Vems agenda styr elitens twittrande?

STOCKHOLM. Via iPhones styrs Sverige, ofta i affekt, av en supersmart och extremt otålig medieelit som kan fria eller fälla politiker, privatpersoner, varumärken och företag blixtsnabbt om de trampar det minsta snett.

Antagligen en verklighetsbild få har på allvar men de stora och spridda diskussionerna huruvida det finns en twitterelit och vilka som i så fall utgör den har ibland tagit sig just så oerhörda proportioner.

Det blir allt svårare att skilja på yrkesroll och privatliv på nätet, något som inte minst märks på Twitter. Hur ska man veta att den som hyllar eller sågar någonting som privatperson inte har en dold agenda?

– Det där är en av anledningarna till att jag inte bloggar längre. Det är väldigt svårt att skriva på ett sätt som gör att mina läsare kan vara säkra på att jag inte skriver för uppdragsgivarna, säger Magnus Ljungkvist, vd på makthavare.se och pr-konsult, till Nyheter24.

Ett tydligt exempel på när en möjlig intressekonflikt kunde ha uppstått var när medierådgivaren Paul Ronge twittrade om Södermanlands Nyheters hårda press på politikerna i Nyköping. Samtidigt arbetade han själv med att ge politikerna råd om medie- och krishantering. På twitter ifrågasattes Ronges motiv då direkt från flera håll.

- Det är jättebra att den debatten kommer då. Det visar att det finns en beredskap hos några att titta på den aspekten, det är utmärkt att han får mothugg i ett sånt läge, säger Ljungkvist.

ÖPPEN MED AGENDAN I SN-BRÅKET

Han menar dock att Ronge hela tiden varit öppen med sina intressen och att själva Twitter i sig är ett medium som manar till transparens. Ju fler användare desto lättare upptäcks de som ljuger eller har en dold agenda. Och även Paul Ronge själv konstaterar att det hade varit omöjligt för honom att kritisera SN som han gjorde utan att vara tydlig med att han också hade en uppdragsgivare.

– Jag hade inte skrivit om dem om inte SN varit så sällsynt korkade. Folk förstod varför jag gjorde det för jag talade om det i bloggen - att jag blivit uthängd i tidningen - och med uppdragsgivarens goda minne förde vi sedan dialogen i sociala medier, säger Paul Ronge till Nyheter24.

Och där gynnande det både dig och din uppdragsgivare?

- Det blev utslagsgivande. Plötsligt handlade det inte bara om SN mot ett landsting utan plötsligt kom det in riktigt avancerade mediala bedömare, som Staffan Dopping och SR:s Medierna och uttalade sig. Det var som mobbing på en skolgård där SN var mobbaren som slutade först när såna som de också respekterar sa ifrån, säger Ronge.

Han säger att han också twittrat om mobilföretaget Ericsson, som han har uppdrag för, men att han även då nämnt att det rör sig om en kund.

- Jag skulle aldrig kunna använda ett eventuellt förtroende jag har på twitter i lönndom för en uppdragsvgivare, säger han till Nyheter24.

Magnus Ljungkvist menar dock att något sånt obönhörligen kommer händra förr eller senare.

– En vacker dag kommer en riktigt skicklig manipulatör som lyckas driva igenom en kampanj och då finns risken att folk flyr till en annan plats, säger Magnus Ljungkvist och fortsätter:

- Det är ett mediekritikproblem och man måste numera ta ställning till inte bara om man ska lita på Aftonbladet och Expressen utan också om man litar på enskilda skribenter. Litar jag på Paul Ronge? Nästan alla av oss har ju skrivuppdrag som är betalda, samtidigt som vi glatt kvittrar vidare om sånt som vi göra som privatpersoner och det är ju omöjligt för gemene man att skilja på det där.

FANTASTISKT REDSKAP - ÖVERSKATTAD ELIT?

Journalisten Emanuel Karlsten är aldrig sen att hylla Twitter som medium och kallar det flera gånger för ett "fantastiskt redskap". Samtidigt hyrs han in för att föreläsa om sociala medier för företag.

Har inte du ett ekonomiskt intresse av att lyfta Twitter?

– Jo, så kanske man kan se det. Men jag tjänar inte min största peng på att föreläsa för företag.

Han menar att han försöker att inte argumentera för mycket för det sociala mediet.

– Jag vill prata mindre och göra mer. Det jag varit med och gjort (livegranskningen på Aftonbladet, läsarnas egna berättelser på Dagen) talar sitt egna språk, säger Karlsten och fortsätter:

– Sen är det klart att jag livnär mig på det också.

Paul Ronge å sin sida ger inte mycket för pratet om vare sig twittereliten eller vilka som i så fall skulle utgöra den.

– Twitterelit är ett lika barnsligt och fånigt uttryck som skrivelit eller musikelit. Diskussionen förs av de som kan alla kommunikationsmedel, och jag tycker att det är jättekonstigt att prata om en elit för det finns så många diksussioner som pågår samtidigt, säger han och fortsätter:

– Nu får jag väl dem på mig men förr var det jätteviktigt med grafiker och twittereliten kan man säga är nutidens grafiker. Det man måste titta på är om de säger nåt med kommunikationen, alla kan snabbt bli jätteduktiga på tekniken det viktiga är vad den människan säger. Och det är inte alls samma människor som i dag kallar sig twitterelit.