"Föräldrar kan inte väntas lösa samhällets problem"

I måndags varnade den kristdemokratiska riksdagsledamoten Pernilla Gunther på Aftonbladet Debatt att unga tjejer som lägger ut bilder på sig själv i sociala medier hotar jämställdheten. Hon menade att det var dags för föräldrarna att ta mer ansvar för aktiviteten på nätet. Artikeln är rörig och en tydlig indikation på att KD kanske inte är de bästa på samhällsstrukturer och dess lösningar.

Att Sverige är ojämställt kan jag skriva under på. Men att det skulle vara sociala medier som orsakar ungas dåliga självkänsla och som på sikt bidrar till än mindre jämställdhet mellan könen förstår jag inte alls. Att ansvaret för jämställdhetsfrågan läggs på föräldrarna är dessutom att både förenkla och förminska frågans vikt.

Både ojämställdhet och dålig självkänsla är delar av större strukturer, inte något som isolerat uppstår i sociala medier. Dagens verktyg är att dela bilder på internet, i morgon kan verktyget vara något helt annat. Det viktiga är att titta på de större frågorna. Vilket kön premieras i lönesättning? Vilket kön anses vara överordnad det andra? Vilket kön är det som oftast objektifieras?

Att dessutom lägga ansvaret för att säkra jämställdheten på föräldrarna tror jag är farligt. Jämställdhetsfrågan är en fråga om samhällsstrukturer. Arbetet mot sådana strukturer mår inte bäst av att man tar ansvaret från samhället och politiken och ger det till enskilda familjer. Att lägga det på familjerna kräver nämligen att de har rätt förutsättningar att lösa problemet. I en perfekt värld skulle det kunna funka. Men vi lever inte i en perfekt värld. Vi lever i en värld där olika föräldrar har olika kunskapsnivå, olika relationer till sina barn, olika möjlighet till tillräckligt med tid för att förklara samhällsstrukturer för barnen.

Jag tror att KD behöver se över hur de tar sig an strukturerna i samhället. För det lösningen att föräldrarna ska ha bättre koll på vad deras barn gör i sociala medier är inte tillräcklig för att lösa de stora frågorna.