Långfredagen - från pest till fest
Världens tråkigaste dag har blivit kul. Icke troende människor dissar Jesus och Kristendomens vilodag - men Kristdemokraterna väljer att gilla läget: "För egen del utnyttjar jag dagen till att gå i kyrkan."
Långfredagen firas av kristna till minne av Jesu korsfästelse och död. I Sverige är långfredagen en allmän helgdag som tidigare skulle präglas av sorg - eftersom dagen varit svår och besvärlig för Jesus.
Fram till och med år 1969 var det förbjudet för offentliga nöjesetablissemang att ha öppet. Affärer, restauranger och uteställen var därmed stängda. Dagen var en vilodag då allmän frid skulle råda, vilket innebar att barnen bland annat inte fick leka. Sveriges Radio spelade ingen annan musik än psalmer och dagen uppfattades av många som oändligt lång och tråkig.
– Jag kan nog tycka att både då det gäller påsk och jul kunde man vara lite mer återhållsam när det gäller det kommersiella, men det är inget jag styr över, säger kristdemokratiske riksdagsledamoten Roland Utbult, till Nyheter24.
Att världens längsta och tråkigaste dag har blivit shopping- och partyfredag är inget som Kristdemokraterna kan göra något åt. Men de verkar inte allt för uppgivna.
– För egen del utnyttjar jag dagen till att gå i kyrkan, säger riksdagsledamoten Tuve Skånberg (KD) och menar att partiet varken kan eller vill ändra folks inställningar till långfredagen. Han påpekar dock att det generellt sett "fortfarande är fler som går i kyrkan än på sportevenemang".
Utnyttjar ledigheten till nöje i stället för pina
Nuförtiden kan den som vill - och det är många - både shoppa och festa på långfredagen. De flesta stora varuhus håller öppet, om än med något kortare öppettider och för nöjeslivet har långfredagen blivit en riktig kassako.
– Personligen har jag respekt för den här dagen. Men vad andra gör, om de går på krogen eller inte lägger jag mig inte i. Människor får leva de liv de vill, säger Utbult.
Borde vi inte ha långtråkigt en dag om året?
– När jag växte upp var långfredagen mycket förbud, det är det inte nu. Men jag vill inte tillbaka till något vi hade förut. Vi lever i den verklighet vi lever i.
Inte heller ärkebiskop Anders Wejryd tycker att Långfredagens förändring är särskilt upprörande.
– Det är en ganska naturlig utveckling i och med att den kristna tron som tidigare varit mycket tvång bytts ut mot frivillighet.
Är det inte respektlöst mot kristendomen?
– Det får vi nog tåla, vi kristna tål ganska mycket.
Wejryd menar dock att det finns en fara med att man slutar ta sig tid att stanna upp och reflektera.
– Vi behöver tid då vi kan borra lite djupare i vad livet är. Det går man miste om nu. Vi behöver dagar då vi kan vara glad och ledsna, alla dagar kan inte vara jämntjocka, säger han och fortsätter:
– Man måste våga bejaka sina mörka sidor och se att Gud kan öppna stängda dörrar. Allt kan inte fokusera på karriär då kanske man inte hinner med sig själv.
Går det många fler i kyrkan under påsken?
– Ja och en dag som ökat på senare år är just långfredagen. Den var död ett tag med för mycket mörker. Men man behöver befrias från mörkret för att kunna njuta av allt det glada. Lidandet hör livet till.
