"Kan vi inte bara hålla käften och låta kroppen vara i fred?"

Det finns en grej som stör mig och det är kvinnor –  för det är oftast kvinnor, tack och lov, männen behöver vi faktiskt inte i denna fråga – som kritiserar andra kvinnor som lägger upp kroppsbilder. "Kroppsbildskvinnorna" är i sin tur de som ifrågasätter den så kallade idealkroppen.

"Ännu en gång objektifieras kvinnokroppen" brukar det låta. Och ännu en gång delas kvinnor upp i läger men i detta fall är båda lägers syfte gott.

I onsdags skrev Nyheter24 om Louise Östgaard som laddade upp ett klipp på sin kropp – som för henne är en "vanlig" kropp. Dagen efter får hon mothugg av bland annat bloggerskan och programledaren Rebecca Simonsson som delvis hyllar Östgaard men också kritiserar henne för att inte ta tillräcklig hänsyn till alla de smala tjejer som lider av att inte kunna gå upp i vikt.

Simonsson skriver: "De glöms tyvärr bort vilket gör att deras få kilon alltid kommer vara onormala. Trots försök att gå upp i vikt för att bli 'normal' eller 'vanlig'"

Och Simonsson har naturligtvis helt rätt i sak.

"Inte idealet"

Men det är en viktig sak som hon och vi glömmer bort: Tjocka människor är inte idealet – det är däremot de smala.

Den stora massan kvinnor vill inte vara tjocka. I stället är dieter, tusen bortbrända kalorier på crosstrainern och ett lårgap något som eftersträvas. För tjock = ful, misslyckad, deppig, lat och saknar självdisciplin i alltför mångas ögon tyvärr.

Vi kommer inte ifrån det tragiska faktum att en smal människa är mer "värd" en tjock människa – och det oavsett om den smala kvinnan faktiskt mår skitdåligt över sin smala kropp eller om den tjocka kvinnan mår skitbra över sin.

När ska kvinnor från båda läger inse att vi sitter och trampar runt i exakt samma ekorrhjul där vi i all välmening hyllar kvinnokroppen precis som den är samtidigt som resultatet blir kontraproduktivt och leder i stället till ytterligare objektifiering på objektifiering på objektifiering and round it goes.

"Vad leder det till?"

Varför måste vi ständigt diskutera kroppen oavsett om den är tjock, fin, smal, köttig, vältränad, hårig, kal, len, finnig, blek eller mörk? Jag ser verkligen inte hur allt detta debatterande kring vilken som är den perfekta jävla kroppen leder till – förutom mer objektifiering och ångest och salladsblad och kvarg. Varför kan vi inte låta kroppen BARA VARA – när ska vi tiga ihjäl diskussionen?

Så nej, vi glömmer inte de smala tjejerna som vill, men inte kan, gå upp i vikt. Men låt oss heller inte glömma bort de smala tjejer som klamrar sig fast vid sin smalhet och till följd av detta utvecklar ätstörningar och heller inte de tjocka tjejer som får en ångestklump i magen när de surfar in på bloggar som drivs av snygga och smala tjejer.

Det allra värsta är att jag nu inser att jag gör exakt samma sak: Jag diskuterar kvinnor som diskuterar kvinnor som diskuterar kvinnor.

Jag vet att det är svårt – men fan, kan vi inte bara sluta?