"Norrlänningar är de riktiga svenskarna"
När jag såg vilsen ut kom det fram någon till mig och frågade var jag ska. Inte fan hade detta hänt i Stockholm. Jag önskar att denna människorelation var normen för alla svenskar.
23-årige Milad är även känd som sitt alter ego CASHMONEYMILAD.
Juristexamen samt Politices kandidatexamen i nationalekonomi och statsvetenskap.
Kämpat med Soppkök Stockholm sedan start.
Arbetar på Fryshuset där han Ínspirerar ungdomar, personal, kommuner och företag.
Följ hans blogg här.
Det här medsvenskhet och stelhet. I går föreläste jag i både Piteå på Noliarekrytering och utbildningsmässan och Luleås konferens Kraftsamling2013 inför totalt 1 000 personer på samma scen som bland annat ErikUllenhag, Petter och Anton Hysén – och jag märkte en sak.Norrlänningar är oerhört mycket trevligare än stockholmare, ochvarmare som människor. På konferenserna där jag var en avhuvudpersonerna märkte jag att nyckelorden mångfald, inkluderingoch jämställdhet genomsyrade i princip alla deras arrangemang somhandlade om att utveckla Norrland, likaså hos varje individ sompratade om samhällsförbättring.
Uppfattningen jag fått av mitt tredjebesök i Norrboten så tar man hand om varandra, tittar på varandrasom möjligheter och litar på varandra. Samtidigt välkomnar mangäster som kungligheter och avslutar varenda konversation med frasen”välkommen till Norrland”. Kanske är det på grund avavsaknaden av mångfald, möjligheter och människor som gör attdessa människor blir välkomnande. Men oavsett grunden till derasbemötande och människosyn i sina handlingar är det något somkänns väldigt bra när man hamnar på dessa platser somutomstående. Jag som kämpar väldigt hårt med sociala frågor harväldigt sällan hittat praktexempel i Sverige på hur man kankommunicera med och bemöter varandra.
Vanligtvis refererar man tillkulturer och länder utanför Sverige där klimatet är varmare ochmänniskorna därmed. Aldrig hade jag personligen trott att minanordliga besök skulle innebära ett varmare mänskligt klimat ännågon annan plats i Sverige, trots den kalla kylan i vädret. Jagtrodde att jag själv skulle föreläsa för, utbilda och läxa uppnorrlänningarna. Det blev lite tvärtom.
När jag ser vilsen ut kommer någonfram till mig på eget initiativ och frågar var jag ska. Inte fanhade jag fått detta i Stockholm. Jag tror att många skulle viljaönska att denna människorelation var normen för alla svenskar –att vi tog hand om varandra och gjorde så att vi alla kände oss somen del av något större. Tyvärr har resterande av vårt Sverigemycket att lära sig gällande mänskliga relationer, och även vårafördomar gentemot norrlänningars huvudidentitet om hembränt,incest, snöbollskrig, renar och rasism. Det finns helt enkelt baraen sak att säga.
Norrlänningar är de riktigasvenskarna.
