"Det här var dödsstöten för V:s chanser att få regeringsposter"

I kväll är det dags för del två i Uppdrag Gransknings miniserie "Det goda våldet". Den här gången får vi följa svensk vänsterextremism i allmänhet och Revolutionära Fronten i synnerhet.

Avsnittet i sig är väldigt intressant, och även om Janne Josefsson lägger lite väl mycket energi på att visa att vänsterextremisterna är dåliga på att göra research (de misshandlar bland annat två personer som enligt Uppdrag Granskning bara är utländska gästarbetare, i tron att de är nazister) ges en ny och förmodligen rättvisande bild av dagens svenska vänsterextremism.

Vad som är än mer intressant är dock att sju representanter och två före detta representanter i dag skriver en debattartikel hos Nyheter24, där de tydligt uttalar stöd för den verksamhet organisationer som Revolutionära Fronten och Afa bedriver. De säger till och med att Vänsterpartiet och Ung Vänster behöver våldet för att kunna bedriva sitt politiska arbete.

Debattartikelns andemening är att Jonas Sjöstedts avståndstagande från politiskt våld är fegt och ett svek mot alla de vänsterpartister som inte är förunnade att vara skyddade av Säpo.

Denna debattartikel visar på ett mycket allvarligt problem Vänsterpartiet dras med, som de måste lösa på ett eller annat sätt innan det går för långt. Att ett aspirerande regeringspartis ungdomsförbund har högt uppsatta representanter som öppet sympatiserar med våld som politisk metod är inte bara anmärkningsvärt utan också mycket skrämmande.

Nyheter24 har sökt utan resultat sökt Jonas Sjöstedt. I en kommentar till Expressen tar han dock avstånd från all form av våldsanvändning. Jag tror honom - det finns över huvud taget inga tveksamheter kring huruvida han tar avstånd från RF och allt annat våld. Men detta är en klen tröst när stödet för våld uppenbarligen redan är djupt rotat inom ungdomsförbundet.

En anonym källa med insyn i Ung Vänster berättade så sent som i dag att frågan om hur man bör förhålla sig till Revolutionära Fronten är en vattendelare inom ungdomsförbundet. Dock inte på det sättet man kanske kan tro. Oenigheterna handlar snarare om huruvida man öppet bör stötta organisationerna, eller om man i stället bör hålla tyst om saken. 

Om detta stämmer är svårt att veta säkert, men en sak är säker:

Våld och hot om våld får aldrig ses som ett legitimt politiskt redskap. Detta oavsett om det riktas mot nazister, liberaler, konservativa eller journalister.

Jag tror att detta kan ha varit dödsstöten för Vänsterpartiets chanser att bli insläppta i en rödgrön regering - det är helt enkelt enklare för Sossarna att söka majoritet hos Fi, Fp eller C - och jag tror att många vänsterpartistiska väljare nu känner att rimlighetens gränser sedan länge är passerade.

Jonas Sjöstedt har en hel del städande att ta tag i nu.