Hanna Fridén: "Alienera inte motståndarna med Breivikliknelser"

"Den som skriker Breivik först har förlorat" skrev Jesper Högström på Expressens kultursida nyligen. Det var ett svar på hur Aftonbladet Kultur behandlat antifeministiska och invandringskritiska debattörer. Åsa Linderborg replikerade med att man faktiskt måste göra detta, för Breivik skrev ett manifest som inte skiljer sig nämnvärt från vad många främlingsfientliga och antifeministiska sympatisörer uttrycker.

Jag förstår båda två och Linderborg har rätt i det hon säger, de här åsikterna florerar ute i samhället och det måste man vara medveten om. Samtidigt tror jag inte heller man vinner på att jämföra människor med Breivik. Att tala om hans manifest är en sak, att jämföra individer med honom är en helt annan.

När jag växte upp var de flesta av mina vänner medlemmar i Grön Ungdom eller Ung Vänster, men vi hade avstickare i våra kretsar - några med främlingsfientliga tendenser. Det var sorgligt när de växte i sin främlingsfientlighet och sökte sig till rasistiska grupperingar. Hur var det möjligt, när deras främsta umgänge ändå bestod av oss, där främlingsfientligheten bespottades friskt och färggrannt?

Kanske just därför. I vår krets liknade vi alla som kritiserade invandring med Hitler eller med rasism. Det spelade egentligen ingen roll varför de tyckte som de gjorde, det räckte med att de tyckte någonting som inte rimmade med våra åsikter. Jag har för mig att den vanligaste funderingen från deras sida var om detta med språkkrav kanske ändå var värt att fundera på. Vi svarade med att det var rasism. Att de var som Hitler. Vi liknande dem med massmördares manifest.

Att jämföra människor med massmördare är ungefär det mest förolämpande och kränkande du kan göra mot en person som uttrycker sina åsikter. Det var väl därför vi gjorde det, för kanske tänkte vi att vi kunde skämma människor till att sluta tycka som de gjorde. Men vad vi faktiskt gjorde var att vi alienerade dem från vår grupp och gjorde att de sökte sig utåt där de kunde uttrycka sina åsikter utan att bli bespottade. Precis som alla andra människor vill.

De höll oftast bara med i en pytteliten anekdot av vad någon främlingsfientlig debattör tyckte. Men eftersom de inte kunde uttrycka den hos oss sökte de sig till forum där de kunde uttrycka detta utan att skämmas. Och vad fann de där om inte fler anekdoter som de stegvis började anamma för att de helt enkelt kände stöd.

Jag säger inte att vi skulle ha välkomnat deras åsikter – men vi kunde nog ha bemött dem lite klokare.

Det var inte unikt för oss, främlingfientliga grupper har alltid tagit emot alienerade individer med öppna armar, det är vad de lever och frodas på. Gå in på forum där man diskuterar invandring- och kvinnofientlighet. Räkna andelen individer som alienerats på grund av hur de bemöts eller hur deras åsikter beskrivs. De berättar sin historia om hur jävla knäckta och frustrerade de känner sig och folk lyssnar och håller med. De bemöts med respekt. Så vilkas åsikter tror ni att de vill anamma, åsikterna från de som tycker att deras mentalitet kan liknas vid en massmördares - eller sina nya kompisars åsikter?

Det är så lätt att söka sig till nya grupper i dag med internet och alla som vill kommer göra det. Så när du kallar en antifeminist för Breivik känner sig inte de med sympatier tvungna att i skam överge sin åsikter: För medhåll och stöd är bara en knapptryckning bort.

Vi måste diskutera problemet. Men att likna någon vid Hitler gav aldrig någonting då och det gör inte liknelsen med Breivik heller.