Zinat Pirzadeh om Norrland, att alltid svära och om fackroller

GLOMMERSTRÄSK. Zinat Pirzadeh är i Glommersträsk, långt upp i Norrbotten. Hon trivs, även om det självklart finns vissa mindre problem med att spendera sommaren i en liten by i närheten av Arvidsjaur.

– Jag önskade att myggorna vorerasister och struntade i invandrarblod men det gör de inte.

Hon avslutar meningen med ett skratt, precis som nästan allt annat som hon säger. Förutom myggorna är det fantastiskt i Glommersträsk, och hon säger att alla borde ta chansen och åka upp till landets norra delar.

– Det är verkligen jättebra och man blir inte förvånad över att så många författare kommer från dom här trakterna. Det är så stora ytor och så mycket tid för att tänka.

Så det är bra för kreativiteten?

– Absolut, det är det verkligen. Det var därför jag köpte huset. Så tänkte jag att okej, det finns myggor här men det finns fästingar i Stockholm så det är pest eller kolera.

Har du alltid känt dig hemma där uppe?

– Jag kom ju till Lappland när jag kom till Sverige och då var man ju hungrig och utvisningshotad så jag tänkte att en dag, när jag blir rik så ska jag köpa hus här. Jag ska fan i mig köpa ett hus och ha jättemycket mat där inne. Men man behövde inte bli jätterik, för det kostar jättelitet. Så därför köpte jag huset här. För att kunna vara glad och varm och mätt och medborgare också helt plötsligt.

Som mest hemma till och med?

–  Jag känner mig hemma typ överallt menhär kan man verkligen landa. Man blir inte lockad att gå och handlapå NK här inte. Utan här kan man bara sitta och titta påfåglarna. Det är jättebra fågelskådning här. Jag kommer ihågatt det var någon herre som tog med oss flyktingar på fågelskådningoch vi bara satt och garvade. Fan, vi är flyktingar liksom, vi ville hellreäta upp fåglarna. Men nu börjar man förstå att det är väldigtvackert att spana in fåglarna.

Bra att vara lat

Just det där med att vara kreativ verkar inte vara något problem för Zinat när hon inte befinner sig i Glommersträsk heller. Hon är med i radio, skriver dikter och böcker, skådespelar och håller inte minst på med stand up. Inte för att hon tycker att det är speciellt mycket dock.

– Nej, det låter så mycket. Som en kinesisk buffe. Men jag gör lite av mycket egentligen. Jag försöker göra saker som gör mig glad. Har man levt under bombnedslag så vill man vara glad. Då vill man leva.

Känslan är att du aldrig är ledig?

– Men jag är väldigt ledig. Du anar inte hur lat jag är. Jag kan se ut som en grön oliv med hår som Marge Simpson, beställa pizza och titta på fem filmer på rad. Jag har gått på bio så mycket att min rumpa har domnat bort, så jag kan vara väldigt lat.

Så det är bara en illusion?

– Ja, exakt. Jag tycker att bara latamänniskor kan göra bra grejer för då har man vilat upp sigordentligt så att man kan göra annat.

Känner du dig utvilad nu?

– Ja, jag känner mig så utvilad att jagmåste börja uppträda eller göra någonting.

Svordoms-tourettes

Inte för att hon egentligen haft någon paus på från det. Under sommaren har hon uppträtt i bland annat kyrkor och på Ullbergsträsks väckelsemuseum. Några ganska udda platser att uppträda på om man gillar att prata snusk och svära.

– Jag får tourettes när man inte fårsvära. Jag uppträdde inför en massa präster i Uppsala en gångoch jag tror inte att jag någon gång svurit så mycket som jaggjorde då.

Sen är det också snart dags för Zinat att vara en del av RAW summer fest, Sveriges största komedievent någonsin.

– Ja, jag tycker att det är häftigt. Vilket tillfälle att man kan få så många komiker samtidigt. Mårten (Andersson, reds. anm.) är fantastiskt duktig på att arrangera. Jag tycker att Mårten och Janne Westerlund gör så mycket fantastiska saker. Och det ska bli jättekul att vara med, jag känner mig väldigt hedrad. Men man måste fan vara jävligt bra. Tur att man är utvilad.

Efter det rullar det på. Hennes föreställning "Bakis i burkan" kommer att fortsätta spelas runt om i landet, hennes andra roman ska skrivas klart och dessutom kommer hon att var med i Fredrik Hillers nya film "Zon 261".

– Det är en sån film som jag intebehöver dö i. Inget hedersmord eller någonting, det är intealltid man får sådana roller som invandrarkvinna.

Hamnar man mycket i fackroller annars?

– Det finns inte så många roller för någon som bryter och ser ut som jag. Det blir liksom roller när kvinnan är utsatt och så. Man blir lite stoppad i ett fack. Men tack vare Fares Fares så börjar det komma lite andra roller. När jag började var det liksom ingenting. Jag tänkte att eeeh, vill du vara arbetslös så varsågod och bryt, var invandrare och bli skådis.

Men det känns som att det börjar att bli bättre?

– Ja, jag tror det. Jag tror att detkommer att bli bra och jag ser fram mot att göra den här filmen.Jag tycker att det ska bli jätteroligt att jobba med Fredrik Hiller.Han verkar väldigt filosofisk. Filmen kommer att handla ganska mycket om folksom bär på hat. De blir smittade av någon sjukdom som äter uppdom inifrån. Jag tycker att det är väldigt filosofiskt att visa upp hatet som något som äter upp en inifrån, och det är så sant också. Det är ett heltidsjobb att gå runt och hata. Jag har gjort såna saker, jag vet.

Det verkar jobbigt?

– Ja, det är det. Jag hoppas verkligen att det kommer att bli bra. Hoppet är ju att den ska bli uppmärksammad även internationellt. Man vet aldrig, plötsligt kanske man står där och spelar mot Brad Pitt. Man måste ju få drömma. Men Brad Pitt börjar bli gammal, vi får ta någon yngre. Man kanske kan vara en mrs. Robinson eller någonting.

Haha, är det en vanlig dröm för dig?

– Nej, nej. Jag sitter ju här i Glommersträsk. Då hade jag trott att jag hade börjat få hallucinationer.

Det är långt från Glommersträsk till Hollywood?

– Haha, ja. Fast samtidigt inte för himlen känns så nära.

Se trailern till Zon 261: