Troll, smileys och skällsord - nätfighten blev en nätröra

Under söndagseftermiddagen, då SSU och andra ungdomsförbund på vänsterkanten genom sin debattkampanj #nätfighten dök rätt ner i nätets mest hatiska kommentarsfält, kom jag flertalet gånger på mig själv med att vilja retweeta en samtidsbetraktelse signerad twittraren @bransonbranson:

(Would Sonic's Dick Be Blue or Tan Like His Tummy Is) Viewing Discussion Page 307 of 1,108. "Fuck You Reagan actually cared about America--"

Mest av allt visade gårdagens initiativ nämligen att det enda som är lättare än att skapa kaos på nätet är att inbilla sig själv att man går ur kaoset som segraren. Det, och att en viskning på nätet alltid till slut blir ett vrål.

Över hela landet har engagerade ungdomar från olika politiska håll alltså under söndagen samlats för att bemöta rasism på olika öppna nätforum. De olika webbplatserna hade delats upp geografiskt. Stockholmsdistriktet hade ansvar för kommentarsfälten hos DI, SVT Debatt och SVD, men enligt Nyheter24:s utsände gick det si och så med det. Diskussionen på Flashback och Avpixlat, sammanhangets kanske mest lockande arenor, lockade för mycket och flera hamnade till slut där ändå. Antagligen smögs det på samma sätt över till händelsernas centrum även på andra orter.

Jag har sett många meningsutbyten under dagen. Men några som särskilt fångat min uppmärksamhet är Sandra Ackefjord, enligt hennes Twitter en SSU-ungdom i Karlskrona, och Flashback-användaren SSUHerrljunga (som tyvärr blev avstängd från forumet någon gång vid middagstid på söndagen). Den förstnämnda var mest aktiv på den främlingsfientliga bloggen Avpixlat, där ungefär 200 av det berörda kommentarsfältets nästan 5 000 kommentarer på ett eller annat sätt var kopplade till henne. SSUHerrljunga hängde å sin sida på Flashback, och mötte bastant motstånd i trådar som "Fråga mångkulturalisterna".

Två saker hade de gemensamt. Båda kunde knappt vidröra tangentbordet utan att utsättas för ett moras av svar, det ena längre och hätskare än det andra. Dessutom hemföll båda under kvällens gång till hånfulla smileys och mer eller mindre personliga påhopp istället för argument. Det var nu inte unikt för dem, utan tvärtom en naturlig del av den nätdebatt de gett sig in i, men ändå en tydlig trend. Att bråka på internet är ju tyvärr som att skoja med gamla vänner: till slut blir nivån alltid låg, oavsett var man kommer ifrån.

En annan intressant person i vimlet av diskussioner var Adam Ledwsinki, ordförande för SSU Norrbotten och aktiv på Avpixlat under namnet Triforc3. På Flashback spreds uppgiften att han i en kommentar sade sig se islam som en "befrielse", eftersom "vårt iskalla och identitetslösa land behöver en tro". Just det inlägget såg jag aldrig, men visst var Triforc3 på språng på Avpixlat. Bland annat trodde han att "SD trillat under riksdagsspärren igen" efter de senaste turerna om SD i media, och kallade sina motdebattörer "för indoktrinerade av de högervindar som blåst förbi den senaste tiden" för att kunna diskutera. Alla kommentarer signerades "Adam, SSU Norrbotten".

Vidlyftiga gissningar i stället för fakta, slarvig debatteknik och prat om hjärntvättade fiender - låt se, var känner vi igen det ifrån? Jo, naturligtvis från den mobb av debattörer som vanligtvis brukar beskriva sig som mångkulturens motståndare. Och följde man Triforc3:s kommentarshistorik bakåt stötte man genast på underligheter. För sju månader sedan lade han till exempel följande kommentar på en Avpixlat-artikel: 

"Nog för att vänsterextremisterna är ett väldigt illaluktande gäng, men jag har alltid funderat på en sak.. måste dem alltid ha det där utseendet? de ser allmänt naiva ut, smått hjärnskadade" 

Ja, vår vän Triforc3 är i själva verket inte alls ordförande i SSU Norrbotten, utan bara en ambitiös högerdebattör i förklädnad. SSU Norrbotten har för övrigt enligt sin hemsida en ordförande som heter Alexander Nilsson. Vem vet om det ens finns någon Adam i SSU Norrbotten. Det är lätt att kolla upp, men det gjorde inte någon i Avpixlats kommentarsfält. Kaoset pågick och Triforc3 blev en naturlig del av det. Så blir det när tid och fokus saknas för att kunna se sina motståndare i ögonen. 

En jävla röra, präglad av en polemik som inte går att mäta i ord, var det som uppstod under gårdagens aktion. Frågan är om man kunde förvänta sig något annat. På nätet har SSU:s insats varit känd i månader, och man har haft gott om tid på sig att förbereda argument och sammanhållning. Till och med om Olof Palme återuppstod och bjöd rasisterna på världens godaste kebabbuffé hade det varit naivt att anta att någon skulle lämna sin trygga hamn av övertygelse och samhörighet. Någon riktig förståelse, en konstruktiv diskussion eller ens gemensam beröringspunkt uppnåddes aldrig.

Allt sammantaget kan man inte påstå att SSU:s nätfight inte blev mycket mer än en markering. Enligt vår utsände sade sig många som deltog ha upptäckt en ny arena, en plats de nu mer regelbundet skulle besöka för att debattera, och där ligger den viktiga kärnan. För problemet med rasism på nätet är inte - som nätfighten implicit förutsätter - att den är på nätet. Internet är ingen separat verklighet, utan en spegel av vår verkliga tillvaro. Attityderna som finns i verkliga livet finns också där, om än i ett något mer uppförstorat och vulgärt tonläge. Nej, problemet med rasismen är just att den på nätet lättare går utan att bli bemött. Kan SSU med detta initiativ på sikt förändra den politiska närvaron på olika nätforum är det bra. 

Men var det slutstationen för SSU:s nätfight vi såg i går, ja, då har man gjort föga mer än att för några timmar förvärra den röra som redan lever och frodas där ute.