KRÖNIKA. Nyheter24:s Quetzala Blanco om Lady Gagas helomvändning – från pälsmotståndare till att bära pälsar för miljoner. 2012-08-17 15:46

För några veckor sedan var jag och min bästis i en pälsbutik inne i city. Ingen av oss har väl egentligen råd att ens andas på pälsarna som hängde i den butiken. Men vi provade minkpälsar i hundratusenkronorsklassen, Instagrammade bilder och diskuterade hur vi någonsin skulle ha råd med pälsarna. Funderade på om jag skulle messa den där playboyadvokaten jag brukade träffa förut, han som unnade sig en ny sportbil på lunchen om han var uttråkad. 
Jag blev särskilt förtjust i en vit minkkappa med luva. 

När vi gick ut från pälsbutiken berättade jag följande för min polare:

– Vet du vad det sjuka är? För flera år sedan satt jag fastkedjad utanför den där pälsbutiken med några militanta veganer. Det var också i samma veva som jag sprejade Scanbilar, spottade snutar i ansiktet, planerade aktioner och hotade läkare som sysslade med djurförsök.

Det var extremt länge sedan nu. Jag är, som ni förstår, uppenbarligen inte längre vegan. För jag är gammal och trött och ser ingen vits med att kämpa för någonting längre, jag har gett upp alla mina ideal och orkar inte tro på något särskilt längre. 

Gör det mig till en kappvändare då, eller bara en ignorant latmask? Förmodligen det sistnämnda. Ignorant, militant skvallerjournalist. Det kan jag leva med. 

Lady Gaga är en provokatör. Och en kappvändare. Eller, hon vill vara det. I de flesta stora och sanna artisters dna finns oftast ordet provokation inpräntat. 

Tidigare har Gaga lyckats väcka uppmärksamhet genom utspårade outfits, ibland glömma att ta på sig byxor, ha flygande tefat som hatt, en klänning tillverkad av kött och läskburkar i håret. Och så vidare. 

Men när hennes stil nu finns utmanglad i kopior på varenda klädkedja och det anses helt hundra procent normalt att gå ut i krogen i jympadräkt eller en spetssärk så flyttas så klart gränserna fram.

Lady Gaga har tidigare varit en kraftig pälsmotståndare. Vid ett tillfälle bar hon en jacka tillverkad av små Kermitgrodor – som en protest mot pälsbärare. 

Kermitpälsen var skitful.

– Det var en kommentar till att jag inte tycker att man ska bära päls, för jag hatar päls och jag bär det inte, sa hon då i teveshowen "Ellen". 

Men det var då. Nu glider hon runt i fuchsiafärgade pälsar från Armani och nån grå miljonhistoria från Hermés.

Djurättsorganisationen PETA gick i taket. 

– De här bilderna på dig där du bär rävpäls och kaninpäls får oss att tro att du lider av minnesförlust. Vad hände? Har dina stylister sagt att det är fejkpälsar, eller är du en kappvändare, frågade sig Dan Mathews som är vice ordförande för PETA, skriver Radaronline.com. 

Gagas kommentar till det hela? 

– Till de tidningar och så vidare som frågar sig om min päls är riktig eller inte, glöm inte att kredda designern Hermés. Tack! Kärlek! Gaga, skrev hon på sin Twitter.

Iskallt, ignorant, drygt, divigt. Javisst. 

Kappvändare. 

Ja, fallet är solklart.
Lady Gaga inser att det enda som är mer provocerande år 2012 än att bära päls är att vara en kappvändare, att aldrig vara konsekvent och alltid lite hal.
Att hela tiden glida lite på sin egen person är en oerhörd provokation. 
De flesta hatar en kappvändare, för de är oförtsägbara och opålitliga.
De är mentala helikopterrånare, de är som Banes legosoldater, de saknar kanske till och med helt saknar moral.  

Jag älskar kappvändare, även om de ibland är helt ute och cyklar, det handlar inte alltid om saken, det handlar inte om pälsen eller ickepälsen heller. 

Vad jag tycker om päls idag? Jag tycker att det är väldigt vackert. Det är också vidrigt och blodigt och djur lider och industrin är hemsk. Det vet vi alla, eller hur?
Jag föraktar människor som slevar i sig köttfärssås och grillar och göttar sig och sedan lägger huvudet på sned och beklagar sig över hur synd det är om de söta djuren som stryker med.

Antingen kör man hela vägen, eller så kör man inte alls. 

Hur som helst. Kappvändare är inget skällsord i min bok. 

Ibland tänker jag på en skröna som min pappa brukade dra om Bob Dylan. Jag har ingen aning om det är sant eller inte, men det är något med den som jag gillar mycket.
Bob Dylan blir intervjuad i någon tidning om nånting trist.
Journalisten konfronterar Bob Dylan om nånting trist och vill sätta dit Bob Dylan. Journalisten är inte nöjd med sitt svar och kontrar:

"Men Bob, du sa ju i en intervju för en månad sedan att du tycker si och så om det här". 

Bob Dylans svar? 

– Sa jag? Jaha, det kanske stämmer. Jag förändras hela tiden. Jag är en annan människa nu än vad jag var för fem minuter sedan. 

Iskallt, ignorant, drygt, divigt. 

Javisst.