Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Otacksam uppgift för komikern Hägglund

Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund inledde Almedalsveckan. Här är Totte Löfström analys: "Det är nog så publiken vill se Hägglund, som en skämtande politiker."

Det är utan tvekan en ganska otacksam uppgift att inleda Almedalsveckan, kanske i synnerhet om du heter Göran Hägglund och representerar riksdagens minsta parti, och tyvärr var det inte speciellt många som kom för att kvällens tal. Ungefär tio minuter innan talets början bestämde sig en partiföreträdare för att försöka göra något åt saken och gick upp i talarstolen för att påminna den omkringströvande folkmassan om att talet snart skulle börja, och att det var dags att samlas framför scenen.

Men Göran Hägglund är en bra talare, och trots att åhörarna var få lyckades han leverera ett helt okej tal fyllt med snygga formuleringar, humor och vass kritik mot motståndarsidan. Inledningen av talet vigdes åt att måla upp en bild av hur dåligt Sverige var för tio år sedan, innan Alliansen kom till makten. Denna bild ställdes sedan mot alla de förbättringar Hägglund varit med och beslutat om under sina år som minister. Det här är så klart ett väldigt smart sätt att lägga upp sin argumentation på – genom att måla upp bilder blir man både enklare att förstå och ökar chanserna att nå fram till lyssnarna.

Trots att talet var något kortare än Almedalstal brukar vara lyckades Hägglund med en hel del under de totalt 35 minuterna han stod på scenen. Han pratade om EU, NATO, Husbyupproren, integration, föräldraförsäkringen, främlingsfientlighet på nätet, mindre förskoleklasser och skämtade om att oppositionen inte kan samarbeta. Just det sistnämda utgjorde förmodligen talets absolut starkaste del då komikern Hägglund under drygt fem minuter levererade en aldrig sinande ström av ordvitsar baserade på att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet inte kan samsas om vilket spel de ska spela: De kunde inte spela kort för att Socialdemokraterna trot att hela leken bara består av Ess, Vänsterpartiet bara vill ta alla andras klöver. Inte heller kunde de spela TP eftersom Löfven vägrar svara på några frågor, och Monopol är det bara Vänsterpartiet som vill spela - offentligt monopol där ingen får göra vinst. Avslutningvis kom de dock överens om att spela Rappakalja.

Och det är nog så publiken vill se Hägglund, som en skämtande politiker med långa metaforer och i bästa fall halvbra ordvitsar. Det är nämligen detta som river upp det största applåderna i ett annars ganska applådlöst tal. Men Hägglund kan bättre, och det har han visat många gånger tidigare. Det största problemet med hans anförande i dag var förmodligen kombinationen av att han försökte ha med för många olika delar, och att han inte hade disponerat talet på det sätt han brukar göra. I vanliga fall är han mycket skicklig på att varva humor och allvar, på ett sätt som gör att det blir lätt att lyssna och aldrig blir långtråkigt. I dag hade han i stället valt att klumpa ihop all humor till en egen, fristående del för att både före och efter låta som vilken tråkig politiker som helst.

Avslutningsvis är det också värt att nämna att Hägglund använde sig av ett i alla fall för mig nytt begrepp: kvoterad föräldraförsäkring. Detta har en mycket mer negativ klang än de uttrycken man vanligen använder som "delad" eller "individualiserad" föräldraförsäkring, vilket så klart går helt i linje med hur Kristdemokraterna ser på förslaget. Frågan är bara om begreppet kommer att få speciellt bra genomslag och faktiskt börja användas i någon större utsträckning. Jag misstänker att det kan bli ett av alla de där orden som försvinner samma dag som Almedalesveckan tar slut.  

KOMMENTARER
Innan du kommenterar: läs våra regler