Hemma hos kungens hästar

Det luktar bajs hemma hos kungens hästar. Och svett, hästsvett. Vi befinner oss i ett stall, närmare bestämt Kavallerikasernen i Stockholm. En ny värld öppnar sig så fort man visat sin legitimation i det lilla valvet på Lidingövägen 28 och blivit insläppt. Här råder ordning, regler, lagar, grader. Där går en löjtnant förbi, eller är han överste löjtnant? Till höger har vi en major, till vänster en fänrik och så har vi Eugen Qvarnström - förste sergeant och ridande pukslagare.

– Eller så säger man bara Qvarnström, säger Eugen. 

Han har precis kommit hem från slottet där han och ett tjugotal andra musikanter på hästrygg spelat för regementet som haft vaktavlösning. 

– Vi brukar kalla oss världens största musikaliska trafikstockning, säger Eugen och fumlar med tofsen som sitter fast på det silverblanka svärdet han håller i. 

Svärdet putsas varje dag, precis som stövlarna och hjälmen. Hästarna, de putsas också, förklarar Eugen när vi går förbi Oden, Inferno, Patron och Tornado.

– De ska låta lite skräckinjagande och lite militära, förklarar Eugen. 

– Bortsett från Nils då, säger han och pekar.

Nils svarar inte, han är upptagen med den portion havre han blivit tilldelad, eller så är han sur för att han inte fick heta Markant, Impuls eller Salut.

De flesta ridande musikanter har redan hunnit klä av sig den blå 91:an Karlsson uniformen och satt sig i byggnaden bredvid stallet. Det är kaffepaus, klockan 14-kaffet heter det tydligen. Saker och ting sker enligt tidtabell på det här stället, det märker man ganska snabbt.

– Om ungefär fem minuter kommer resten ner och börjar det slitsamma jobbet med att borsta hästarna, byta hästskor, rengöra sadlarna och se till att hästen får komma ut och röra på sig enligt EU-reglerna som gäller, säger Eugen. 

Eftersom hästarna inte har en krigsuppgift är heller inte kungens stall skattefinansierat. En stiftelse har bildats för bevarande av hästarna, Stiftelsen Beridna Högvakten har ett 20-tal sponsorer, därbland hamburgerjätten McDonalds, Grand Hotel och Saab. Stiftelsen köper in hästar för mellan 30 000 till 80 000 kronor per häst och har ungefär 22 000 medlemmar. 

Eugen, som från början är trummis, hade för två år sedan aldrig ridit. I dag jobbar han på hästryggen genom stockholms gator som om han aldrig gjort någonting annat. Livgardets musikkår söker personal just nu och lediga platser finns vid tuba, eufonium, slagvek och trumpet.

– Jag tror anledningen till att vi inte har en lång lista med sökande är en viss rädsla, det är inte det enklaste att sitta på en hög häst och samtidigt spela instrument, säger Eugen.

Eftersom värnplikten försvann för 1,5 år sedan är idag alla som befinner sig inom försvarsmaktens väggar anställda, vare sig man steker pannkakor eller åker stridsbåt eller som i det här fallet, spelar musik.

Eugen jämför sammanhållningen för de anställda på Kavallerikasernen med ett idrottslag.

– Vi jobbar väldigt nära inpå varandra och delar alla samma udda öde så man blir väldigt tight med sina kollegor, säger han.

Nu är den stora frågan, ska Nyheter24 får rida en av kungens 75 hästar? Det är en fråga inte Eugen kan svara på och innan vi lyckas hitta den överste löjtnant (eller var det major?) som kan säga ja eller nej hinner vi gå förbi mässen, stora matsalen, cigarrummet och några andra salar och korridorer där golvet knarrar, gardinerna är tunga och svärd hänger på väggarna. 

– Här har vi fester ibland, berättar Eugen i förbifarten och tillägger:

– Kanske inte sådana fester Tillväxtverket har, men ändå.

Fick Nyheter24 rida en kunglig häst? Kolla in bildspelet.