Sonja: "Skärp er - vi vill inte ha er välmening"
KRÖNIKA. Sonja Abrahamsson är trött på att kroppar kommenteras och diskuteras av medier och "godhjärtade" människor som tränger sig på.
Sonja Abrahamsson är 26 år gammal, bor i Kungälv och har två barn.
Förutom att skriva krönikor för Nyheter24 bloggar hon på hejsonja.se, twittrar som hejsonja, gör radiokrönikor för Morgonpasset Helg.
Jag är väl knappast den enda som lagt märke till hur våra största tidningar kommenterat prinsessan Victorias kropp på sistone. ”Var är magen, Victoria?”, har de funderat, ungefär som om det vore så jävla konstigt att den försvunnit.
Och man undrar – har de redan glömt? Dels att hon haft och kanske fortfarande tampas med ätstörningar, och dels att det är oartigt att kommentera människor som om de vore utställningshundar.
De flesta vill vara fina i andras ögon. Jag med till en viss gräns, men innebär det faktum att jag bryr mig, att jag välkomnar kommentarer på mitt yttre? Nej. Jag blir inte glad när folk kommenterar mitt utseende, även när det positivt. Det kanske gör mig till en otacksam surpuppa att jag ogillar att bli bedömd som en dalmatiner på piedestal, men det får så vara i så fall.
En gång hade min kamera gått sönder så jag fick åka in till kundservice på en stor elektronikkedja. Killen i kassan betedde sig lite som ett as. Han sa att han bara skulle hjälpa mig om jag var snäll, och sen när jag skulle visa leg kom det.
”Oj! Du hade kortare hår här!”, han verkade helt häpen. När jag var yngre klippte jag ofta av allt mitt hår eftersom jag avskydde det, och det var det han nu såg framför sig.
”Du passar mycket bättre i långt hår måste jag säga”, sa han, och försvann ut på lagret. Jag kände bara att jag ville ta en stol och kasta efter honom så att mekanik slog gnistror in i hans ögon så att han blev blind och kunde sluta kalla folks 19-åriga jag för oattraktivt. Om han bara visste hur bra jag trivdes i den frisyren! Om han nu brydde sig om hur folk känner! Babian! Ungefär så kände jag. Men sa inget, eftersom kvinnors ilska nästan alltid uppfattas som hysteri.
Nyligen fick jag en kommentar på min youtubekanal: ”Jag säger detta i all välmening, men du borde sluta plocka ögonbrynen som du gör eftersom det får dig att se gammal ut”. Det jag undrar är: vad är det som får en människa att tro att det är ”välmening” att försöka vålda på en annan människa en fobi mot oundvikligt åldrande?
Det vore väl allt för väl om de här kommentarerna om vad som passar och är snyggt kunde hålla sig till kundservicen för ett elektronikföretag eller på youtube. Men det finns överallt, även, och kanske särskilt, i våra största medier. Ta bara Christine Meltzer på Kanal 5 som livnär sig på att göra Kazoo, en tröttsamt platt ”kritisk satir” av någon som har silikonbröst och mycket smink. Är det verkligen roligt, och är det verkligen vad vi behöver? Jag efterlyser skärpning i leden.
