Skåda alltid given kaffe i munnen

Nästa gång du ska köpa en kaffe, köp två. Men lämna kvar denandra och be om att få den ”suspenderad” – eller ”hängande”, som motsvarande svensktuttryck skulle kunna låta – och känn det goda samvetet blåsa upp. Den kaffe duhar betalt för kommer nu skänkas bort till en första bästa mindre bemedladgäst, och du har blivit en del av en redan etablerad trend, som du säkert redanhört talas om. Efter att i slutet av mars ha cirkulerat såväl i bild- som i textform på Facebook har den slagit igenom på bred front och införts på flera svenskacaféer. Men varifrån kommer idén, och vad säger den om vår samtid?

Låt oss dela upp den i några huvudsakliga delar, och börjamed den Imgur-bild som spelat en betydande roll för spridningen på Facebook ochTwitter. Den består av en text och en bild, och värt att nämna är att bilden påden gamle kaffedrickande mannen inget har med själva idén om hängande kaffe attgöra – den kommer från en Washington Post-artikel om hemlösa, publicerad den tredje mars. Den laddades upp kring den 26 mars, och hamnade påbildcommunityts förstasida dagen efter. Ungefär samtidigt dyker den upp påTumblr, där den också ska utsättas för häftig spridning.

I överhuvudtaget är den 27 mars ett avgörande datum förryktet – det är då flera inlägg på Facebook exploderar av delningar, det är dåden blir stor på Imgur och Reddit, det är då folk börjar twittra om det.

Texten, anekdoten om den namnlöse cafébesökaren som invigs itraditionen, är svårspårad men verkar ha skrivits och publicerats för förstagången omkring dess publicering på Imgur, sista veckan i mars. Formen förbilden brukar kallas copypasta (från copy-paste), och beskriver nätets egnavandringssägner och bevingade ord. Spridningen har huvudsakligen skett i tvåformer, dels den lite mer slarviga och kortfattade vi ser i Imgur-bilden, delsen utbroderad variant som främst cirkulerat på Facebook. Båda verkar dock hauppkommit samtidigt, och sedan snabbt översatts till en rad olika språk.

Själva sysselsättningen att cafégäster köper kaffe tillokända framtida gäster beskrivs som gammal, och född i Neapel. Wikipediasförsta artikel om fenomenet är från december 2004, och samma år nämndes det enligt Snopes i en italiensk tidning. Den 25 mars i år omtalades filantropknepet som något på stor tillväxt i Bulgarien,men Facebook-sidan om suspended coffee i landet som texten pratar om går iskrivande stund inte att hitta. Nu har både jättar, som Starbucks och Barista Fair Trade Coffee, och mindre privata fik hoppat på idén och i svensk media har historienberättats om och om och om igen.

Det verkar ju som en solskenshistoria, varken mer ellermindre. Vad kan vi då säga i analysväg om den hängande kaffen? Först och främstkommer det från kulturer där det sociala skyddsnätet aldrig varit likatraditionellt starkt som i Sverige. Generationer av folkhemsfamiljer har under1900-talet vant sig vid att betrakta de utstötta som samhällets problem, somnågot man betalar skatt för att lösa. Nu lever vi i en individualistisk tid därtiggarna blivit mångdubbelt flera i storstäderna, stora tidningar beskriverderas vardag och debatten om deras vara eller icke vara går i höga vågor. Viser oss om efter sätt att lösa vårt dåliga samvete, och den hängande kaffenpresenterar sig som ett lockande alternativ. Det verkar trevligare, mervarmhjärtat, än att bara köpa Situation Stockholm eller ge en hundralapp tillStadsmissionen. Konceptet krokar också i en idé om den gode tiggaren, entillrufsad Rasmus på luffen som livet varit lite extra hårt mot. Knark och såntär en omöjlighet för denna kärvänliga karaktär, som helst av allt bara slår signer med en varm kopp kaffe. Fixar vi bara drycken har vi löst alla problem, ochhan kan glatt visslande vandra vidare utmed gärsgården.

Jag menar inte att regna på någon parad, men det är faktiskthär den hängande kaffens största problem uttrycks. Den svenska fattigdomen är idag inte en mysskäggig Beppe Wolgers. Den är ett utbrett och svårt infekteratproblem, fött i sin nuvarande form ur en splittringstid mellan folkhem ochindividualism, som på grund av politisk polarisering ännu inte heltdefinierats. Men det drabbar vanliga människor som dig och mig, folk somvisserligen har bostad men sällan tryggheten i att kunna bo kvar i dem förevigt. Kanske är vi på väg mot ett Sverige där fattighjälpen reducerats tillvår egen välvilja, då är den hängande kaffen ett utmärkt exempel. Men än pratarvi om skyddsnät. Och klart och tydligt är att livet hos den stora majoritetenav den sortens fattiga svenskar inte förbättras av möjligheten att promeneratill Kalles kaffe och fråga om det finns något över.

Jag drabbas också en foliehattsdoftande känsla när jag gårigenom den hängande kaffens framväxt. Som på beställning exploderar trenden islutet av mars, snyggt brandad med logotyper och vidhängande identitetsskapandestory. Många småföretagare är snabba på att haka på, och det tar bara dagar förjätten Starbucks att också deklarera att de är med på tåget. Det kan finnas envits i att minnas att företagen har allt att tjäna och inget att förlora på attstötta idén. Få betalt för två eller fler kaffe utan att behöva ge bort dem påen gång? Det är i bästa fall en ren gåva, i värsta fall ett räntefritt mikrolån. Och trots att idén bevisligen är gammal är reinkarnationen anmärkningsvärt finputsad och till synes synkroniserad. Om Starbucks - vars rykte i Storbritannien på sistone svärtats betydligt av deras försök till skatteflykt - själva hade föreslagit att kunderna skulle köpa deras kaffe och ge till hemlösa hade det tolkats som en girig förolämpning. Men om de bara är snabba med att hoppa på en till synes spontan nättrend av återuppväckt godhjärtat gammal napolitansk filantropi...?

Nå, jag ska inte vara konspiratorisk. Det är klart att vi ska köpa en hängande kaffe nästagång vi fikar. Du känner dig bättre till mods, caféägaren har fått en extraslant, och kanske skänker du en trött själ en kopp värmande välvilja. Men ilägenheter över hela Sverige sitter problemet kvar, och hur symboliskt viktigtdetta än känns måste vi minnas hur lite det faktiskt påverkat dem. Och hur många andra det finns som kan tjäna mer än de redan gör.