara riktigt liten som att tycka att man är mycket större än modellerna i tidningarna.

Du är 30 – har den biologiska klockan börjat ticka än?
— Absolut, självklart. Jag vill ha en stor familj, gärna tre barn. Men livet är så himla roligt just nu, och min kille som också jobbar med teve älskar också livet, vi reser väldigt mycket, har väldigt kul och jobbar väldigt mycket just nu, så det känns som att det är lite fel läge exakt idag för då ska man ha tid för att ge det barnet allt det behöver. Men inom en treårsperiod hoppas man väl att det börjar hända nåt.