Bengt Kvist: "Konspirationsteorier, konspirationsteorier!"

Det är 50 år sedan Dag Hammarskjöld omkom i en flygkrasch i nuvarande Zambia. Redan då olyckan blev känd startade spekulationerna om orsaken och det faktiska händelsförloppet och detta har bara fortsatt. Till de minnesstunder som nu just avhållits har spekulerandet fått ett uppsving igen.

Att det då det hände vimlade av rykten är inte att förvåna men att det fortfarande kan initera rubriker med åtföljande textmängder är  mer häpnadsväckande.

Förhållandena vid flygningen var urusla med frånvaro av allt det teknikstöd som idag är en självklarhet vid operationer i mörker och dåligt väder. Besättningen under stress och i osäkerhet om hur de skulle bli mottagna. Olycksfrekvensen var skyhögt större än idag, närmast att jämföra med den som fd sovjetiska Aeroflots många avläggare harvar runt med. Den mediala rapporteringen hade svårigheter, mest pga problem att kommunciera men också för att alla över korprals grad självpåtaget ansåg sig ha något slags absolut tystnadsplikt.

Dock dök det redan i stort sett direkt upp ett antal sk ögonvittnen som sett, hört och visste precis vad som hänt. På plats dessutom. Få journalister tog risken att kritiskt granska uppgifterna. Varför bränna ett scoop?

Desto märkligare är det då att det nu, 50 år senare, fortfarande kan grävas fram nya ögonvittnen som bistår med likaledes nya uppgifter. Givetvis också med teorier om bakgrunden till händelsen. Majoritet nu synes dock vara män (alltid bara män) som suttit i fängelser eller läger med fd legosoldater eller lokala poliser, alternativt FN-tjänstemän, eller har varit inlåsta med sådana i något sammanhang. De har helt enkelt en story att berätta och gör det gärna för en stund i uppmärksamhetens rampljus. Eller inför publicering av deras länge emotsedda bok, ”Sanningen om etc”, så att säga. Eller en omgång drinkar i baren.

Ett genomgående inslag är dock oftast att det uppgivna ögonvittnet numera är avlidet.

FN och en svensk regeringskommision utredde och utredde och kom fram till ingenting. Dvs man kunde varken fastslå att det var sabotage, tekniskt grundad olycka, den sk ”mänskliga faktorna” (den vanligaste benämningen då man vill skylla på piloterna) eller någon annan orsak. Utredningarna lades till handlingarna.

Nu skedde olyckan förstås i utlandet och det vet man ju hur det kan gå till där, eller hur?

Vår svenska självgodhet ska vi dock hålla i strama tyglar.

Ett av de mest spektakulära brotten i historien är mordet på statsministern Olof Palme. Kring detta finns en ännu mer omfattande mytbildning men där kan åtminstone några orsaker till det anges.

I första hand en mediekåt polismästare, tillika länspolischef, några överspända halvfigurer från journalistikens och politikens bakgårdar och den brokiga gruppen allmänt missnöjda.

Och givetvis det faktum att mordet inte är uppklarat. Beroende på en monumentalt illa hanterad polisinsats styrd av skrivbordspoliser med stora öron gentemot den härskande politiska klassen.

Jag inventerade snabbt vad som skrivits och sammanfattats och det blev bortåt ett tiotal, sinsemellan vitt spretande, teorier och utpekanden allt ifrån familjen Palme till George Bush.

I medialt mindre skala, men omfattande ändå, blev också Estoniatragedin ett konspiratoriskt getingbo. Den gången med politiska internationella övertoner. Självklart värjde sig de estniska myndigheterna mot alla antydningar om att det skulle vari fel på deras tonnage och besättning och lika självklart ville inte den socialdemokratiska regeringen misstänkliggöra sina nyss befriade bröder.

Konspirationsteorier är intressanta som företeelser och mediala fenomen. Hur uppkommer de? Och, mest intressant, varför? Vår tids Klintebergare måhända.

För övrigt

Finansministern kämpar med vikande (befarad) konjunktur och allehanda krav från mer eller mindre starka påtryckargrupper och intresseorganisationer.

Hr Borg: Spara ett par miljon om året genom att dra in hovets adjutanter!

Idag står Försvarsmakten för fiolerna för att högt rankade officerare ska bära blomsterkvastar och hålla rätt på biljetter åt kungen och hans hus.

Självfallet poppar försvarare av rådande ordning upp och förklarar, förmodligen på fullt allvar, att detta är en utbildning i statsceremoniell ledning för officerarna.

Jaha, och för vilket syfte?  Är överstarna tänkta att kunna ta över, eller? Bäddas det för militärkupp, helt öppet?

Handen på hjärtat, hr Stabschef hos HM Konungen:

Är det inte för att ni knektar gillar att gå omkring i uniformer och glassa?

I engelskan, som är ett nyanserat och uttrycksfyllt språk, kallas detta ”brown nosing”.

Tämligen beskrivande, så att säga.

Det var fan bättre förr.