Nyheter24

ons 30 juli 2014

TIPSA OSS!

Sonja: "Hur är det tänkt att vi ska få plats?"

Publicerad 2012-06-12 10:38
  • BILD 1 av 1
    Sonja Abrahamsson, Krönika

KRÖNIKA. Sonja Abrahamsson är livrädd för befolkningsökningen.

Det finns en del vibrerande orosmoln vid horisonten. Det mest iögonfallande just nu är kanske den ekonomiska krisen. Vi hör om kraschade banker i Italien och ingen verkar ha någon aning om hur läget ser ut för Sverige. Inte ens experterna. Utöver det har vi ständiga nedrustningar, pollen, 21 december och oetiska vapenaffärer.

Men det finns ett större problem. En sak som inte bara är ett diffust moln, utan ett faktum som är oundvikligt såvida det inte sker någon form av katastrof eller globalt lappkast.  Ingen pratar om det, och jag försöker att inte att tänka på det, men när jag läste om Anders Borgs besök i Afrika blev jag  påmind. ”Afrika är det nya Kina” säger han. Det är en sak som bara hoppar ur hans mun likt en förnumstig liten host. ”Inom tio år kommer Afrika att ha fler invånare än Kina, omkring 1,5 miljard människor” säger Borg, och klappar sig själv hungrigt på magen. För honom är det ekonomi, vinstutveckling och spännande affärer. En blomstrande kontintent.

För mig, som inte fattar det där, ringer röda lampor och sirener: HUR ÄR DET TÄNKT ATT VI  SKA FÅ PLATS?

1,5 miljarder afrikaner säger han. Och ungefär lika många kineser. Plus alla andra i hela världen som bara ökar i antal. Var är det tänkt att vi ska bo och leva?

Man hör snack om tillväxter och tillökningar. Man vill vara fler invånare i Mora, man vill vara fler i Moskva. Alla städer vill vara stora och  större, och alla vill vara välmående, ha det bra, man vill ha jobb, omsättningar, minskad fattigdom och ökad levnadsstandard.

Hur många fotbollsplaner regnskog kommer vi att behöva börja fälla i sekunden, bara för att kunna tillgodose alla miljarder nya människor med enbart toalettpapper?

Enligt WWF kommer inte ens resurser från två stycken planeten jorden räcka till för att tillgodose våra behov år 2030. 

Så frågan är: om inget händer, om vi får sitta tryggt och om vi får fortsätta som vi gör i dag - är inte det en global katastrof i sig?

Inget alternativ verkar soft. Jag skjuter undan tankarna, läser något om gift i konserver i stället och hoppas på att 21 december är någon slags magisk dag då allt löser sig utan lidande. Messias återkomst, kanske.


KOMMENTARER