Quetzala: Har slutat äta, börjat röka, ligger bara med killar under 30

Det har väl smugit sig på, men det var först i veckan det blev helt kristallklart.

Jag är 29, men redan nu har den kommit. 30-års krisen.*

Hade jag pengar hade jag förmodligen köpt en gul ful Lambourghini, specialbeställt reg-plåten "Q BABY", opererat om hela kroppen och klätt hela mitt hem i leopardmönstrat. 

Istället har jag:

1. Börjat röka (för tre veckor sedan), kör Marlboro 100's. Blev utskälld av "Joel Kinnaman" på Wall just för att jag börjat röka. Jaja. 

2. Har i stort sett slutat att äta mat (en ond cirkel att springa till affären i tid och otid). 

3. Hur går det med männen då? Jovisst, det är bara killar under 30, uteslutande fotbollsspelare eller kampsportare. Lagom till jul är jag nya Kerstin Thorwall, och tar en så kallad "kärleksresa" till Afrikas horn. 

På familjemiddagarna blir det alltid pinsamt tyst när det visar sig att mina småsystrar som är födda 1990 känner killarna jag bokade i helgen. Tror att jag är sexmissbrukare :-(.

4. Sen har vi debaclet med att jag lägger upp weed och/eller nakenbilder på Instagram eller i min blogg. Så jävla tragiskt och desperat. Klä av sig för en like, trasiga människa. 

5. Klär mig ungefär som Nanny Fine. Råtight, urringat, highheels. Neonfärger. Stammis på Punkt Shop och Ohio. Förti liter parfym, alltid fixade extensions, smörjer in hela kroppen i Retinolserum för tusen spänn, spacklad som Babsan Larsson. Dygnet runt. 

6. Planerar att "ge mig ut på en inspirerande resa, typ en enkelbiljett, bara sticka liksom, flytta till Alexandria (Alltid älskat hamnstäder)..."

Ja, ni hör ju. Så jag googlar runt lite, för jag tänker att kunskap är makt. Hittar en sida med lite matnyttiga tips för att deala med sin 30-års kris, och några av dom var som följer: 

1. "Ta hand om dig. Motionera, ät nyttigt, tänk positivt osv".
Jaha, tack. Jag har inte tränat på flera månader, man kan ta hissen istället för att gå och vadå "strong is the new skinny"? Fan va töntigt. Man har bara en kropp och den kan man väl ha så roligt som möjligt med? Och med roligt menar jag festa och knulla. Inte löjla sig på gymmet. Det behöver inte vara svårare än så. 
Tänka positivt?! Snälla, är ni galna. Jag vet att ljuset i slutet av tunneln alltid är ett tåg, att allt vackert och fint i livet också har en motpol, och där hamnar man alltid till syvende och sist. 

2. "Lär dig älska dig själv. Att älska sig själv är något alla borde sträva efter."
Det här är ju hopplöst. Om man älskar sig själv eller tycker att man "duger som man är" så känns det ju som att man slutar utvecklas och nöjer sig? Nopp, det där är inget för mig. Jag är väl helt okej (öga, näsa, mun, hjärnan funkar bitvis på halvfart) men ÄLSKA sig själv låter lite...överdrivet?

3. "Du är aldrig ensam – för du har alltid dig själv. Bli bästis med dig själv och du är aldrig ensam."
Oj men vad kul att ligga ensam i sängen med en påse chips, en flaska red bull och två paket kondomer vid nattduksbordet och messa med killar som på sin höjd svarar "Vem? Ny lur" livet ut.

Nej, sen orkar jag inte läsa mer. Jag bestämmer mig helt enkelt för att sluta motarbeta det här och omfamna det nya läget. 

Så i höst ses vi på: Spy Bar kvart i fem varje natt, på tatueringssalongen när jag bestämmer mig för att pierca näsan och tungan (män älskar det), eventuellt psykstirrande på lammkött på Stureplan/Fotbollsmatcher, vid Arlanda gaten – precis den som tar en till nåt ställe där man kan hitta sig själv. 

*Så här med facit i hand vill jag inte kalla det för en kris. Snarare en gåva. 30-års gåvan.