Angelica led av bulimi i fyra år: "Trodde aldrig jag skulle ta mig ur mörkret"

Ända sedan Angelica Billsvik, 26, var liten har hon använt mat som tröst. Som barn tröståt hon godis och som vuxen utvecklade hon en ohälsosam relation till alkohol – och fick så småningom bulimi.

Det började när Angelica som barn var väldigt ensam i perioder. Hon förklarar att trösten och glädjen blev att köpa godis som hon sedan åt för att döva ensamheten.

– Jag har alltid varit en människa som inte vågar stå upp för mig själv och säga ifrån när jag tycker att jag blir orättvist behandlad. Därav har känslorna legat och grott inuti mig och jag har försökt att äta bort dem istället, berättar Angelica för Nyheter24.

När Angelica blev tonåring började hon, som så många andra, dricka alkohol. Något som till en början var en del av något socialt och roligt.

Men när Angelica fyllt 20 år gjorde något att hennes alkoholkonsumtion eskalerade.

– Det började med att jag sårade en människa som betytt mycket för mig, och som valde att ta avstånd ifrån mig. Efter det började ett helvete med ångest som åt upp mitt huvud – hela tiden, berättar Angelica.

Bildkälla: Privat

Angelica berättar att hon hade begreppet “synden har sitt straff” som ett mantra i huvudet. Hon levde ett slags dubbelliv, där hon på jobbet visade en fasad av glädje, men sedan gick hem för att öppna en ölburk och gråta.

Alkohol blev ett sätt för Angelica att dämpa ångesten och hjärnspökena. Men trots att hennes livsglädjen var borta, ville hon inte dö.

– Jag drack mig för berusad och avslutade ofta mina kvällar med att gå raglandes och storgråtande hem, många gånger grät jag till och med inne på krogen.

Utvecklade ett nytt skadebeteende

Angelica slutade dricka alkohol som 22-åring efter att en vinternatt glömt sin jacka på krogen. Hon var utelåst i 15 minusgrader, eftersom hemnycklarna låg i hennes jackficka. Efter att ha fått hjälp in i sin egen lägenhet började hon undra vad hon egentligen höll på med, och drog ner på alkoholen.

Men då hade hon istället utvecklat en ätstörning.

– Jag kände att träning dämpade ångesten oerhört mycket. Så det blev ofta promenader och jogging i den mån jag orkade. Men mitt behov av att dämpa känslor med mat fanns kvar samtidigt som jag hade en stor vilja att förändra min kropp, berättar Angelica.

Bildkälla: Privat

En dag bestämde hon sig för att testa att kräkas upp maten. Något som hon märkte gav henne en känsla av lättnad och eufori, men också skam. Efter den dagen började Angelica rusa in på toaletten allt oftare för att spy upp mat som hon själv ansåg onyttig.

– Det behövde inte vara mat som i sig räknas som rena onyttigheter som godis, glass och chips… utan jag inbillade mig att maten som inte ingick i min diet gjorde mig tjock.

Angelicas bulimi fortsatte från och till i fyra år. Hon kände sig som ett vrak, men berättade aldrig för någon och bad aldrig om hjälp.

Fann lycka i träningen

Droppen kom till slut när Angelica hade hetsätit och kräkts så mycket att hon nästan svimmat. Hon hade då börjat notera hur mycket stryk kroppen fick ta på grund av kräkningarna.

Något som blev en stark kontrast till att hon kände att hon faktiskt ville leva, och inte dö. Ännu en gång ifrågasatte hon vad hon höll på med.

Sida vid sida med ätstörningen hade Angelica motionerat mycket, eftersom det dämpade ångest. Hon fortsatte att träna, men slutade kräkas.

– Lyckokänslorna av att gå till gymmet, prata med lite folk och göra något gott för kroppen är helt underbar, berättar Angelica och fortsätter:

– Jag minns hur det kändes förr när jag tog första ölen och vilken lycka alkoholen spred i kroppen. Lyckan som träningen ger kan inte ens mäta sig med den känslan alkoholen gav.

"Trodde aldrig jag skulle bli så stark"

Idag är Angelica 26 år gammal och har verkligen gjort en helomvändning. Hon lever ett aktivt liv, dricker alkohol så sällan att hon går till krogen en gång varannan månad och har utvecklat ett större intresse för kost.

– Det känns helt otroligt när jag ser tillbaka på där jag en gång var. För jag trodde inte jag skulle ta mig ur alla de dagar av mörker och bli så här stark och positiv som jag är idag.

Angelica sökte aldrig hjälp för sina problem men uppmuntrar andra som känner igen sig att söka.

– Om jag hade gjort det kanske jag hade blivit frisk snabbare. Kom också ihåg att ni inte är ensamma och hur mörkt allt än ser ut att vara så blir det ljusare igen. Tro mig, för jag har själv upplevt det, säger hon till Nyheter24.

Läs även om Joakim som missbrukade heroin – då sa hans mamma något som förändrade hans liv.

Glöm inte att ladda ner vår app för att få full koll på de senaste nyheterna. Finns på Google Play och App Store.