Hanna Fridén: "Därför är det nödvändigt att bygga om pissluktande Slussen"

På måndagen röstar man om Nya Slussens vara elle icke vara. Antingen går nuvarande förslag igenom, eller så får vi vänta ytterligare flera år medan Slussen rasar ihop ännu mer, kanske till och med så pass mycket som den gjorde 2005 då man fick stänga av hela åbäket för panikreparationer, sätta in stålbalkar och avlägsna flera ton betong för att motverka olyckor.

Vadan denna ovilja att fixa en plats vars pålar vittrat sönder? Kulturarvet, vill det hävdas. Inte så mycket att bevara vyn ut mot Gamla Stan, då de skylande byggnader som fanns tidigare i förslaget snabbt avlägsnades efter kritik från Stockholmare. Inte bevarandet av Katarinahissen, då den inte berörs av ombyggnaden. När det kommer till kritan är det följande som rörs: En trafikrondell, en motorväg och ett par kisstinkande, mörka gångar.

Dessa tre saker slåss en hel del människor hårt för att bevara. Man vill mena på att rivandet av Slussen är en fråga som rör hela Sverige, vår demokrati och vårt kulturarv. Att detta är en plats folk använder med glädje och att det är ett unikt turistmål! Jag kan föreställa mig hur mycket folk bosatta i Göteborg och Umeå sitter och gapskrattar åt egocentriska stockholmare som tror att hela Sverige berörs av en ful trafikknytpunkt i Stockholm.

För det är vad det är och det är också det som det nya förslaget förbättrar. Man vill öppna upp, man vill bredda bilvägen och man vill underlätta för trafikanter i kollektivtrafiken. Kort och gott vill man motverka att det blir en propp i trafiken när Stockholms växer.

Men det är sant att många använder Slussen: För att de måste. På väg till skolan, på väg till jobbet. Slussen må vara fin nöjesattraktion när man som Julia Svensson tar ett par överprissatta drinkar på lyxrestaurangen Gondolen och man sitter där och blickar ut över vår tjusiga trafikrondell och tänker: "Denna plats! Den ska vi bevara!" för att den är så tjusigt kulturell.

Men om du tar en buss från Nacka och anländer till den mörka bussterminalen och måste ta dig ut längs de ringlande trapporna i obelysta gångar som luktar piss så känner du troligtvis inte samma sak.

Men oavsett vad man tycker om det nya förslaget är det en geofysisk omöjlighet att bevara Slussen. Slussen rasar. Dess betongpålar är söndervittrade och måste bytas ut. Att byta ut en hel grundläggning på sänkmark samtidigt som man stöder byggnationen ovanför är en så ruggigt komplicerad process att inte är klokt. Lägg då också till det faktum att man inte ens vet vilken typ av pålning det är som skulle fungera bättre för Slussen. Man har undersökt det här mycket, senast 2010, men ingen konkret slutsats på vad som behövs kommer att kunnas göra förrän man river och för större tillgång till att borra:

Den går alltså inte att bevara.

Jag är uppvuxen vid Slussen, precis ovanför, med nödutgångar till Slussens tunnelbana i mitt eget hus. Jag har en tämligen nära relation till hur folk vistas vid Slussen, och inte handlar det om turister och stockholmare som nyttjar denna plats med glädje. Det är helt enkelt inte sant.

Så, jag måste fråga mig, var finns den här lustan över Slussens existens egentligen?

De är uppe på lyxrestaurangen Gondolen, med utsikt över hela Slussen, där man kan sitta och blicka ut och glädjas och slippa nyttja den föruttnade, söndervittrade trafikknytpunkten varje dag. Skulle Slussens bevarande vara en fråga om demokrati och folket? Något som skulle gagna folket vore att sluta skjuta upp en ombyggnad som gynnar de som måste använda den här platsen varje dag och göra den till en dräglig plats att vistas på, inte bara titta på från ett avstånd.