Svenska Felicia, 22, drogades i Turkiet: "De sa att jag dött under natten"

Felicia Lögdberg och hennes väninna ville kickstarta sommaren med en riktig härlig semester i Alanya, Turkiet. De bokade tre veckor i solen där de tänkte festa, sola, bada och bara njuta. Men första kvällen hände något som skulle göra att livet aldrig blev sig likt igen.

Vännerna begav sig ut på stan för att äta middag och sedan gå till någon av de många barerna. Utanför en bar blev de erbjudna en gratis drink, vilket de accepterade. När Felicia smakade på sin drink kände hon dock att den inte smakade som den skulle.

Hon bad sin väninna smaka för att se om hon kände samma sak. Hon höll med om att drinken smakade konstigt och de frågade en bartender vad det var i.

– Han sade bara att vi borde dricka upp snabbare för då smakade det mindre starkt, sedan är det svart, jag minns ingenting, säger Felicia till Nyheter24.

"Jag har fått höra att jag såg väldigt fridfull ut"

Felicias vän märkte att något inte stod rätt till och bestämde sig för att ta med sig Felicia tillbaka till deras hotell. Men på vägen märkte vännen hur hennes syn blev sämre och sämre tills hon inte kunde se. Samtidigt kollapsade Felicia på gatan.

Två killar på ett hotell på andra sidan gatan fick syn på tjejerna och tog med dem in på ett hotell där de försökte väcka Felicia genom att kasta kallt vatten på henne, men ingen reaktion. När de sedan märkte att hon varken andades eller hade puls ringde de efter ambulans.

– Jag har fått höra att jag såg väldigt fridfull ut när jag låg där i hotellets soffa. Det var nog inte meningen att jag skulle dö men eftersom jag går på medicin för panikångest så blev det nog en dödlig kombination för jag har aldrig haft problem med vanlig alkohol, säger Felicia.

I ambulansen försökte personalen återuppliva Felicia, men efter flera misslyckade försök sade de till väninnan att Felicia var död. Felicia lades på intensiven där hon magpumpades medan personalen fortsatte med återupplivningsförsöken.

Poolområdet på hotellet. Bildkälla: Privat

"Trodde att jag var med i en skräckfilm"

– Det första jag såg när jag slog upp ögonen igen är en massa främmande människor som säger "Beautiful" till mig. Jag hallucinerade och trodde att jag var med i en skräckfilm. Jag var livrädd, grät och bad läkarna att döda mig, men de skrattade bara och sa "Ok beautiful, ok" hela tiden.

När Felicia vaknade för andra gången var det ingen i rummet. Hon slet då, i panik, av sig alla slangar och katetrar och sprang ut naken för att försöka fly från sjukhuset. Men hon hann inte långt innan hon blev infångad och till slut även bältad i sjukhussägen.

– Jag fortsatte gråta och skrika tills en finsk tjej, som fått en hjärtinfarkt och låg på samma avdelning, började prata med mig. Hon var tillsammans med en turkisk kille som kunde tolka mellan mig och läkarna. De förklarade då att jag var på ett sjukhus och att jag varit död, samt att det var ett under att jag levde.

Felicia beskriver det som att hon först då kunde börja andas på riktigt igen. Hon fick en samordnare som pratade engelska som hjälpte henne att kontakta sin syster och hantera sjukhusräkningen. På eftermiddagen blev hon körd till hotellet där hon mötte sin väninnna.

– Hon grät och skrek eftersom alla sagt till henne att jag var död. Allt var väldigt overkligt. De på sjukhuset hade sagt att de inte visste var min vän var, eller om hon ens levde.

Bildkälla: Privat

"Det är som jag ligger i en respirator i Alanya"

Många tyckte att Felicia och väninnan skulle åka hem till Sverige igen efter händelsen, men de bestämde sig för att stanna. Felicia tror beslutet var en konsekvens av chocken. Resten av resan blev lugn och de träffade många som beklagade det som hänt, men även andra som varit med om liknande saker.

Det var inte förrän Felicia var tillbaka i Sverige som verkligheten, och insikten om vad som faktiskt hänt, kom ikapp henne. Sedan dess har varje dag varit en kamp mot mardrömmar, posttraumatisk stress, ångest och panik.

– För mig är det som att hela livet stannat av, som om jag ligger i en respirator i Alanya, medan alla andra gått vidare, förklarar hon.

Felicia har svårt att gå ut, träffa andra människor och har mer eller mindre isolerat sig de sju månader som gått sedan händelsen. Hon har kontakt med psykiatrin, men eftersom hon har svårt att gå ut kan hon inte ta sig till mötena. Istället har hon fått mediciner, men ingen av dem har ännu fungerat.

– Jag tar en dag i taget. Jag kan inte blicka framåt utan att ens existera i nuet. Men jag hoppas att jag en dag finner en väg genom detta, och kan använda mig av mina verktyg för att hjälpa andra, avslutar hon.

Bildkälla: Privat

Glöm inte att ladda ner vår app för att få full koll på de senaste nyheterna. Finns på Google Play och App Store.