Seher Yilmaz: "Att vara feminist förpliktigar"

Nyheter24 snackar kvinnodagen, starka förebilder och peptalk med Seher Yilmaz, 29, som är styrelseordförande, föreläsare & talesperson för Rättviseförmedlingen.

Är du feminist?

– För mig är den en självklarhet att vara feminist. Det handlar om att se att samhället inte är jämställt och vilka förändra det. Att vara feminist förpliktigar, jag försöker verkligen agera feministiskt varje dag genom att till exempel aktivt lyfta andra kvinnor i min omgivning, bekräfta dem och sluta prata om kvinnors utseende.

Hur gör du för att inspirera andra?

– Jag tänker inte så mycket på hur jag ska inspirera andra, jag försöker bara vara mig själv. Men den som frågar får också höra mitt motto som jag hoppas inspirerar till att våga göra nya saker, jag brukar nämligen alltid tänka ”vad är det värsta som kan tänka?” när saker känns svårt eller läskigt. Om jag får en förfrågan om att göra något som jag aldrig gjort tidigare eller om jag känner mig osäker funderar jag på vad som kan hända om jag gör bort mig eller tackar nej. Väldigt sällan är konsekvensen något jag inte kan leva med och då kör jag på det som känns bäst för mig själv. På så sätt känns det som att jag blir snällare mot mig själv. Jag vågar mer men kan också lättare förlåta mig själv om något inte blir exakt som jag tänkt mig.

Vad är ditt bästa peptalk till andra kvinnor?

– Egentligen skulle jag vilja rikta mitt peptalk till män. Alldeles för ofta läggs frågor om jämställdhet på kvinnors axlar. Det sägs att vi ska tacka ja, sätta oss vid bordet ihop med männen, ta mer plats. Men jämställdhet uppnår vi inte på egen hand. Det är ett gemensamt arbete. För att någon ska kunna ta mer plats, behöver någon annan inse hur mycket plats de tar och ta ansvar för det utrymme som de tar upp. 

– Det räcker inte med att kvinnor tackar ja, män måste också kunna tacka nej när de exempelvis erbjuds att vara med i ett sammanhang som redan består av enbart män. Det jag själv brukar tänka på är att omge mig med människor som är smartare än mig, att skaffa ett nätverk av andra kvinnor där vi ställer upp för varandra och att försöka lära mig att "good enough" faktiskt är tillräckligt. Det är lätt att fastna i att allt ska vara perfekt och att hamna i rollen som duktig flicka eftersom att vi väldigt tidigt lär oss att det är den rollen som vi behöver ta. Det behöver vi bryta. Jag försöker exempelvis blir bättre på prata innan jag tänkt helt klart och att inte börja varje mening med ”jag tror…” för att därigenom visa att mina tankar duger precis som de är.

Hur kommer du uppmärksamma 8 mars och vad tycker du om att det finns en kvinnodag?

– Jag kommer att samla kraft genom att gå på feministisk fest och på seminarier. Dagen är viktig just eftersom att vi inte är jämställda idag, män har mer makt än kvinnor på en rad områden. Så länge det är så behöver vi synliggöra skevheter och titta på vad vi kan göra åt dem. Dagen ger också alla oss som arbetar med frågorna en möjlighet att träffas och just kraftsamla. Men det är viktigt att inte engagemanget för jämställdhet begränsas enbart till internationella kvinnodagen, jag skulle vilja att den rådande ojämställdheten i sig skulle vara anledning nog för fler aktörer att arbeta med frågorna varje dag.

Vem är din största kvinnliga förebild? Varför? 

– Det brukar variera. Men två kvinnor som jag vill lyfta just nu är dels Alexandra Pascalidou som gör en oerhört viktig insats för ett mer jämlikt Sverige och dels Sofia Embrén (VD för Rättviseförmedlingen) som jag ständigt lär mig nya saker av.